Jocke

Tina (Eva Melander) är en tulltjänsteman med en udda förmåga att kunna lukta sig till vilka personer som bär på något olagligt. En dag stoppar hon resenären Vore (Eero Milonoff) då hon känner en doft från honom hon inte kan placera och det blir början på ett uppvaknande hos Tina och svaret på varför hon aldrig känt sig riktigt hel...

 

 

 

 

Ali Abbasis Gräns utsåg för ett tag sedan till Sveriges bidrag till urvalet till Bästa icke-engelspråkiga film på Oscarsgalan och jag kan börja med att säga att vi inte behöver skämmas. Inte som när vi skickade 2012 års Hypnotisören. Gräns rör sig inom den genre som jag gladligen ser växa mer och mer i Sverige med grund i de båda tv-serierna Jordskott och Ängelby - tomtar och troll. Svensk mytologi. Med risk för att någon tycker det är en spoiler så kan jag säga att Tina är ett troll. Vore är också ett troll. Skillnaden är att Tina vet inte att hon är ett troll. Ärret hon har vid svanskotan har hon fått berättat för sig kommer från när hon trillade på en vass sten som liten - något hon själv inte har något minne av. Att hon är troll ger henne alltså förmågan att lukta sig till folks känslor och sinnesstämning. Hon kan även lukta sig till föremål som ger upphov till dessa känslor och sinnesstämning. Detta gör att hon är otroligt skicklig i sitt jobb som tulltjänsteman på färjorna och efter att hon plockat in en man som gömt ett minneskort med barnpornografi i sin mobil rekryteras hon av polisen för att assistera dem i fallet genom att "lukta sig fram" till var gärningsmännen har sin studio. Samtidigt har alltså Tina träffat Vore. En resenär som hon känner en okänd doft ifrån men som inte visar sig bero på att han bär på något olagligt. Det finns något med Vore som lockar och det slutar med att Vore flyttar in i Tinas gäststuga. I stora huset med Tina bor även hundutställaren Roland (Jörgen Thorsson) som inte är helt nöjd med den nya hyresgästen. Tina umgås dock mer och mer med Vore och lär sig på så sätt vad hon är men det uppdagas även en mörk historia kring hur människorna behandlat trollen genom åren.

   Jag skulle vilja säga att Gräns är en helt okej film. Jag gillar som sagt tematiken med Svensk mytologi kring tomtar och troll och hur den appliceras på nutiden. Jag gillar också hur berättelsen om Tina och Vore blir en sorts symbolisk resa kring identitet, könstillhörighet och sexualitet. Filmen innehåller bland annat en sexscen som utan att säga för mycket vänder på könsrollerna på ett sätt om i slutändan känns helt naturligt och sker i princip okommenterat. Jag känner dock att den trots sin ringa speltid på 104 minuter känns väldigt seg och långsam. Manuset är också ganska stolpigt på ett sätt som antagligen är tänkt att låta äkta men som blir mest konstlat. Man hade också kunnat göra betydligt mer med tematiken och den historiska bakgrund man bygger upp - och Tinas relation med hennes pappa till följd av detta - än vad man gör. Sidostoryn med barnpornografifallet känns också - även om den i slutändan knyts ihop med huvudstoryn på ett intressant sätt - allt för mycket mest som en distraktion. Sedan har vi det faktum att både Eva Melander och Eero Milonoff bär "masker" för att se mer trollska ut. På Milonoff ser det naturligt ut men det syns tydligt att Melander bär just mask och det känns också som om masken hämmar henne i hennes ansiktsuttryck och även verbalt.

 

Men Gräns är som sagt helt okej och här finns en stabil grund som hade kunnats gjort mycker mer med men det som görs är helt klart godkänt. Jag hoppas nu på att den här genren ska växa allt mer och att vi kan få se mer sådana här storys framöver, och kanske även filmer som utspelar sig på den tiden då mytologin var "sann". Men som sagt, vi behöver inte skämmas över att vi skickat Gräns som vårt Oscarsbidrag och inte heller om den skulle hamna bland de nominerade.