Jocke

Ja, det kanske bitvis är poserande utan

dirket innehåll som Eric Stern kommenterade,

men det går inte att komma ifrån att detta

är svinsnyggt så väl visuellt som vokabulärt.

JJ fick nio 12:or av jurygrupperna och om än

inga från folket men någon grad av poäng från

folket i alla utom fyra länder och är en väl värdig

vinnare.

 

 

Den här norska EPA-dunken, som

låter plagiatnära likt Sofie Svensson

& Dom Därs I Don't Give A Fuck

funkar förmodligen helt okej i just

en EPA bland massa andra låtar

som ingen direkt lyssnar aktivt på.

 

 

Simpor och Grodfötter (tack Emil Norberg för

spaningen) från Lettland fortsätter att vara

som en dålig LSD-tripp, men jag kan ändå

på något sätt uppskatta den konstnärliga

verkshöjden, eller försök till sådan, i det

hela.

 

 

Claude sjunger hjärta och själ ur

sig i finalen och det hela är väldigt

vackert och tilltalande.

 

 

Det här är kaxigt, sexigt och självsäkert.

Erika äger scenen från första stund hon

kliver upp på den. För tre minuter är det

Erikas värld, vi andra bara lever i den.

 

 

Om jag inte missminner mig så är det

här första gången som ett icke-engelskt

bidrag har aktivt textats i Eurovision, så

angelägen är Lucio om att få ut sitt budskap.

Hans lågmälda Bowie-rock är ett behövligt

andrum efter Erika Vikmans show.

 

 

Det här är som om någon bett en AI ta fram

ett typiskt Eurovision-bidrag från 2006, men

som ändå är tidslöst. Eurovision är en härlig

bubbla på det sättet, här blir aldrig något ute.

 

 

Här är det ganska oförändrat i min upplevelse

av Tysklands bidrag. Det är bastung klubbpop

och Tynna har en sexig utstrålning som lockar

in en.

 

 

Det här är ett väldigt grekiskt bidrag.

Det är vackert, snyggt och rogivande.

 

 

PARG går verkligen all in och köttar på

i detta övermaskulina nummer och låt,

och det funkar på något märkligt sätt.

 

 

Med en enda handhållen kamera

och noll klipp skapar man en intim

och nära känsla som trollbinder en

hemma i tv-soffan. Det här är otroligt

snyggt och vackert och förtjänade

verkligen inte att få noll poäng från

folket.

 

 

Om det är något vi behöver i dagens

samhälle med den utveckling som sker

så är det lite mer KANT serverad! Också

skandalöst att detta bara fick 8 poäng från

folket, kanske var dem mätta redan efter

semi 2?

 

 

Jag måste tillstå att Portugals bidrag

vuxit lite, lite grann på mig sedan semi

1, men det är fortfarande helt sinnes att

de kom till final.

 

 

Ja, även Sissals låt har vuxit på mig,

men det är fortfarande inte en favorit.

 

 

Något som däremot varit en favorit

sedan dag ett är KAJ och deras sauna!

Grabbarna levererade förstklassigt även

i finalen och ingen skugga ska falla över

dom. En fjärdeplats är helt okej.

 

 

Ett av årets snyggaste nummer!

En av årets mest kompetenta artister!

En av årets bästa röster!

En av årets bästa låtar!

 

 

Med sin medryckande refräng får

Gabry liv i arenan i slutspurten, men

det är väl också en medryckande

refrängen som är det enda bra med

bidraget.

 

 

Albansk folktronika och spoken word till rythmen

av en ensam trumma? Ja, hur ska man annars

runda av en Eurovision-final?

 

 

 

Ja, den svaga semi 1 till trots så fick vi ändå i slutändan en riktigt bra final med en bra mix av olika typer av artisteri, låtar och uttryck.

 

 

 

Ja, så var vi då framme vid finalen och med några få undantag så känns det fortfarande som att man brände av det mesta av sitt krut redan i semi 1.

 

Hela finalen inleddes med en sketch där programledarna pratar om att segertrofén är borta. Vi får sedan se trofén fraktas mot arenan via bland annat helikopter och cykel. När trofén anlänt till arenan går förra årets vinnare Neo förbi den på sin väg ut mot scen men blir tillsagd att inte röra den, en blinkning till att hen hade sönder trofén under finalen förra året.

   Vi får sedan som sagt ett framträdande av Neo - den första av två under kvällen - där hen kör sin vinnarlåt The Code. Inledningsframträdandet - och även en av flera mellanakter där hen framför sin nya singel med det passande namnet Unexplainable - blir en påminnelse om varför vi gör det här. En icke-binär artist tillåts ta plats och släppa ut all sin kreativitet på en av världens största scener och inför en mångmiljonpublik. I ett samhälle och samtid som allt mer aktivt motarbetar allt som inte passar in i den heteronormativa taggiga formen spelar detta stor roll som symbolvärde.

 

Efter Neos inledande framträdande följde den sedan 2013 traditionella flaggparaden, denna gång till tonerna av trummor. Därefter introduceras vi för Michelle Hunziker som joinar Hazel och Sandra som programledare, för ett Eurovision är inte komplett om det inte är tre programledare, eller hur? Michelle är programledare till sin proffesion och gör bra ifrån sig och hittar sin plats, men som ni vet så har jag aldrig förstått poängen med tre programledare och det är inte utan att det skaver. Michelles främsta uppgift blir att sköta green room där vi bland annat bjuds på alphornsmusik.

  Vidare under kvällen påminns vi flera gånger om att Eurovison, ja, det startade i Schwiez, och det blickas även tillbaka flera gånger till semi 1 och 2. Varför? Ja, antagligen för att påminna oss om att det har varit show i veckan i alla fall.

 

Men, vi ska inte vara för hårda, det bjöds på show även i finalen. Sandra rev av några rader ur sin Eurovisionsång från 1991 - iklädd likadan klänning som då - och Michelle sjöng Volare. Vi fick också en mellanakt i form av flera Schweiziska Eurovisionlegender så som Peter Reber och Marc Dietrich som tillsammans med sin dotter respektive son framförde Io senza te (1981), Paola som framförde Cinéma (1981), Luca Hänni som framförde She Got Me (2019) och Gjon's Tears framförde Tout l'univers (2021). Och jag vet vad ni alla tänker; vilken tur att Gjon's Tears var bland de 2020-artister som fick chansen uppträda på Eurovision-scenen i torsdags, annars hade han ju nästan inte fått göra det. Förutom 2021 då. Och i semi 2. Och i finalen.

  Hursomhelst. Den kanske främsta mellanakten av alla mellanakter var förstås när de två silvermedaljgörerna Kärrijä (Finland, 2023) och Baby Lasanga (Kroatien, 2024) möttes i ett explosivt musikaliskt battle med sina båda låtar Cha Cha Cha och Rim Tim Tagi Dim för att sedan förenas i deras nya gemensamma låt #eurodab.

 

Vidare under kvällen fick vi även följa med Hazel backstage i ett inslag där man synliggjorde alla de arbetarna som inte syns i sändningen, och vars jobb är att just inte synas men som får hela apparaten att fungera, och vi besökte även den extra närliggande arenan från vilken fans tittade på finalen på storbildsskärm och förenades i en mäktig allsång av ABBA:s Waterloo. Och det visade sig även under kvällen att Michelle kunde göra samma trick med tungan som Hazel visat i semi 1 - så nog var det show alltid!

 

Men ja, jag antar att vi också behöver beröra det väsentliga; resultatet. Sverige har ju som ni vet varit galet favorittippade och även om man inte vill jinxa så har det ändå under veckan vuxit fram en stark känsla av att vi till SVT:s plånboks förskräckelse skulle kunna göra det igen. Ta hem hela skiten och officiellt bli ensamma världsmästare i Eurovision, en titel vi för närvarande fortfarande delar med Irland. Men, drömmen började ganska sakta dö redan när juryrösterna skulle levereras. Sverige fick en tolva (tack Island) och enbart poäng av totalt 19 länder, oftare i de lägre poängskikten. När det sedan kom till folkets röster landade Sverige på 195 poäng och var därmed ute ur matchen. Vi landade i slutändan på en hedervärd fjärdeplats. Vi ska här även nämna Keyyo som förstklassigt levererade Sveriges röster iklädd handduk med en bastubackdrop.

   Men även om Sveriges chanser grusades så var det ändå spännande. Jurygruppernas poäng spretade och totalt 12 olika länder mottog någon gång en eller flera 12:or. Förhandsfavoriten Österrike tog hem åtta 12:or och inför levererandet av folkets röster låg man på en förstaplats. Folkets röster levereras dock inte i kronologisk ordning utan börjar nerefrån i tabellen efter jurygruppernas röster. Israel - som legat på 16:de plats med 60 poäng - fick 297 poäng av folket och seglade upp på en förstaplats. Hela Europa höll andan. Israel behöll sin 1:a plats in i det sista. Snart var det bara Österrike kvar att få sina poäng. Skulle det blir Israel som vinner Eurovision? Vad kommer det att betyda för tävlingens framtid? Samtidigt som finalen pågick inne i arenan hade propalestinska demonstranter mötts av gummikulor från polis och Israels medverkan i tävlingen var sedan 2024 ifrågasatt med kraft. Vad skulle det betyda för tävlingen om ett land som aktivt begår folkmord vinner? Skulle EBU bedömma att Israel på grund av säkerhetsläge inte kan anordna tävlingen som man gjort vid Ukrainas seger 2022? Tävlingens "opolitiska" hållning var redan ifrågasatt, hur skulle man agera framåt? Många tankar var det som hann flyga genom huvudet.

 

Men i slutändan fick Österrike tillräckligt många poäng för att gå om Israel och vi fick en ny segrare i form av JJ och hans låt Wasted Love. Europa kunde pusta ut, i alla fall för en stund. Eurovision överlever ännu ett år som min kollega och schlagernördskompis Annika skrev. För ja, diskussionen kring Israel och Eurovision kommer att fortgå. Det kan vi vara säkra på. Men nu kan vi i alla fall glädjas åt ett Eurovision Song Contest 2026 i Österrike.

 

 

 

Ja, så är alltså ännu ett Eurovision-år till ända. Årets värdland var alltså Schweiz. Visste ni att det var i Schweiz som den första Eurovision Song Contest hölls? Vet ni inte det, då har ni inte kollat på årets Eurovision. För ja, ibland har det känts som att Schweiz spelat litegrann på en sträng på lyran, men det har mestadels varit en väldigt bra sträng. Man har märkbart sneglat på sin förväxlingsnamne Sverige när det kommer till hur man bygger upp ett Eurovision och även om man brände av lite väl mycket krut redan i semi 1 så har man ändå levererat show i någon mån hela veckan.

   Men jag skulle säga att den största behållningen med Eurovision Song Contest 2025 stavas Hazel Brugger. Hon har haft en stil, ton och humor som fallit mig i smaken. Samtidigt har hon varit i behov av Sandra Studer som stöttat upp och skapat en balans. Michelle Hunziker hade vi tyvärr kunnat vara utan. Det är inte hennes fel. Det är svårt att komma in som tredje programledare i finalen.

 

Så ja, sammanfattningsvis så får vi ge Schweiz väl godkänt i betyg. Nu ser vi framemot Eurovision 2026 i Österrike, och däremellan ett Mello 2026 där vi ska utse vem som ska axla bastuoket från KAJ. Det blev ingen seger i Basel men tack KAJ för att ni varit dem finaste representanter för Sverige under den här veckan. Tack och god natt!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Photo: Hazel Brugger, Michelle Hunziker and Sandra Studer/Mirjam Kluka/EBU/Eurovison Song Contest.

Allt other photos: Corinne Cumming/EBU/Eurovision Song Contest