Jocke

Magikern Magnifico (Chris Pine) har kraften att uppfylla önskningar och har skapat ett kungarike där han samlar in invånarnas djupaste önskan när dem är 18 år och sedan varje år uppfyller önskningar för några utvalda. När du väl lämnat ifrån dig din önskan har du dock inget minne av den och när den unge Asha (Ariana DeBose) söker jobbet som rådgivare åt kungen och får reda på att Magnifico medvetet aldrig uppfyller vissa önskningar eftersom han anser dem för farliga börjar hon tvivla på hans omdömme och ifall inte alla har rätt till sina önskningar även om dem aldrig slår in?

 

 

 

 

Walt Disney Animation Studios firar i år hela 100 år och släpper sin 62:a klassiker som dessutom är signerad skaparna av Frozen vilket gör att det är svårt att inte ha skyhöga förväntningar. Tyvärr gör det Wish något av en björntjänst. Den har svårt att helt och fullt matcha förväntningarna men det betyder inte att den är direkt dålig heller. Det är som sagt skaparna till Frozen som styr skutan och filmen har en stark grundstory kring önskningar och magin i dem - något som knyter ihop med Disneys jubileumsslogan A Century of Dreams - men också en intressant idé kring om verkligen alla önskningar borde slå in; och vem bestämmer i så fall vilka önskningar som är farliga och inte? Och om du inte kommer ihåg din önskning; skadar det då dig ifall den aldrig slår in? Sensmoralen är förstås i slutet av dagen att alla människor har rätt till sina önskningar och att önskningar och drömmar kan slå in om du verkligen tror på dem. Problemet är bara att även om grundstoryn är stark, och tankegångarna den vidrör intressanta så är det inte utan att utförandet svajar lite.

   Här finns många bra beståndsdelar, och flera av de obligatoriska sångnumren med dess låtar är bra men här saknas ändå något. Just sångnumren och låtarna är bra men man lyckas inte 100 % övertyga mig om att detta är en värld där man plötsligt brister ut i sång. Det känns också som att man bitvis använder vissa tropes och funktioner mer slentrianmässigt än med en verklig tanke bakom dem. Samtidigt finns här många både uppenbara och mer diskreta blinkningar till tidigare klassiker och den spännande mixen av watercolor animation technique och modern datoranimering tar förvisso en stund att vänja sig vid men är också den ett sätt att knyta samman gammalt och nytt. Tradition och nytänkande.

 

Så jag ska inte vara allt för kritisk mot Wish. Den är som sagt inte alls dålig utan faktiskt riktigt bra, om än med några små skavanker här och där men det är inget som egentligen direkt stör och den verkar tilltala även den yngre och egentligen främst tilltänkta publiken. En ny generation av drömskapare som kommer vända sig till stjärnorna i hopp om att just deras önskan ska slå in. Också; stanna kvar för en enkel men tårkanalöppnande after credits scene som knyter ihop säcken på 100 år av filmskapande med grundidén om att make dreams come true.