Jocke

En komikers uppväxt - Något svajig film men med ett starkt budskap!
Ett besök från en gammal plågoande från mellanstadiet får den framgångsrika komikern Juha (Johan Rheborg) att tänka tillbaka på sin barndom i förorten Sävbyholm och alla dem människor han vände ryggen för 40 år sedan...
 
 
 
 
 
 
Jonas Gardell - författare, dramatiker, komiker, artist, hedersdoktor eller som han numra själv titulerar sig; Queen of fucking everything - släppte 1992 parallellt en bok och en TV-serie som heter En komikers uppväxt. Jag har själv varken läst boken eller sett TV-serien eller läst några av de båda litterära uppföljarna Ett ufo gör entré och Jenny men jag vet att båda är moderna klassiker och boken/böckerna har lästs av och funnits med folk sedan skoltiden. När Jonas började skriva på boken och TV-serien var han 25 år. Nu har han blivit 55 år och väljer att med nya livserfarenheter gå tillbaka och skriva ett filmmanus av boken. För regin står förra årets vinnare av guldbaggen för årets nykomling Rojda Sekersöz vars regidebut förra året var den nytänkande betongförortsfilmen Dröm vidareEn komikers uppväxt har ordinarie premiär den 11 oktober men jag såg den på en förhandsvisning den 2 oktober på vilken både Rojda och Jonas deltog för samtal och Q&A efter filmvisningen.
 
Jag har som sagt varken läst boken eller sett tv-serien (dock ska jag försöka göra detta så snart som möjligt) så jag kan inte bedömma filmen utifrån sina förlagor men jag kan ändå förstå att filmens manus är en mer "vuxen" Jonas manus än vad boken/TV-serien var, vilket även Jonas själv påpekade under det efterföljande samtalet efter filmvisningen. Som jag förstår det är även ramberättelsen med den vuxna Juha som tänker tillbaka på sin barndom något som tillkommit för filmen. Filmen tar alltså avstamp i den framgångsrika komikern Juhas liv och berättar parallellt om hans vuxna liv och hans barndom och framförallt skolgång på mellanstadiet i Sävbyholm. Juha (Loke Hellberg) växte upp med en lillasyster (Josephine Fridell) och en finsk mamma (Maria Sid) och svensk pappa (Fredrik Hallgren). I klassen i skolan tillhör han det absoluta bottenskiktet tillsammans med grannkamraterna Jenny (Elisabet Xie) och Thomas (Teo Dellback) men hans strävan att bli accepterad hos de coola gänget med Lennart (Olle Frelin) och Stefan (Alexander Johansson) i spetsen gör att han många gånger sviker både Jenny och Thomas för att för en stund få känna sig populär. Som vuxen har Juha lämnat sin barndom bakom sig. Han flyttade från Sävbyholm för 40 år sedan och har aldrig återvänt eller tänkt tillbaka särskilt mycket på sin tid där. När han är mitt uppe i uppsättningen av en slutsåld föreställning knackar det efter en av föreställingarna på logedörren. Utanför står Stefan (Jakob Eklund) och vill ta en öl med sin "gamla polare". Mötet med Stefan kastar Juha ofrivilligt direkt tillbaka till skoltiden och något som Stefan säger (vad ska jag inte avslöja om ni likt mig inte läst böckerna/sett tv-serien) gör att han tvingas konfronteras med de obekväma minnen av sin egen skuld i vad som hände under skoltiden. För En komikers uppväxt handlar som även postern antyder egentligen inte om Juha. Den handlar om Jennys och framförallt Thomas utsatthet och om hur Juha i sin strävan att vara en i det "coola gänget" gång på gång inte fanns där för sin riktiga vänner.
 
*djupa andetag*
 
En komikers uppväxt är en väldigt stark film. Det är framförallt en viktig film och jag känner att när jag sitter här dagen efter för att försöka samla mina tankar för att skriva den här recensionen så behöver jag gång på gång ta paus för att samla mig. Som jag skriver i rubriken till den här recensionen så är filmen bitvis svajig, det handlar främst om de något twistade komiska inslagen som ibland känns för skruvade för att riktigt passa in i den i övrigt allvarliga tonen, men när den större delen av sin speltid är bra så är den riktigt jävla bra och framförallt väldigt stark. Kombinationen av Jonas Gardells nästintill poetiskt vackra manus och Rojda Sekersöz mer smärtsamt nakna diskbänksrealistiska regi är en match made in heaven och de kompletterar varandra så bra. Men vad som framförallt gör En komikers uppväxt till en av årets bästa svenska filmer (ja, jag sa det) är det budskap den har och de tankar den väcker hos åskådaren. Den tvingar oss att likt Juha gå tillbaka och konfronteras med de minnen från skoltiden som vi helst velat förtränga och sudda ut från vårt medvetande men som fortfarande ligger kvar där, nakna - obekväma. Och vi måste tänka på dem. Vi måste framförallt föra vidare våra lärdomar från dem till framtida generationer för att ständigt förebygga att historien upprepar sig. Visst, det är bättre i samhället idag än på 70-talet när det kommer till tillexempel vuxnas närvaro i skolan och föräldrars närvaro i sina barns liv men det finns fortfarande stora problem med mobbing och även om plattformarna förändrats - idag sker mycket av mobbingen 24/7 på nätet - så är det samma gamla maktstrukturer och grundproblem som ligger bakom. Vi måste tvinga oss att bli påminda om det här. Det är lätt för vår hjärna att tänka bort allt det dåliga från skolgången och bara lyfta fram det positiva i något sorts nostalgiskt skimmer men vi måste även tvinga fram det negativa som vi antingen aktivt eller passivt var en del av.
 
*djupa andetag*
 
Så om jag ska försöka komma någon sorts avslut på den här recensionen. En komikers uppväxt är som sagt en riktigt stark och viktig film och jag uppmanar er alla att gå och se den på bio när den har premiär den 11 oktober. Att ni just ser den på bio är också viktigt för att den ska dra in tillräckligt med pengar för att den redan planerade uppföljaren Jenny ska få finansiering, för En komikers uppväxt har tydliga luckor i sig som är tänkta att fyllas upp av Jenny och dem luckorna känner jag kommer vara ännu mer viktigare och angelägna att fylla på bioduken i det samhälle vi lever i nu. Så kort och gott: Gå och se En komikers uppväxt på bio och gör det tillsammans med era barn och prata med dem efteråt om filmen och om hur den appliceras på deras egna liv och skolgång - det är så vi förebygger mobbing och ger alla barn chansen att få leva ett helt liv.
 
 
 
Betyg: 4/5