Filip Hammar ser sin far Lars efter pensionen sitta och vittra bort i en belgisk skinnfåtölj, livsgnistan som bortblåst. Han bestämmer sig för att tillsammans med sin gamla vapendragare Fredrik Wikingsson ta med sig Lars till hans älskade Frankrike för att försöka väcka liv i honom genom att återskapa gamla barndomsminnen från Filips egen uppväxt, men kanske måste både Filip och Lars inse att allt inte är som förr och inte heller kan bli det?
Radarparet Filip & Fredrik har kommit att bli något av en institution inom svensk främst tv-underhållning med deras senaste succé frågesporten Alla mot alla still going strong men har också genom åren både skrivit, producerat och regisserat dokumentärfilm - Trevligt folk - och spelfilm - Tårtgeneralen. Nu är dom aktuella igen på bio med kanske ett av deras, eller främst Filips, mest personliga verk hittills - Den sista resan.
"Årets film", "Så älskad redan". Ja, det finns förvisso något extremt självgott i att Filip & Fredrik säger så här om sin egna film innan den ens haft premiär men, det går fanimej inte att säga emot dem. Visst, här finns några skavanker där många av det uppenbart Jarlskt regisserade delarna känns något plastiga och killarna visar på att trots sina multitalanger så är dom inga skådisar, men det tar den igen med råge i alla avskalade scenerna mellan Filip och hans pappa. En far som gett upp och en son som gör allt för att saker ska bli som förr. Tillsammans finns dem en mellanväg och kommer närmare varandra. Det här är lika mycket Filips resa som det är Lars, och Fredrik hittar sin naturliga plats i bakgrunden som en sorts comic relief men också något av en Benjamin Syrsa för sin vän.
Att sitta i en biosalong och bevittna det hela i sällskap av min egen pappa, som jag i ögonvrån ser torka tårarna ur ögonen, förstärker förstås upplevelsen ännu mer. Ta vara på era liv. Ta vara på tiden tillsammans med era föräldrar. Gå på bio och upplev Den sista resan. Kan vi inte stanna en stund till?
Betyg: 9/10
0 kommentar(er)
