Vi får följa den unga jazzmusikern Amy Winehouse (Marisa Abela) som efter en kort men stormig karriär och två album avled i svitera av alkoholförgiftning, 27 år gammal.
Oj, oj, oj! Jag vet verkligen inte var jag ska börja, eller om jag ens vill ägna den här filmen någon som helst mer energi eller uppmärksamhet. Det här är utan tvekan förmodligen ett av det största mediala övergrepp som begåtts mot Amy Winehouse, och det säger en hel del. Fifty Shades of Grey-regissören har med ett framförallt ytligt och fattigt manus - som skådespelarna förgäves gör sitt yttersta för att försöka forma till något någorlunda kompentet - skapat en fadäs utan dess like!
Filmen lägger ganska exakt noll och inget fokus på Amys artisteri och musikalitet utan frossar sig fet i missbruket, missären och skvallerblaskornas twistade versioner av sanningen.
Det är ytligt, det är själlöst, det är fattigt. Allt vad Amy Winhouse och hennes artisteri inte var. När eftertexterna började rulla var jag nära till tårar, över vilken skändelse av ett av våra största musikaliska väsen jag precis fått bevittna. Är det någon som inte förtjänade en biopic av den här historievridande och skandalöst låga kvalitén så är det Amy Winhouse. Jag skulle egentligen kunna spy ännu mer galla men jag orkar inte, jag blir bara så arg och frustrerad varje gång jag tänker tillbaka på vad jag fått se att jag lämnar det här.
Betyg: 1/10
0 kommentar(er)
