Jocke

 

 

 

Eye in the Sky. är vad man skulle kunna kalla en minimalistisk film om modern krigsförings många bottnar. Vi får i i princip realtid träffa ett fåtal men väsentliga nyckelpersoner under en militär operation där USA och England samarabetar för att fånga ett antal terrorister som står på listan över de farligaste och mest efterlysta terroristerna i världen. När vi kommer in i handlingen har man med hjälp av en drönare, som styrs av två piloter i USA, lyckats lokalisera terroristerna till ett hus i ett gerillakontrollerat område i Kenya. Med hjälp av en spionkamera formad som en skalbagge lyckas man få bilder innefrån huset där man bevittnar hur terroristerna gör två unga pojkar redo inför självmordsbombningsuppdrag. Eftersom omårdet de befinner sig i är gerillakontrollerat är en tillfångatagning inte längre möjlig och ett alternativ att eliminera terroristerna med en missil från drönaren kommer upp som förslag och skapar konflikt i den engelska ledningen för operationen. Situationen förvärras ytterligare när en liten oskyldig flicka kommer och sätter sig utanför terroristernas hus och börjar sälja bröd. Om missilen avfyras kommer den med största sannolikhet även ta död på flickan. Avfyrar man inte kommer terroristerna med största sannolikhet avlägsna sig från huset i två olika bilar för att utföra två självmordsbombningsdåd och man har bara en drönare i luften vilket betyder att man bara kommer kunna följa efter en av dem. Vad ska man välja?

 

Filmen utspelar sig på endast fyra skådeplatser. I en militär bunker befinner sig engelske överste Katherine Powell (Helen Mirren) och för på distans befäl över de båda amerikanska drönarpiloterna Steve Watts (Aaron Paul) och Carrie Gershon (Phoebe Fox) som sitter stationerade i USA. Watts och Gershon kontrollerar över den drönare som övervakar det hus där terroristerna uppehåller sig. I ett konferensrum i England sitter en stab ledd av generallöjtnant Frank Benson (Alan Rickman) som övervakar hela operationen.

   Filmen utspelar sig som sagt i princip i realtid och vi ser hela händelseförloppet ur de ovan nämndas POW, med undantag från några få scener där vi får stiffta bekantskap med den lilla flickan med bröden och hennes föräldrar, men aldrig ur terroristernas vinkel. Detta konceptet gör att vi som publik får känslan av att vi sitter med som tysta åskådare i bunkern, cockpitten eller konferensrummet vilket gör upplevelsen än mer intensifierad men samtidigt har vi fått en ytterligare dimension eftersom vi får lära känna den lilla flickan på ett lite närmare sätt än de som sitter och ska fatta besluten. Åsikterna går isär och man kontaktar både engelska och amerikanska utrikesministern för att rådfråga och en av dem tar lättare på sitt medgivande (gissa vem?). Frågan är inte enkel och har ett brett spektra av infallsvinklar från allt ifrån politik, militär strategi och etik och moral. I slutändan lämnar man det ändå öppet för publiken själva att avgöra om rätt beslut fattades eller inte men fortfarande med vertyg för att uppnå en förståelse för utfallet.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag vet. Man kan inte skriva en recension på Eye in the Sky utan att beröra att det blev Alan Rickmans sista live-actionroll. Många, även branschfolk och recensenter vilket gör mig något frustrerad, har felaktigt pratat vitt och brett om att det här skulle vara hans sista film vilket inte stämmer. Alan Rickmans sista film har nämligen premiär den här veckan och heter Alice Through The Looking Glass. Där gör han rösten till Absolem men talroller (och motion capture för den delen) har fortfarande något sorts icke-status i filmvärlden. Men låt oss återgå till Eye in the Sky som alltså blev Alan Rickmans sista live-actionroll innan han tragiskt gick bort i januari i år.

  Alan Rickman gestaltar den något torftiga generallöjtnanten Frank Benson som vi innan filmens egentliga handling drar igång får se stå i en leksaksbutik och som helt okunnig försöka välja ut rätt docka till vad vi kan förmoda är ett barnbarn. Karaktären är som sagt något torftig men Rickman lyckas få den att kännas som om den har något mer och hans slutreplik, som ovannämnda citat är plockat från, bevisar ännu en gång vilken förlust vi drabbats av i och med hans bortgång.

 

Men det är förstås inte bara Alan Rickman som gör Eye in the Sky. Vi har filmens egentliga huvudrollsinnehavare Helen Mirren som gestaltar den benhårda överste Powell och bevisar att kvinnor hur enkelt som helst kan spela roller som ursprungligen skrivits för en man. Vi har i övriga casten även de redan nämnda Aaron Paul och Phoebe Fox som ger oss en inblick i hur det känns att som pilot sitta i Nervada och bara genom ett lätt tryck på avtryckaren avgör någon annans öde i Kenya. I staben kring Alan Rickmans generallöjtnant Benson finner vi Jeremy Northam, Monica Dolan och Richard McCabe och som Englands utrikesminister ser vi Iain "Jorah Mormont" Glen och US Secretary of State spelas av Michael O´Keefe. Alla drar de sitt strå till stacken för att göra Eye in the Sky till en sammantaget genomtänkt och low key krigsfilm om de många aspekterna av modern krigsföring.