Jocke

 

Stålmannen. Superhjältarnas superhjälte. När han var på sin karriärs höjd kunde han flyga oskadd genom en stjärna och överleva en atombombsdetonering befinnande sig i explosionens kärna. Till detta tillkommer en rad andra superkrafter så som röntgensyn, teleskopsyn, värmesyn, superhörsel, superlungor, superhastighet som bl.a. tillåter honom att resa i tiden genom att flyga fortare än ljuset, skottsäker hud och ett immunsystem som gör honom osårbar mot alla typer av sjukdomar och infektioner. Detta var ändå bara några av Stålmannens många superkrafter. Man skulle kunna sammanfatta det hela med att han klarar av allt. Allt utom kryptonit, en ytterst sällsynt metall från hans hemplanet, som varje skurk ändå verkar lyckas få fatt i på svarta marknaden. Det kan vara detta som gör att Stålmannen inte funkat så bra i de otaliga filmer och tv-serier som gjorts - det är helt enkelt för tråkigt, förutsägbart och ospännande. Men nu gör man alltså ännu ett försök med Man of Steel i den senaste trenden av att humanisera och realitisera superhjältar, dvs fokusera mer på the man behind the mask, som Christopher Nolan startade med Batman Begins 2005. Det var också ur Dark Knight-trilogin som Man of Steel föddes. Manusförfattaren David S. Goyer kom på idén till a new take on Superman när han hade idétorka under arbetet med The Dark Knight Rises. Han delgav idén med Nolan som tyckte den lät bra men som inte var sugen på att regissera ännu en superhjältefilm och han letade därför efter någon som kunde inta regissörstolen medan han själv skulle producera. Valet föll på Zack Snyder, regissören bakom bl.a. Whatchman, 300 och Sucker Punch, och arbetet med att re-boota Superman kunde börja! Precis som med Dark Knight-trilogin började man om ända från början.

 

   Filmen börjar på Krypton med att Kal-El föds. Han är den förste att födas på naturlig väg på Krypton på många generationer. Krypton är pga år av uttömmning av planetens resurser dömd att gå under om inget görs. Kal-Els far, Jor-El, skickar därför sin son till en annan planet för att säkra sitt folks överlevnad. Med i kapseln följer den kod som behövs för att på genetisk väg föda fram barn, vilket gjorts på Krypton under decennier. Ungefär samtidigt som Kal-El föds försöker general Zod (Michael Shannon) sig på en revolution mot regeringen men slås ner och försätts i exil tillsammans med sina medsammansvurna. Man lägger verkligen tid på att berätta den här delen av berättelsen och det dröjer lite mer än 20 minuter innan vi förflyttas till jorden. Där möter vi Kal-El, numera döpt till Clark Kent, som backpackar sig igenom Amerika och stannar på varje ställe så länge han kan. Vi får inledningsvis se honom använda sina superkrafter för att rädda besättningen på en övertänd oljerigg och efter det måste han ge sig ut på vägen igen. Vi får också se flashbacks till Clarks barndom och se honom försöka smälta in bland människorna. Han ser ut som en människa men är från en annan planet. Det är detta som man tagit fasta på när man utformade filmen. Om Stålmannen fanns och hela världen fick reda på att han var en utomjording - hur skulle vi reagera? Och hur känns det att vara Clark Kent och tvingas hålla sina krafter hemliga när man vet att de kan användas för att göra gott? Den första frågan ska snart komma att bli besvarad.

   En dag hittas nämligen något stort fastfruset i isarna i norra Kanada. Det visar sig senare vara ett spaningsskepp från Krypton som legat infruset i 18 000 år. På plats för att raportera om det märkliga föremålet är reportern Lois Lane (Amy Adams) från Daily Planet och i manskapet som jobbar med att försöka gräva fram föremålet finns Clark Kent. För att göra en lång historia kort. Clark Kent och Lois Lane träffas, Lois upptäcker att Clark har övermänskliga krafter och Clark flyger iväg med skeppet. När han startade skeppet gjorde han också så att general Zod, efter 38 års sökande, plockar upp en signal från planeten jorden och beger sig dit i jakt på Kal-El och den värdefulla koden. Han tar över hela världens elektroniska skärmar och sänder ut ett meddelande som lyder att jordens befolkning har 24 timmar på sig att överlämna Kal-El innan Zod och hans folk landstiger och tar över jorden. Det är dags för Clark Kent att träda fram och möta sitt öde.

 

   Allt det jag beskrivit nu upptar den nästkommande timmen av filmen. Sen återstår det bara en timme massförstörelse. Ja, ni läste rätt. De sista 60 minuterna av Man of Steel används för att rasera Smallvilles huvudgata och totalförstöra Metropolis. Det är synd. Man of Steel var faktiskt en riktigt bra film fram tills dess. Det var nästan så man inte kunde tro att det var Zack Snyder som gjort den. Hans akilleshäl är vanligtvis att han fokuserar för mycket på action och coola specialeffekter och helt glömmer av att det finns en story som ska berättas också. Så det är kanske inte så konstigt att när han faktiskt ansträngt sig och fokuserat på storyn och karaktärerna i hela 90 minuter kände att han var tvungen att kompensera för all förlorad tid. Om han bara dragit ner på slutstriden med 20 minuter hade det varit helt okej. Allt är självklart otroligt snyggt utfört men man orkar till slut inte bry sig.

 

 

Man of Steel är alltså a new take on Superman som ingår i den nya trenden att humanisera, eller kanske snarare avsuperfiera, superhjältar. Går det då att göra med Stålmannen - superhjältarnas superhjälte - mannen som klarar allt? Ja, det går faktiskt. Istället för att fokusera så mycket på det som gör Clark Kent olik oss människor pekar man på det som gör honom lik oss. Trots att han föddes på Krypton har han levt hela sitt liv på jorden. Han tvingas tacklas med känslan av att inte passa in, vara annorlunda och mobbas i skolan och han grubblar, som de flesta andra adoptivbarn, över vilka hans riktiga föräldrar är. Det poängteras också av Faora-Ul (Antje Traue) att till skillnad från kryptonierna, som avlats fram med förbestämda egenskaper, har Clark utvecklat en känsla för etik och moral - vad som är rätt eller fel. Detta gör att  det mänskliga kommer i första hand och superkrafterna i andra hand även i slutstridens adrenalinpumpande slagsmål. I rollen som Clark Kent/Kal-El, han refereras på detta sätt i eftertexten och inte som Clark Kent/Superman, ser vi den brittiske skådespelaren Henry Cavill känd från The Tudors. Det faktum att han pratar "brittiska" var betydande för att ytterligare avskilja honom från amerikanarna. Cavill var dock tvungen att genomgå ett tufft träningsprogram för att leva upp till Snyders fysiska bild av Stålmannen. han gör ett bra jobb men den som gör bäst ifrån sig i Man of Steel är Amy Adams där hon gör rollen som Lois Lane, en drivande karriärskvinna med skinn på näsan i mansdjungeln, mästerligt! Mindre bra ifrån sig gör Michael Shannon som general Zod, men det kan också bero på att karaktären är så platt att den inte går att göra så mycket med den.

   Man of Steel börjar om sagt från början. Den är berättelsen om hur Clark Kent blev Stålmannen. David S. Goyer och Christopher Nolan har lyckats göra det till något intressant och spännande och Zack Snyder förvaltade det förvånansvärt bra. Det har redan offentliggjorts att en uppföljare är pågång men det ställer jag mig dock lite tveksam till. Man of Steel var en riktigt bra film men frågan är om Stålmannen verkligen håller för fler filmer hur mänsklig han än görs. När allt kommer omkring är han i slutändan superhjälten som med säkerhet klarar allt - och hur kul är det i längden?