Jocke

FBI-agenten Lee Harker (Maika Monroe) dras in i en katt-och-råtta-lek med en seriemördare (Nicolas Cage) som gäckat FBI - och henne själv privat - i flera årtionden.

 

 

 

 

Här finns ska sägas något i grunden riktigt bra i Longlegs. Vi har en klassisk katt-och-råtta-lek mellan rättsväsendet och en seriemördare - komplett med kryptografi och kopplingar till religion och satansdyrkan - där vår huvudperson visar sig ha en personlig koppling till allt som händer utan att själv helt och fullt veta om varför, och filmen ska verkligen sägas lyckas vara riktigt obehagligt läskig när den verkligen vill. Dess stora problem är dock att den försöker vara någonting den verkligen inte är. 

   Framförallt gör den genuint pinsamma försök att vara Twin Peakskt artsy och tror på allvar att den är 10 gånger smartare än vad den egentligen är med ett manus som verkligen inte lever upp till det. Det är verkligen synd, för hade den bara försökt vara vad den är - en enkel men effektiv seriemördarthriller - hade den kunnat få riktigt högt betyg. Som det är nu sitter man mestadels bara och vrider sig mer av cringe än av obehag, och betyget, det är därefter. Det ändå något höga betyget kan den i slutändan tacka Nicolas Cage för som är fullkomligt briljant i rollen som seriemördaren Longlegs.