Åtta avdankade reality-kändisar bjuds in att tävla i en Big Brother-liknande dokusåpa som livesänds dygnet runt utan reklampauser via nätet där vinnaren går hem med 5 miljoner dollar. För att vinna gäller det att få flest röster av tittarna som rösar på vem de vill ska stanna kvar. Efter den första utröstningen inser dock deltagarna att konsekvenserna om man åker ut är ödesdigra...
Den svensk-kanadensiska produktionen Funhouse är en rulle som mixar SAW med Big Brother med en kydda av samtida samhällsanalys. Den handlar som sagt om åtta avdankade celebrities som på ett eller annat sätt blivit kända genom reality-genren. Vi har Kasper Nordin, spelad av den yngsta i OG-kullen Skarsgård - Valter Skarsgård, vars claim to fame är att han varit gift med en känd sångerska och de hade en serie om sitt liv. Vidare har vi Khamisa Wilsher som spelar Lonni Byrne - känd för att vara den enda kvinnliga deltagaren i dejtingsåpan Bride to be som fått nej från samtliga sökande män. Vi har den avdankade MMA-fightern James 'Headstone' Malone, spelad av Christopher Gerard, och Instagrammodellen Ula La More som gestaltas av Karolina Benefield. Dayleigh Nelson är Youtubern Nevin Evensmith, Mathias Retamal one-hit-wonder-artisten Dex 'El Shocker' Souza och Gigi Saul Guerrero skvallerbloggerskan Ximena Torres. Sist ut har vi den tystlåtna Cat Zim, spelad av Amanda Howells, som jag ska erkänna inte kommer ihåg vad hon är känd för förutom att hon är bra på schack. Här blottlägger jag även med en gång ett av filmens problem men vi återkommer till det.
Dessa åtta "c-kändisar" har alla blivit inbjudna till att delta i en ny dokusåpa kallad Funhouse. Reglerna är enkla: deltagarna befinner sig i ett hus där de filmas 24/7 och allting direktsänds via nätet där tittarna får rösta på vilka de vill ska vara kvar. Var tredje dag redovisas resultaren och om de två deltagare som fått minst röster har skiljer sig åt mindre än 2 % måste de tävla i en utmanning för att se vem som får stanna kvar. Att något inte riktigt står rätt till kan man ana redan från början då alla deltagare drogats och förts till huset utan att veta var dem är. När så första röstningsresultatet kommer är det två av deltagarna som skiljer sig åt med mindre än 2 % i botten och de får information om att de ska tävla mot varandra i The Piñata Challange. En av deltagarna förs in i ett rum där det hänger en piñata. Hen får instruktioner om att hen ska slå sönder piñatan så fort som möjligt. Hen måste dock ha ögonbindel på sig. När ögonbindeln tas på byts piñatan ut mot den andra deltagaren försedd med munkavel och de övriga deltagarna - och tittarna - får sedan bevittna hur den första deltagaren helt ovetandes slår ihjäl den andra. De övriga deltagarna inser att det här inte är någon vanlig dokusåpa och att de kommer att få betala med sina liv om de inte lyckas få röster från publiken. Vi får sedan parallellt med deltagarnas vistelse i huset se dels människor runt om om i världen som tittar på såpan och även de diskussioner som uppstår i nyhetssändningar och panelssoffor. Frågan ställs - är såpan äkta? Ska man fortsätta titta? Ska man rösta för att hålla deltagarna vid liv? Vi får också se FBI:s arbete med att försöka lokalisera var sändningarna av programmet kommer ifrån för att rädda deltagarna innan det är försent.
"Some will weep for you, others will laugh. But make no mistake, the vast majority of people who watch you die will feel absolutely nothing."
Om jag då ska komma in på problemet som jag nämnde innan med Funhouse så är det att man tyvärr lägger ner allt för lite fokus på alla icke-våldsrelaterade delar. "Utmaningarna" som deltagarna tvingas utföra är alla isolerat riktigt bra i tortyr-skräcksgenren men filmens övriga delar haltar efter. Karaktärerna känns mest som parodiserande pastischer på realitystjärnor/influensers men inte på ett medvetet sätt utan mest på ett halvhjärtat trött sätt, som om man inte orkat skapa något ordentligt. Det går som sagt tre dagar mellan de olika utmaningarna men av dessa tre dagar får vi knappt se om ens någonting men ändå ska vi köpa och känna för Kasper och Lonnis spirande romans som är tänkt att skänka mer tyngd åt [!SPOILER ALERT!] filmens avslutande akt där de båda tvingas möta varandra i en utmaning.
Det bristande fokuset på de icke-våldrelaterade delarna gör även att filmens samtida samhällsanalys har svårt att på riktigt göra sig hörd. News is entertainment, politics is entertainment, war is entertainment. And your death - no matter how insignificant it may be - is entertainment. förkunnar "lekledaren" (Jerome Velinsky) som är tänkt att vara någon sorts Jigsaw-figur som tycker sig ha en större mening med sitt agerande. Han menar att de åtta deltagarna är exempel på vad som håller på att gå sönder i vårt samhälle. Ett samhälle där de unga växer upp och vill bli kända över en natt på internet istället för att på riktigt satsa på en "riktig" karriär. Och visst är det intressant att göra en tortyr-skräckfilm om det faktum att vi blivit så avtrubbade av allt som händer i vår samtid att våld har blivit till underhållning men det hade behövts läggas mer tid och energi på allt annat än våldsinslagen. Då hade det här kunnat vara en "ny" SAW.
Betyg: 2/5
0 kommentar(er)
