Jocke

 

 

Så var det dags för den sista

tredjedelen av Discogrupen

Alcazar att göra solodebut i

Mello och hon gör det genom

att semi-sno Benjamin Ingrossos

Dance You Off-show och en

discopopdänga som hade behövt

resten av Alcazar för att verligen 

lyfta.

 

Lova "Lovad" Drevstam beskrivs i

presentationen som en "etablerad

artist" men för mig är hon en helt ny

bekantskap. Hon gör sin Mellodebut

med en modern "stark-tjej-pop" i Molly

Sandén-fållan med lite fräscha vibbar

av orten. Det är inget speciellt men

lyckas i alla fall fängsla en tillräckligt.

 

 

Mello-debutanten Efraim Leo är

på riktigt döpt efter Pippis pappa

så där rök det skämtet. Hur som

helst är han enligt egen utsago

inspirerad av Robin Bengtsson

och det både syns och hörs tydligt.

Best of Me är stark i verserna

men faller tyvärr lite i refrängen

för att vara en rikig fullträff.

 

 

Inte sedan 2003 har en vinnare

återvänt för ett nytt försök redan

året efteråt men eftersom coronan

berövat dem deltagandet i Eurovision

kan man förstå att tjejerna i The

Mamas redan är tillbaka. Deras

comeback är dock med en något

svagare låt än Move men den

tar sig dock och växer redan efter

en andra lyssning så det här kan

gå vägen även denna gång.

 

 

Med sin nödrimmstäta dansbands-

dänga om en all Inclusive-resa till

värme och bad gissade jag på att

de skulle locka tillräckligt med röster

från resetrånande svenskar så här i

coronatider men tydligen inte.

 

 

Clara Klingenströms bidrag låter som

om man kör Cajsa Stina Åkerström

och Melissa Horn i en mixer och tillsätter

lite Miriam Bryant på toppen men det

är mer av en bra radiolåt än en arena-

låt och kommer säkert fasta bättre efter

några lyssningar. Det kommer dock inte

bli någon finalplats då den hamnar i duell

med Eva & Ewas Rena Rama Ding Dong

i Andra Chansen.

 

 

Eric Saade gör comeback i Mello som

artist för första gången sedan 2015 och

han gör det med något helt nytt och fräscht.

Every Minute är en modern klubbpop-låt

och numret är en sorts mutation mellan

Måns Zelmerlöw 2015 och Loreen 2012.

Det är kompetent och intressant, det är

2021. Luktar det seger? Kanske.

 

 

 

Så då har vi hört de sista sju bidragen i årets startfält och de cemtenterade 2021 som ett ganska stabilt mellanår, inget dåligt men inte mycket som skriker Åh vad bra! Som jag ser det har vi tre, kanske fyra, bidrag som skulle ha en reell chans till topplacering eller vinst i Eurovision.

 

 

 

 

2021 års sista deltävling programleddes av duon Pernilla Wahlgren och Per Andersson och inleddes av att Pernlla sjöng en sång på temat Alla älskar Per Andersson. Vi bjöds sedan på artistpresentationer i form av Min sanning-intervjuer av Anna Hedenmo. Herman Lindqvist avslutade sin melodiska historia med en sammanfattning av tonartshöjningens vikt i den moderna Melodifestivalen och som pausunderhållning får vi sketcher under namnet Att leva med en melodist där Pernilla spelar ett extremt mellofan och Per hennes något kuvade och plågade man. Mellanakten bestod i ett medley av mellolåtar, i regi av Michael Mårtensson och Anna Granath, framfört av Pernilla och Per och där, ja ska man säga allt som kan gå fel gör det, riktigt kul!

 

 

 

Årets festvial verkar gå lite i en varannan-devis dvs varannan tråkigt och stelt och varannan fullt ös - fest! Per och Pernilla har en otroligt bra kemi! Pernilla driver med en lagom dos självdistans med Wahlgrens Värld och Per, ja han är Per med dåliga Göteborgsvitsar och galna infall. Ovan nämda sketcher med familjen Lindqvist med Mello-galna mamman och mellanakten där allt går fel var som sagt riktigt kul och trots ett skämt som anspelade på den tomma studion så var det inget man tänkt på, precis som det ska vara i Mello under rådande pandemitider!

 

 

 

Min egen lista över vilka som var bäst: