Så var vi igång igen! Äntligen! Lägerelds-tv:n som lyser upp i vintermörkret! HELA Sveriges fest - Melodifestivalen! Ja, ni känner till konceptet vid det här laget, så vi kör väl igång!
Bidragen:
Albin Johnsén feat. Pa - Upp i luften
Panetoz utan -netoz och Albin & Mattias
utan -& Mattias (eller ja halvt utan Mattias
då han varit med och skrivit låten) entrar
scenen först ut i Mello 2025 och levererar
fest, det får man ge dom, men det här är
inte riktigt my cup of tea vid en första lyssning,
men den här typen av låtar är kända för
att växa långsamt på mig så vi får se om
sex veckor vad jag säger då.
Maja Ivarsson - Kamikaze Life
Ja, det hade ju varit kul att kunna skriva något
snärtigt skämt om kamikaze-resultat men det
går förstås inte att komma ifrån att Maja Ivarsson
är en världsartist ut i finterspetsarna och även
om hon hade varit i behov av ett band på scen
för att lyfta framträdandet ännu lite mer så är
det här skitig 80-90-talsrock precis lagon pressad
genom Mellotratten och finalplatsen, ja den är självklar.
John Lundvik - Voice of the Silent
Ja, det här är John Lundviks fjärde bidrag
i tävlingen och förvänta er inget nytt under
solen. Det här är John Lundvik exakt så som
du förväntar dig att John Lundvik ska låta.
Men även om finalplatsen var lika självklar som
för ovan debuterande Maja Ivarsson så ska det
sägas att det här inte är ett av hans bästa bidrag.
Det är inte dåligt, men han kan bättre.
Meira Omar - Hush Hush
Melodifestivalen har återigen grävt i Reality-skålen
efter nya tävlande och valet landade på Meira Omar
från populära Netflix-produktionen Love is Blind som
här framför det första bidraget i mellos historia med
textrader på dari. Ja, det är enkelt att dra skämtet om
att det låter som att hon sjunger bira, bira, bira, bärs,
bärs, bärs, men det går inte heller att säga emot att det
här hade passat i Eurovision. Inte för Sverige dock. Det
här är mer något av ett utfyllnadsbidrag från ett land som
aldrig vunnit tävlingen.
Adrian Macéus - Vår första gång
Ja, jag fick en smärre hjärtinfarkt när Felix
Sandman från Wish med Oscar Enestads frisyr
i SVT:s Förfest outade att han varken kände
till Drew Barrymore eller E.T., och sen hjälper
det ju inte att han heter Adrian. Men, men, vi
ska inte dröja oss kvar vid det. Vi ska faktiskt
inte dröja oss kvar här alls. Detta var sömnigt
och tråkigt. Rätt och slätt.
Linnea Henriksson - Den känslan
Jazzprinsessan från Halmstad levererade
ett gull-sexigt nummer som Mark Levengood
så passande formulerade det, och jag gillade
det skarpt. Dock var låten inte mer än ett helt
okej mittenspår på en platta, och framförallt
inte en avslutande låt på deltävling 1 av Mello.
Sammanfattning:
Ja, bidragsmässigt var det en minst sagt ljummen start på Melodifestivalen 2025. Tur då att något annat vägde upp. Vi går över till att prata om...
Showen:
Edward af Sillén. Mannen som ni förmodligen i Mellosammanhang känner igen från klassiska repliker som melodi nummer 1 och text och musik. Nej, skämt å sido, Edward har varit med och skrivit manus och regisserat Melodifestivalen 2009, 2010, 2012, 2013 och 2016 och valdes förra året in i Melodifestivalens Hall of Fame för just detta arbete. Och redan från första sekund märktes det att han nu efter åtta år var tillbaka i sällskap av sina kollegor Daniel Rehn och Pål Ströbaek.
Manuset hade den där perfekta tonen som lyckas med konststycket att vara både folkligt och brett men också smalt och schlagerbögsnördigt. Här gavs på ett avvägt sätt kommentarer om Israelfrågan under Eurovision i Malmö, Dragshowartisters sagostunder för barn och Olle Palmlöfs fylleri under SVT:s Idrottsgala. Vi fick också skämt om Måns Zelmerlöws sexmissbruk, Dermot Clemengers sexköp på thaimassageinrättningar, Bianca Ingrossos sminkmärke och Nederländernas diskade bidrag från förra året. Man slår åt alla håll, men stå samtidigt tydligt fast vid tävlingens grundvalar om kärlek och inkludering och alla skämt, sketcher och mellanakter lyser av just kärlek till Melodifestivalen!
Manuset levererades förstås av årets programledare som är Kristina "Keyyo" Petrushina och Edvin Törnblom. Hela kvällen inleddes med en sketch där Keyyo och Edvin läste mindre smickrande kommentarer om varandra från internet och det ska erkännas det inte var med odelad förtjusning som jag själv tog emot nyheten. Jag skulle förstås aldrig uttrycka något hat - för det hör som Edvin sa i sändningen hemma på soptippen - men det var inte utan att jag var lite orolig. Keyyo är en personlig favorit sedan många år men Edvin har aldrig rikigt varit my cup of tea och som min sister in schlager Annika skrev till mig när nyheten kom: Varför har jag en känsla av att det kommer att bli skrikigt?
Men jag får snällt och beskedligt med mössan i hand krypa till korset. Jag kan nämligen inte annat göra än att ge hatten av till både Keyyo och Edvin för ett väldigt proffsigt programledarskap. Det båda kompletterar varandra väldigt bra och har redan en god kemi, och man märker verkligen att de likt sin regissör och manusförfattare älskar Melodifestivalen och vet exakt vad underhållning är. Och behöver vi ens nämna ur satans fabulous det båda var klädda?!
Utöver redan nämnda saker bjöds vi på en blinkning till den på bio musikalsuccén Wicked, en omskriven version av Fröken Snusk dänga Unga & Fria där Fröken var med själv på ett hörn och dansarna med sina utstyrslar gav blinkningar till flera moderna melloklassiker. Det är ju faktiskt så att tävlingen fyller 65 år i år och förutom att Keyyo lyfte fram Uffe Persson dunderlåt Nästa Weekend så tog Edvin oss med på ett djupdykande schlagerbögsnörderi i den allra första sändningen av Andra Chansen 2004 på ett LSD-trippliknande hotell Rival i Stockholm. Jag säger bara Henrik Johnsson, Grynet, Lisa Marklund och Alcazar i en trappa. Och ska vi nämna Benny Anderssons orkester? Ja, det kanske är på sin höjd fem personer som tycker sånt här är kul, men det är hela Sveriges fest och då ska hela Sverige med.
Och ja? Vad bjöds vi på mer? Jo, vi har ju Linda Bengtzing som "artistambasadör" som intervjuar artisterna i förfilmerna innan bidragen, ett vad vi får förmoda kommer bli ett återkommande inslag där Keyyo dejtar en Mellohunk (denna gång Frans) och för att toppa förra årets A-teens reunion entrade Ravaillacz teens scenen. Ja, ni hör, det här var en fullspäckad första afton - och då har vi inte ens pratat om att Hooja och Käärijä körde sin nya singel San Francisco Boy - och det är precis så det ska vara! Extra allt, men utan att det känns för mycket! Mello is back!
Sammanfattningsvis:
Deltävling 1 av Mello 2025 bjöd på både toppar och dalar. Dalar generellt i form av bidragen som även om inget av dem var direkt dåliga så var här inte heller något som direkt lyfte, och som sagt toppar i form av exakt allting annat!
Min egen lista över vilka som var bäst:
1. Maja Ivarsson - Kamikaze Life
2. Meira Omar - Hush Hush
3. Linnea Henriksson - Den känslan
4. Albin Johnsén feat. Pa - Upp i luften
5. John Lundvik - Voice of the Silent
6. Adrian Macéus - Vår första gång
Foto: Albin Johnsén feat. Pa, Janne Danielsson, SVT, Melodifestivalen.
Foto: Maja Ivarsson, Jonathan Perlmann, SVT, Melodifestvialen.
Foto: John Lundvik, Janne Danielsson, SVT, Melodifestivalen.
Foto: Meira Omar, Paulina Torbjörnsen, SVT, Melodifestivalen.
Foto: Adrian Macéus, Magnus Liam Karlsson, SVT, Melodifestivalen.
Foto: Linnea Henriksson, Ninja Hanna, SVT, Melodifestivalen.
Foto: Keyyo & Edvin, Janne Danielsson, SVT, Melodifestivalen.