Jocke

 

 

 

Grekland ska ha pluspoäng för att de

gjort en ålderskorrekt casting till sitt

lilla high school-drama om en flicka

med superkrafter i ett pastellfärgat

X-mensamhälle. Låten har något

tilltalande över sig.

 

 

Utöver att detta är pretentiös skit med 

klyschig text med extra lök och smörsång

med extra fett som jag skrev i min förra

kommentar om bidraget så är det dessutom

relativt urtråkigt.

 

 

Alive är en kompetent låt och Vincent

Bueno en kompetent artist men det här

är helt enkelt inte riktigt my cup of tea.

 

 

Jag skrev i min förra bedömning att det

var något som saknades men att jag inte

kunde sätta fingret på vad. Vad det än

var så har det innfunnit sig sedan sist.

Vid en andra lyssning känns detta som

ett komplett bidrag. Snyggt och bra.

 

 

Även Senhits Freaky! har vuxit till sig

sedan första lyssningen men även fast

man vet att den bara är 3 minuter lång

känns den som minst det dubbla, och

jag kan inte bestämma mig för om det

är positivt eller negativt. 

 

 

 

 

I tisdags fick några av de deltagande artisterna i uppdrag att göra om sina låtar till en helt annan genre. Under torsdagens sändning fick vi istället höra Samanta Tīna (Lettland), Alicja  (Polen) och Vincent Bueno (Österrike) sjunga sina bidrag på deras modersmål. Lettlands och Polens bidrag blev, baserat på det lilla smakprov vi fick, bättre medan det inte gjorde någon märkbar skillnad på Österrikes låt men ändå ett kul grepp och det gör ju att man litegrann saknar de olika modersmålen i Eurovision.

 

 

plan tilltalar mig personligen" skrev

jag i min första kommentar och den

uppfattningen har inte ändrats.

 

 

Serbien: Hurricane - Hasta La Vista 

Inte heller här har min uppfattning

ändrats nämnvärt; En modern korsning

 

 

Polens bidrag är ett sånt som man

bara vill uppslukas i och försvinna

bort i rum och tid, men tyvärrr innfinner

sig aldrig känslan hur mycket jag

än anstränger mig.

 

 

Islands bidrag hade hypats upp

något enormt och därför blev min

första reaktion något besviken men

när bidraget har fått sätta sig lite

för mig så uppskattar jag det mer.

Det är spexigt på ett självsäkert

sätt och passar i Eurovision. Låten

för sig är även välskriven och bra.

 

 

Schweiz kör på det gamla knepet Släng

på lite svartvitt så blir det intressant men

faktum är att det inte blir mycket intressantare

för det. Inte alls faktiskt.

 

 

 

 

Eurovision-artister från förr och i år har under några veckor kört konserter från sina vardagsrum via Eurovision Song Contest Youtube-kanal där de kört önskelåtar från Eurovision-fansen. I kvällens andra pausinslag fick vi först ett litet axplock från dem spelningarna och sedan en rad Hemma hos-repotage hos Gjon's Tears (Schweiz), Stefania (Grekland), James Newman (Storbritannien), Senhit (San Marino) och Tom Leeb (Frankrike). Kul och mysiga inslag som också knyter an till den coronatid vi lever i.

 

 

 

Danmarks bidrag har vuxit sedan

första lyssningen. Det låter fortfarande

plagierat men med Jimmy Jansson och

Linnea Deb som upphovsmakare

vet låten precis hur den ska nässla

sig in och slå rot i huvudet och det

är inte helt fel att ha den där.

 

 

Arilena har bytt från en lyrics video till en

musikvideo och låten funkar mycket bättre

när texten inte blottläggs riktigt lika tydligt.

Det här är en bombastisk Eurovision-ballad

med en otroligt snygg produktion.

 

 

Aksel lyckas inte väcka något som helst

intresse hos mig den här gången heller.

 

 

Dock lyckas Athena hålla mitt intresse vid liv

hela låten ut den här gången. Det här är en

kompetent, sexig, sensuell men framförallt

modern och fräsch produktion som skriker

girlpower!

 

 

Sist så tokhyllade jag Portugals bidrag och

kallade det både magiskt och trollbindande.

Magin har inte hållit i sig. Jag fängslas inte

alls lika mycket vid en andra lyssning och

det är tyvärr inte helt rent alla gånger på tonerna.

 

 

 

 

Succéinslaget från i tisdags är tillbaka då samma youtubers fortsätter att kommentera bidrag från semi 2. Lika kul som i tisdags!

 

 

 

 

En av årets märkligaste texter levereras

av Tornike Kipiani som skriker ur sig att

hans partner vill att han ska prata som

en engelsman, klä sig som en italienare,

dansa som en spanjor och lukta som en

fransman. Den här låtsasrocken tilltalar

mig inte alls.

 

 

Vad som dock fortfarande tilltalar mig

är Victoria från Bulgarien. Dock är bidraget

tyvärr också bortglömt lika snabbt som det

tagit slut.

 

 

Som sagt; jag älskar budskapet, tematiken

och stilen i musikvideon. Det enda som inte

är min cup of tea är själva låten.

 

 

Det är fascinerande hur en musikvideo kan

påverka en låt så totalt. När jag första gången

lyssnade på Frankrikes bidrag stod Tom Leeb

uppe på Eifeltornet och sjöng ut över Paris och

jag kände att det här var det lökigaste vi sett och

hört på länge. Den andra gången bestod musikvideon

i att Tom Leeb satt rakt uppochned på en stol med

en gitarr och levererade sin låt och då tyckte jag

direkt att den istället var bland det bästa vi hört och

sett på länge!

 

 

 

Sorgebarnet Storbritannien fortsätter dock att

leverera undermålig, slätstruken brittisk pop.

Den växer dock vid en andra lyssning men det

är inte mycket.

 

 

Spaniens Edward Cullen levererar en av

årets lätt snyggaste musikvideos men låten,

ja den är som det mesta andra det här året -

bara helt okej.

 

 

 

 

 

Kvällen avslutades precis som i tisdags med fan-recaps, dvs ett collage av när fans diggar och festar loss till semi 2:s bidrag, och vi kan avsluta även det här blogginlägget med att konstatera att Eurovision Song Contest 2020 fortsätter att leverera. Det är spartanskt. Det är avskalat. Men det är också på samma gång såååå Eurovision! Tack! Tack! Tack! Nu ser vi framemot lördagens sändning av Eurovision: Europe Shine A Light!