Året är 1402 och Drottning Margareta (Trine Dyrholm) har precis enat Danmark, Norge och Sverige i en union som hon styr med sin adoptivson Erik (Morten Hee Andersen) vid sin sida. Hon är dessutom i färd med att i hårda förhandlingar gifta bort Erik med den engelska prinsessan Philippa (Diana Martinová) och på så sätt ytterligare stärka upp Nordens skydd från hotet från Tyskland. Det är i detta sköra skede i vår nordiska historia som en man (Jakob Oftebro) gör entré i hovet. En man som påstår sig vara Kung Olof Håkansson - Margaretas son som trots varit död i 15 år. Om det stämmer kan det omkullkasta allt som hon nyss byggt upp. Men frågan är; känner Margareta igen sin egen son?
Margrete den første är i huvudsak en dansk film men samproducerad av aktörer från Sverige, Norge, Island, Tjeckien och Polen och har en sammanlagd budget på omkring 100 000 000 svenska kronor, och det är ett imponerande medeltida drama som rent visuellt inger en äkthetskänsla. Det behandlar även en väl dold del av vår Nordiska historia - den om den Falske Olof. Eller ja, frågan är om han var falsk? Och filmen ger *[!SPOILER ALERT!]* inget direkt svar på frågan och i eftertexterna tituleras han Man from Graudenz. Och det är just precis detta mysterium och osäkerhet som dramat kretsar kring. Var Olofs påstådda död - som på grund av rädsla för pesten inte bekräftats officiellt av någon ur hovet genom att få se hans kropp - en del av konspiration mot Drottning Margareta eller är den falske Olof en konspiration för att försvaga Drottning Margareta och hennes Kalmarunion så att Tyskland ska kunna erövra Norden? Planer smids och rankor läggs ut bakom Drottning Margaretas rygg och frågan är vem hon egentligen kan lita på? Här finns även en intressant tredje aspekt; även om mannen som kommit till hovet och påstår sig vara Kung Olof talar sanning, vad är egentligen bäst för bevarandet av Kalmarunionen? Att erkänna honom som Kung Olof och avsätta Kung Erik och på samma gång riva upp den militära alliansen med England eller att oavsett bränna honom på bål för brott mot kronan för att officiellt undanröja alla tvivel?
Margrete den første har som titeln antyder Drottning Margareta och hennes svåra kval inför dessa olika val i fokus och hon spelas riktigt bra av Trine Dyrholm som ger ett porträtt av en stark kvinna som regerade trots, och inte på grund av sitt kön och som för eftervärlden beskrivits som snäll och intagande men samtidigt väldigt sträng i sitt styre. Hon var genomtänkt och sansad, slug och aldrig överilad. Allt detta förs fram i en kvinnlig regi från Charlotte Sieling tillåter en mångfacitet och mångbottnad hos huvudpersonen. Överhuvudtaget är regin väldigt bra. Filmen och berättelsen är egentligen lite väl utdragen men Sielling ser ändå till att det hela tiden händer något som får oss att glömma det och ända in i slutet är man inte helt säker på vem som ligger bakom allt och hur det hela ska sluta. Man lyckas även på ett bra sätt skildra det för tiden fullt normala i att den vuxne Kung Eriks trolovade Philippa är en liten flicka samtidigt som man får det att knyta sig i magen för oss "nutidsmänniskor" i publiken. Men trots att det är välgjort, välspelat och välregisserat så är Margrete den første ändå inte något direkt speciellt, det är bra och sevärt men inte så mycket mer.
Betyg: 6/10
0 kommentar(er)
