Jocke

Pelle utan svans (Adam Pålsson) bor hos sin ägare Birgitta (Ester Lejdemyr) ute på landet. När han en dag följer efter en fjäril in i skogen finner han sig själv efter ett olyckligt möte med en räv (Marie Richardson) på en stock som glider på ån och för honom ända in till den stora stan Uppsala. I Uppsala träffar han andra katter - den snälla Maja Gräddnos (Li Hagman) men också den elaka och luriga Måns (Christopher Wagelin) och hans springpojkar Bill (Olof Wretling) och Bull (Sven Björklund) - men även om Pelle trivs i Uppsala längtar hans hjärta tillbaka till Birgitta...

 

 

 

 

Pelle Svanslös fyllde hela 80 år förra året och nu 2020 är det återigen dags för Gösta Knutssons folkkära skapelse att återigen inta filmduken i tecknad form. Pelle Svanslös är vad man i filmtermer kallar en re-boot dvs att man börjar om från början med en serie filmer och ignorerar handlingsmässigt tidigare filmatiseringar.

 

Pelle Svanslös är en film för de allra minsta och riktar in sig på en publik från fyra år och uppåt och antagligen bryr sig målgruppen kanske inte om den kritik jag nu kommer att framföra men vi ska komma ihåg att jag ser på det här med lite mer vuxna ögon. Jag ska dock börja med att säga att Pelle Svanslös är en bra film, mitt problem med den är att den är för kort. Speltiden är cirka 67 minuter och det är kanske förvisso för den tilltänkta målgruppens ålder en rimlig längd men filmens handling och karaktärer lider till stor del av den. Vi har en handling som går ut på att vi får träffa den unga flickan Birgitta som åker ut med sina föräldrar och lillebror till ett sommarställe på landet. Av en permanentboende granne får hon en kattunge som är svanslös. Hon döper honom till Pelle. En dag jagar Pelle efter en fjäril in i skogen i närheten av sommarstugan. Efter ett möte med en räv som han flyr ifrån ramlar Pelle i ån och lyckas kravla sig upp på en stock. På den flyter han in till den stora staden Uppsala. I Uppsala är elaka Måns i färd med att öppna nattklubben F.I.S.K. [= FIna KatterS Klubb] tillsammans med Maja Gräddnos och med viss assistans från Bill och Bull. Maja Gräddnos och katterna i F.I.S.K.:s husband räddar Pelle ur ån och han får följa med till klubben. Där ser Måns potentialen att utnyttja Pelle som nöje för gästerna - en katt utan svans är ju störtlöjligt. Pelle fattar tycke för Maja - och charmas av Måns falska smicker - men han känner ändå att han måste hem. Hem till Birgitta.

   Handingen ovan som jag beskriver - med ett tydligt budskap om att man ska vara snäll - är det inget fel på. Den är bra. Problemet är som sagt att den äger rum under ynka 67 minuter där den även ska trängas med inte mindre än sju sånger. Det hela blir väldigt forcerat och finns helt enkelt inte tillräckligt med tid för att utveckla varken handlingen eller karaktärerna på mer detaljnivå - Varför faller Pelle för Maja? Och framförallt; varför hänger Maja med Måns? Frågor som hänger ekande obesvarade när eftertexterna börjar rulla. Dock finns det en tydlig öppning för att göra fler filmer och kanske att vi kan få lite mer svar då. för Christian Ryltenius - som tidigare gjort den nya Bamse-trilogin - har inte på något sätt egentligen gjort en dålig film - han har bara inte fått tillräckligt med speltid eller manus för den berättelse han ska försöka förtälja. Men skulle en fyraåring framföra den här kritiken? Förmodligen inte, i alla fall inte så välartikulerat och formulerat som jag men jag tror ändå att även barn, även om dem inte kan sätta exakta ord på det, undermedvetet kan känna av de saker jag nämnt.