Jocke

Piloten Whip Whitaker (Denzel Washington) ska efter en hård helgs festande flyga en tidig flight på måndag morgon. Han drar en lina kokain och sätter sig i cockpiten med en flaska "juice" - ready to take off. Under resan havererar planet och störtar men Whip lyckas mirakulöst kraschlanda förhållandevis säkert. 6 av 102 passagerare dör och man börjar nu utreda vad som orsakat olyckan. Whip gör allt han kan för att det inte ska uppdagas att han flög planet drog- och alkoholpåverkad samtidigt som han sakta kommer till insikt om allvaret med hans alkoholproblem...

 

 

 

Flight är inte, sin titel till trots, en film om flygplan. Själva flygplansdelen avhandlas under filmens första 20 minuter och innehåller förvisso den kanske mest spektakulära och starkaste skildringen av en flygplanskrasch jag sett på film. Det var nästan så att man kände biofotöljen skaka där man satt i salongen! Det här är istället en film om missbruk. Hela filmen kretsar kring olika stadier i ett missbruk. I filmens början ser vi Whip i sitt pågående missbruk. Det första han gör när han vaknar är att svepa den sista slurken från gårdagens flaska. Vad som väckt honom är ett telefonsamtal från ex-frun och vi frågar oss om drickandet är ett resultat av skilsmässan eller tvärtom? Sedan möter vi ett annat missbruk. Det är heroinisten Nicole (Kelly Reilly) som även hon är långt gången i sitt missbruk. Vi förstår detta genom att notera de sönderstuckna armarna och den stirrande, blodsprängda blicken. Hon hamnar efter en desperat överdos på samma sjukhus som Whip. De båda träffas under en rökpaus i trapphuset och dras till varandra. Efter sjukhusvistelsen flyttar de gemensamt ut till en gård som Whip ärvt av sin pappa. Problemet är att de båda har kommit olika långt i sin utveckling gällande missbruket. Nicole vet att hon är en missbrukare och vill komma ur det. Hon börjar gå på AA-möten för att träffa likasinnade och får stöd. Whip vill innerst inne också sluta men är fortfarande i det stadiet att "han väljer att dricka" vilket gör att det går upp och ner i nedtrappandet. Lyckas han hålla sig nykter en dag tar han igen det under nästa och varje gång han stöter på problem och motgångar tar han sin tillflykt till berusningens töcken istället för att lösa dem. Nicole och Whip är således ett missbrukarpar som under de rådande omständigheterna inte borde bo ihop, eller?

 

 

Flygplanskraschen i filmens början resulterar alltså i att fyra passagerare och två flygvärdinnor mister livet. De båda flygvärdinnornas familjer ersätts enligt fackliga upphandlingar, "they are doing a dangerous job and they know it", men för att det anhöriga till passagerarna ska få ut något måste man undersöka varför planet störtade och vem som således skall ställas till svars och betala ut skadestånden. Blickarna riktas mot kapten Whitaker som enligt blodprover tagna direkt efter olyckan vsar att han flög planet med 2,8 promille i blodet och hög på kokain. Detta ställs mot det faktum att ingen av de tio piloter som man låtit genomgå ett simulatortest av situationen lyckades landa planet utan att ta död på alla ombord. Whip själv får sig också en tankeställare; hur hade det gått om han inte varit drogpåverkad? Hade han fortfarande fattat samma järva snabbtänkta beslut som räddade flertalet av de ombord? Flight är på många sätt en film om att möta sig själv. Rannsaka och komma fram till vem man är, att våga vara ärlig mot sig själv, något som är bland det svåraste att göra som människa.

 

 

Robert Zemeckis är regissören som ligger bakom Tom Hanks-klassikerna Forest Gump och Cast Away. Han har också gett oss Back to the future-trilogin och den smarta mixen av live-action och tecknat, Who Framed Roger Rabbit. De senaste tio åren har han dock slagit sig in på animerat och stop-motion med filmer som Polarexpressen och Beowulf. När han då gör "comeback" inom live-action lyckas han faktiskt riktigt bra! Flight har nominerats till två oscars för bästa originalmanus och bästa manliga skådespelare. Den förstnämnda är den väl värd för det är ett riktigt välkomponerat manus och Denzel Washington är bra i sin roll, det är han, men med tanke på konkurensen från 2012 vet jag inte om han platsar in på årets gala. Det är i alla fall en riktigt bra och reflekterande film kring missbruk och dess problematik...