Jocke

 

 

 

Ashes to Ashes. Kingdom Come. Och

nu Higher Power. Att det finns något

gudomligt över Annas senaste låttitlar i

Mello är det inga tvivel om. Tyvärr finns

det inget gudomligt över Higher Power 

som ironiskt nog aldrig lyfter. Det är också

den svagaste av Annas bidrag - och då

räknar jag även in This Is My Life som

ökänt inte tog oss till final 2010. 

 

Mitt hårdrockshjärta är i sorg.

Till Our Days Are Over har en

genomvidrig stank av schlagerdoppat

Takida. Det här var rent av plågsamt

att lyssna på och det smärtar mig

djupt att skriva det om ett band

som ligger mig varmt om hjärtat

och som jag vet kan göra riktig

hårdrock. Varför man valt att gå

med på det här mjäkiga tramset är

för mig en gåta. Jag var ska sägas

även tveksamt inställd till deras tidigare

bidrag Pretender och gillar nu den

men det här vill jag inte ens ge en

andra chans, jag vill helst bara glömma.

 

Wiktorias storasyster har tidigare

arbetat främst som låtskrivare både

i Sverige och ute i vida världen men

för två år sedan började hon skriva

till sig själv och ge ut musik. Nu

debuterar hon som artist i Mello med

en låt som doftar väldigt mycket av

Molly Sandén. Numret är avskalat

och fint och låten fyller ut arenan men

den är också ganska snart glömd.

 

Operapopen gör comeback i Mello

och det med ett bidrag som känns

väldigt modernt och fräscht...typ 2005.

Ett svagt scenframträdande hjälper

inte heller till vidare mycket.

 

Hipp hopp-duon Medina splitrades 

tydligen 2018 och gör alltså nu

återförenad comeback i Mello. In

i dimman är en power-hipp hopp-låt

med rejält sväng som det är svårt

att inte ryckas med i.

 

The End är bland annat skriven

av en personlig favorit - Melanie

Wehbe - och det är likt allt annat

hon lägger händerna på en extremt

kompetent poplåt. Låten och Angelinos

avskalade framträdande fyller även

ut arenan bra men min farhåga

besannades att den trots näst sist

ut glömdes bort för snabbt.

 

Skulle det bli en dödsdom att ha en så

bra namne? Ja, tyvärr. Klädd som en

riddare från Narnia framförde Klara

Hammarström en intetsägande klubbpop

som ingen kommer ihåg och som blev ett

något antiklimax-avslut på kvällen, då

hade jag faktiskt hellre sett att Lillasyster

gick ut sist, rent låtenergimässigt. Eller

så var det ett perfekt avslut på ett

mellanmjölksår som detta?

 

 

 

Kvalitén gick fortsatt upp från deltävling 3 men deltävling 4 bjöd inte heller på något som tydligt kommer att kunna ge oss en seger i Eurovision och vi får nog ställa in oss på att hamna på "fel" sida tabellen i finalen i år. Om vi ens tar oss dit. Jag är på allvar lite orolig.

 

 

 

 

Kvällen började förstås i allvarhetens tecken om situationen i Ukraina som invaderats av Putin och att inkomsterna från det dyrare numret i röstningen skulle gå till att stötta invånarna i Ukraina. Sen körde vi på som vanligt, ett andrum i glitter och glamourens tecken. Kvällen inledde med att publikuppvärmarna(?) Eye N' I och DJ Eka Scratch fortsatte att köra in i sändningen?  Eller ja, så kändes det i alla fall. Oscar var denna kväll själv utöver ständiga vapendragaren Farah och hade alltså ingen sidekick, förutom Tareq Taylor gjorde några snabba inhopp. Oscar framförde två mellanakter - en om hur stor press det är att vara programledare för Mello till tonerna av Tag med ud og fisk - och en om hur allting låter bättre på italienska där han fick hjälp av Nano, Jessica Andersson och Nanne Grönvall att framföra ett medley av kända Mellolåtar på italienska. Renata och Margareta guidade oss genom Mellohistorien på temat kläder och de andra dockorna hemma i tv-sofforna gjorde några inhopp för att kommentera kvällen. Det här var också första deltävlingen där det inte var något strul med röstningen elller resultatleveransen och vi drog in 1 435 000 kronor till stöd för invånarna i Ukraina. Alltid något.

 

 

 

Deltävling 4 var som sagt fortsatt bättre bidragsmässigt men både bidragen och showen i övrigt befäste att detta är ett mellanmjölksår.

 

 

 

Min egen lista över vilka som var bäst:

1. Medina - In i dimman

 

2. Angelino - The End

 

3. Malin Christin - Synd om mig

 

4. Tenori - La Stella

 

5. Klara Hammarström - Run To The Hills

 

6. Anna Bergendahl - Higher Power

 

7. Lillasyster - Till Our Days Are Over