Jocke

När Casey Newton (Britt Robertson) en dag hittar en mystisk pin förändras hennes liv för alltid...

 

 

Tomorrowland, eller Disney's Tomorrowland: A World Beyond som vi tydligen valt att kalla den i Sverige, är likt Pirates of the Caribbean-serien (vars femte film för övrigt nyligen satt segel) baserad på en attraktion på Disneyland/Disney World. Till skillnad från POTC har produktionen kring Tomorrowland varit höljt i djupaste dunkel. Ungefär så mycket som jag precis berättat har vi fått veta fram tills första trailern. Jag har dock hållit spänningen vid liv och inte tittat på någon trailer eller läst någon djupare artikel om filmen. När jag då gick in i biosalongen på premiärdagen visste jag enbart att jag skulle få se en film baserad på en attraktion, eller snarare ett mindre område, på Disneyland/Disney World och att George Clooney spelade en av huvudrollerna och att Brad Bird stod för regin.

 

Jag vill inte avslöja för mycket av plotten men jag kan berätta att filmen följer den tonåriga Casey Newton, som i klassisk Hollywoodlogik spelas av den 25-åriga Britt Robetson, från det ögonblicket då hon kommer över en mystisk pin med en T-formation på. När hon vidrör pinsen förflyttas hon till en annan värld och får en glimt av den stad som kallas Tomorrowland. I Tomorrowland samlade en man vid namn Nix (Hugh Laurie) en gång världens mest framstående uppfinnare och tänkare för att ge dem fritt spelrum att tänka fram och förändra världen till en bättre plats. Samtidigt som Casey försöker komma underfund med vad hon precis sett och vad det betyder blir hon varse att onda makter är ute efter pinsen och snart även kontaktad av den lilla flickan Athena (Raffey Cassidy) som säger sig vara utsänd för att beskydda henne då hon är "the special one".

   Som ni hör är det en ganska klassisk Disney-äventyrsstory och jag skulle närmast kunna säga att Tomorrowland är The Terminator ifall Disney gjort den. Vi har människoliknande robotar, både onda och goda, och världen måste räddas från att gå under enligt en profetia. Tomorrowland är en familjevänligare version av The Terminator sönderpumpad med morallektioner. För den som missat det håller människan nämligen på att förstöra miljön på jorden och det kommer leda till allas vår undergång. Om du nu mot all förmodan har missat det kommer du inte kunna vara ovetande efter att ha sett Tomorrowland. Filmen lägger otroligt mycket, och övertydligt, krut på att vi ska förstå detta och att det är dags att skapa vårt egna Tomorrowland. Jag har svårt för filmer som skriver saker på näsan. Jag hade enkelt på egen hand förstått symboliken och moralen i Tomorrowland utan t.ex. Hugh Lauries miljöbrandtal med vindmöllor i bakgrunden. Jag tror att filmen hade mått bättre av att få andas lite och låta publiken få lite credd för att själva kunna förstå budskapet.

 

 

 

Med Tomorrowland gör Brad Bird sin andra live actionfilm. Han har tidigare, förutom Järnjätten och diverse tv-serieavsnitt, gjort filmer åt Pixar som The Incredibles och Ratatouille innan han slog sig in på live actionfilm med den fjärde delen i Mission: Impossible-serien (vars femte film för övrigt har premiär senare i sommar). Utöver det redan påpekade övertydliga sättet att trycka upp moralpanik i ansiktet på publiken, vilket jag inte beskyller Brad Bird så mycket för som Disney, är filmen ett stablit hantverk som lyckas hålla spänningen vid liv och bitvis avslöjar del för del av mytologin vilket gör att även om man ganska snart kan gissa sig till ungefär hur det ska sluta ändå känner lust att engagera sig och sitta kvar i salongen. George Clooney, Britt Robetson, Raffey Cassidy och Hugh Laurie gör alla bra ifrån sig och Britt Robertson påminner mycket om en "ung" Jennifer Lawrence (Ja, jag vet att de faktiskt är lika gamla). Vi kan även nämna Thomas Robinson, från bland annat The Switch [= Pappa På Burk]  som lyckats fantastiskt bra med att fånga karaktärsdrag för att övertyga oss om att han är en yngre version av George Clooney.

 

Tomorrowland är en Disneyfilm. Visst, den har otroliga och trovärdiga effekter och ett budskap som jag även utan att få det fasttejpat på ögonlocken förstår är viktigt men jag skulle ändå bara säga att den är okej. Den är inte fantastisk och inte heller dålig. Den är en okej film som dock har potentialen att vara fantastisk och med all det hemlighetsmakeri som omgjordat den hade man förväntat sig mycket mer. Betyget blir därför en svag trea.