Jocke

Året är 1386 och de en gång goda vännerna riddaren Sir Jean de Carrouges (Matt Damon) och väpnaren Jacques Le Gris (Adam Driver) tvingas duellera till döden när de Carrouges hustru Marguerite (Jodie Comer) anklagar Le Gris för att ha våldtagit henne. Vem som segrar i duellen avgör med Guds hand huruvida anklagelserna är sanna eller inte. Visar dem sig vara falska kommer Marguerite straffas med döden...

 

 

 

 

The Last Duel är regisserad av Ridley Scott, som trots tidigare succéer som Alien, Blade Runner och Gladiator på senare år har börjat svaja lite, och skriven av Matt Damon och Ben Affleck samt Nicole Holofcener. Filmen är baserad på verkliga händelser och närmare bestämt den sista gången som trial by combat användes för att avgöra ett rättsfall i Frankrike. Rättsfallet bestod i att Marguerite de Carrouges anklagade sin man riddare Sir Jean de Carrouges forna vän väpnaren Jacques Le Gris för att ha trängt sig in i deras hem när hennes man var borta och våldtagit henne. Rättsfallet togs upp i den kyrkliga domstolen och som sagt beslutade man att det hela skulle avgöras i en duell till döden mellan de båda männen - då våldtäkt av någons fru ansågs vara ett brott mot mannen och inte mot kvinnan - och Guds hand skulle avgöra duellen. Om Sir Jean de Carrouges vann betydde det att Marguerite talat sanning. Om Jacques Le Gris vann skulle det betyda att Marguerite ljög, och då skulle hon själv avrättas. Detta drama har Scott, Damon, Affleck och Holofcener valt att skildra ur tre olika perspektiv; Sir Jean de Carrouges, Jacques Le Gris och Marguerites.

 

Filmen är som sagt uppdelad i tre olika perspektiv - tre olika kapitel - och att just dela upp filmer i kapitell är en trend de senaste åren som mjölkats ur då något syfte till synes ofta inte funnits annat än att det framstår som mer konstnärligare. Här fyller det dock ett direkt syfte. Första kapitlet berättar historien från Sir Jean de Carrouges perspektiv och tituleras The Truth According To Sir Jean de Carrouges. Andra kapitlet tituleras The Truth According To Jacques Le Gris och berättar således historien från Jacques Le Gris perspektiv och slutligen kommer vi fram till The Truth According To Marguerite de Carrouges - som när kapiteltiteln fade:ar bort dröjer sig kvar längre på just orden The Truth. Första kapitlet är cirka 40 minuter, andra kapitlet också cirka 40 minuter och tredje kapitlet cirka 72 minuter, då det även innefattar duellen.

   Det första kapitlet är det enda som inte visar själva våldtäkten - då Sir Jean de Carrouges är ute på fälttåg när den sker och bara får berättat för sig om den av Margueritte - men både Le Gris kapitel och Marguerites kapitel visar den. I Le Gris kapitel är den dock något nedtonad och även om det kan uppfattas som att Marguerite är med på det är det ändå tydligt en våldtäkt, så även i Marguerites kapitel men där är alla spår av tolkat samtycke från hennes sida borta. Det ska även sägas att omständigheterna kring själva våldtäkten är en av de delar som ändrats från den historiska förlagan. I filmen är det bara Le Gris och Marguerite och han jagar henne upp till sängkammaren där han lyfter upp henne över axeln, lägger ner henne på mage i sängen och genomför samlaget med henne medan han trycker ner henne i sängen. I verkligheten var hade Le Gris en vän med sig och de båda band fast och slog Marguerite under våldtäkten - som också var väldigt "hårdhänt" - vilket lämnade henne med flera synliga skador. Anledningen till denna omskrivning ska enligt Damon och Affleck vara att man inte ville vara fullt så grafiska och att man tycker att filmens version ger en intressantare öppning för ett gråzonsperspektiv, man valde dock ska sägas att ta in manusförfattaren Nicole Holofcener att skriva Marguerites karaktär och scener eftersom man också insåg att det kan bli skevt om två män ska författa den här typen av historia. Och det var ett mycket bra beslut för man märker verkligen skillnaden när en kvinna får berätta en kvinnas historia, särskilt när det är en historia av den här karaktären.

 

 

 

 

 

 

Som jag skrev ovan så har regissören Ridley Scott på senare år börjat svaja, framförallt eftersom han snöat in på att göra sämre och sämre uppföljare till sin Alien-film och är i full färd att göra en uppföljare till Gladiator, men med The Last Duel får vi en glimt av hans forna glansdagar. Filmen har många element av klassiska riddarfilmer men med en mer skitig realism i en mix med ett starkt DNA av #MeToo och kvinnorättsfrågor. Man målar på ett brutalt ärligt sätt upp bilden av hur samhället såg på kvinnor och får en verkligen att förstå hur modigt och riskabelt det var för Marguerite att ens berätta om våldtäkten och att propsa på att hennes man skulle ta det till domstol. Våldtäkt av en kvinna ansågs som sagt inte som ett brott mot kvinnan utan mot hennes förmyndande man. Det finns även en intressant aspekt i hur Sir Jean de Carrouges rekation på våldtäkten skiljer sig mellans hans version och Marguerites version, där hans version visar upp en mer finputsad och "korrekt" reaktion. Överlag skiljer sig skildringen av relationen mellan Sir Jean de Carrouges och hans fru väldigt mycket mellan deras båda kapitel. 

   Man ser också förstås, motviligt, hur lite vi egentligen i grunden rört på oss sedan 1300-talet. I stora drag hade berättelsen kunnat utspela sig i dagens samhälle, det enda som egentligen hade behövt korrigeras mest är rättssystemet. Och det säger ändå något. Om jag ändå ska ge lite kritik, för jag var ska sägas inte helt överväldigande förtjust i filmen, så tycker jag att den skärvar något i uppbyggnandet av relationen mellan Sir Jean de Carrouges och Jacques Le Gris och man hoppar även väldigt mycket i tiden mellan händelser på ett sätt som känns lite rörigt och som gör att man stundtals har svårt att hänga med i storylinen. Men med detta sagt så är det fortfarande en väldigt, väldigt bra film med väldigt, väldigt bra skådespelarinsatser!