Jocke

Sex helt olika tonårstjejer får reda på att de är häxor och utvalda att försvara vår värld mot onda demoner från andra dimensioner.

Skolan är en ondskans plats. Det kan tyvärr många ungdomar skriva under på i bildligt tal. I Cirkeln är skolan bokstavligt talat en ondskans plats. Vår värld är inte den enda. Det finns flera dimensioner än vår och de befolkas av onda demoner som inget hellre vill än att ta över vår. På vissa ställen är barriären mellan dimensionerna svagare och på de ställena behövs det väktare - häxor - som kan beskydda vår värld och hålla stånd mot demonerna. Skolan i Engelfors i Bergslagen är en sådan plats. Filmen börjar med att en kille som heter Elias (Gustav Lindh), under inflytande av demonerna, tar sitt eget liv med hjälp av en spegelskärva på skolans toalett och det blir fortsättningsvis inte direkt mycket ljusare i storyn. Cirkeln är en mycket mörk historia, baserad på första boken i succéserien Engelforstrilogin, och Sveriges första seriösa inslag på young adult-fantasygenren.

Efter att Elias tagit sitt liv introduceras vi i rask takt för filmens sex huvudpersoner. Vi har Anna-Karin (Helena Engström) som bor avskilt på en mindre gård med sina äldre föräldrar. Anna-Karin är ständigt mobbad av skolans "coola gäng" där bland annat den falske Ida (Hanna Asp) ingår. Ida, som har ett förflutet som kamratstödare, har egentligen ingen riktig vän utan hennes gäng hålls ihop av rädsla över att bli den nästa att bli utsatt. Vi har EMO/Goth-tjejen Linnea (Leona Axelsen) och den festande Vannesa ( Miranda Frydman). Till sist har vi den tillbakadragna Minoo (Irma von Platen) som är hemligt kär i sin lärare Max (Sverrir Gudnason) och Rebecka (Josefin Asplund) som tar på sig mycket ansvar hemma med att ta hand om sina småsyskon och kämpar med ätstörningar. De sex tjejerna rör sig inte alls i samma kretsar i skolans hierarki, och drar inte jämnt för att uttrycka det milt, men en natt dras de alla som i trans till den öde och nedlagda Folkparken mitt i skogen. Där får de via en uppenbarelse veta att de är de utvalda som måste skydda Engelfors från ondskan som ruvar på skolan. Snart blir de även kontaktade av någon som säger sig arbeta för Rådet, ett internationellt råd som övervakar all magi i världen, som berättar för dem att de är häxor. Alla har de övernaturliga krafter som är kopplade till olika element. Exakt vilka tänker jag inte gå in på eftersom det skulle vara allt för spoilande och förstöra spänningen.

   Likt grabbarna i 2012 års sci-fi-drama Chronicle blir inte tjejerna i Cirkeln omedelbart några ädla superhjältar som vill rädda världen. De använder sina krafter till att gynna sig själva - för att leva lyxliv och bli populärare i skolan. Med tiden inser de dock att rådet menar allvar och att de måste lära sig att samarbeta och förena sina krafter för att besegra ondskan. Som ni ser på karaktärsgalleriet är det ganska stereotypt och tyvärr är många av tjejerna ganska schablonaktiga även om man, för att använda Shrekanalys, försöker att göra dem till lökar. De man lägger mest krut på är Minoo, Rebecka och Anna-Karin och det är de två förstnämnda man blir mest intresserad av eftersom man känner att där finns mer att utforska. Linnéa, Vannesa, Ida och i viss mån Anna-Karin är ganska mycket som öppna böcker - what you see is what you get.

Vad det kanske snackats mest om inför premiären av Cirkeln är något så ovanligt som dess kompositör - det är inget mindre än Benny "ABBA-Benny" Andersson som även varit med och producerat filmen. Musiken tar en väldigt stor plats i filmen och många gånger tar den över. Det känns vissa gånger som om vissa scener skrivits för musiken och inte tvärtom om. Benny Andersson är en skicklig kompositör, och han kommer säkert bli Guldbaggenominerad för sin insats, men ibland kan det bli lite för bra och man är osäker på om man tittar på en film eller en musikvideo.

 Hur klarade sig då Sverige med sitt intåg på young adult-fantasy-arenan? Vi klarar oss helt okej. Spänningen finns där, specialeffekterna håller övertygande kvalité och storyn är en solid orgin story. Vad som kunde varit bättre är det redan nämnda karaktärsgalleriet och filmen - som är närmare två och en halvtimme lång - skulle mått mycket bättre av lite comic relief. Med allt mörker och allvar behövs det någon liten strimma av ljus och värme. Det görs några försök till humor under filmens gång men det saknas timeing vilket gör att det faller ganska platt. Cirkeln behöver 400 000 sålda biobiljetter för att man ska fortsätta att göra filmer på trilogin. Efter att ha läst på lite om karaktärernas och storyns utveckling i böckerna ser jag att där finns mycket intressanta bitar, som med rätt behandling kan göra detta till en stark filmtrilogi på young adult-fantasymarknaden, så jag hoppas att svenskarna gör sin plikt. Gå på bio!

Betyg: 3/5.