Så var vi då framme vid finalen i Friends Arena och inte Globen som jag råkade skriva i mitt förra Mello-inlägg. Vad som följer nedan är självklart nya kommentarer på finalbidragen och ni ska då ha i beaktande att jag är old-school och har inte lyssnat på finallåtarna sedan deras respektive deltävlingar trots att dem varit "tillåtna" att lyssna på sedan efter fjärde deltävlingen. Därefter får ni som vanligt en summerande kommentar om showen i övrigt och en topplista. Därefter får ni även lite go statestik över hur svenska folket röstade kontra internationella juryn och sedan en övergripande recension av årets festival i stort. Så då kör vi!
Bidragen:
Jon Henrik Fjällgren - Norrsken (Goegsegh)
John Henrik Fjällgrens Norrsken är en lite småtrevlig
norrlandslunkande melodi som man kan tralla med i
och det är en bra inledning på finalen men bortglömd
när sista bidraget framförts.
Lisa Ajax - Torn
Jag vet inte riktigt vad mer det finns att skriva
om det här bidraget? Det är lätt det mest
kompetenta och snyggaste bidraget i år men
det räcker inte i en final med svinbra konkurens.
Mohombi - Hello
Afrovikingen Mohombi har en snygg scenshow
som doftar Måns 2015 men hans låt är slutändan
mest en lite småmysig radiolåt vilket inte är fel men
inte heller rätt för Eurovision.
Lina Hedlund - Victorious
Efter en smärre snubbelolycka under genrepet
såg man att Lina höll ett extra öga på sina fötter
när hon klev ner för sin rekordlånga trappa.
Victorious är en trevlig schlagerpopdänga som
garanterat kommer spelas i diverse Pridetåg i
sommar.
Bishara - On My Own
16-åriga Bishara och hans bidrag är verkligen
svinbra men jag tror inte han är mogen för den
enorma apparat som Eurovision är så det känns
ändå bra att han landade på en andraplats.
Anna Bergendahl - Ashes to Ashes
Till skillnad från övriga folket vad det verkar -
eftersom Anna Bergendahl har lyckats med
den historiska bedriften att hamna etta på
svensktoppen redan innan finalen är avgjord -
så har inte Anna Bergendahls låt växt för mig.
Snarare tvärtom. Det är fortfarande en bra låt
men inte lika bra som jag upplevde den första
gången i Göteborg.
Nano - Chasing Rivers
Jag har slutligen vant mig vid det abrupta slutet
men faktum kvarstår att Chasing Rivers är svagare
än Hold On från 2017 även om det i stort sätt är samma
låt.
Hanna Ferm & LIAMOO - Hold you
Även om Hanna Ferm och LIAMOO har en fin
kemi på scen och som min syster sade känns
som ett PH-par gör sig ändå deras låt sig bättre
som bakgrundsmusik på radion.
Malou Prytz - I Do Me
Jag skrev att det var den bristande kvalitén i
deltävling 2 som orsakade Malous finalplats
och även om hon kom sist visade hon ändå
att hon och hennes bidrag hörde hemma i
finalen. Det här är inte bara en bra låt bland
dåliga låtar - det är verkligen en bra låt även
när den ställs mot andra svinbra låtar.
John Lundvik - Too Late For Love
Förhandsfavoriten höll för trycket och fick
högst poäng av både internationella juryn
och svenska folket, och dessutom samtliga
12:or från internationella juryn vilket aldrig
hänt tidigare. Jag ska vara ärlig, Too Late
For Love är inte min favoritlåt men den
växte lite under finalen och jag kan säkert
komma att tycka om den lagom till Eurovision
i maj. Jag var inte överförtjust i Heroes när
det begav sig 2015 heller och se hur det gick...
Wiktoria - Not With Me
Wiktoria har varit min stora favorit sedan
första deltävlingen i Göteborg och jag
vidhåller att hon har det mest trollbindande
bidraget i år. Om det är något jag skulle
önska så är det dock att hon skulle våga
vara lite mer "skitig" i ibland. Men som sagt,
mitt absolut favoritbidrag från årets festival.
Arvingarna - I Do
Finns det något bättre sätt att knyta ihop
den här musikaliska säck än med svängig
dansbandspop från Partille? Tror inte det.
Sammanfattning:
Som vanligt hade vi lyckats samla ihop det absolut bästa till finalen och 2019 har verkligen varit ett svinbra Melloår, finalen innehöll inte en enda dålig låt. Alla finallåtar är riktigt bra och flertalet svinbra. Och ja, även om jag inte är helt såld på vinnarlåten finns det redan starka idikationer på att den kommer att ta hem Eurovision i maj!
Showen
Som ni vet har jag tyckt att Mello i är varit mest mellanmjölksokej under deltävlingarna och precis tagit sig igenom vad man ska göra men inte mycket mer än så. I Andra Chansen exploderade det dock ut i gamla goa Mello som vi känner det och med ett hemligt besök av Johnny-fucking-Logan var frågan om man skulle kunna toppa detta till finalen? Ja, det kunde man!
Förvisso inleddes finalen med en logisk duo - förra årets vinnare och två:a - Benjamin Ingrosso och FLEIX SANDMAN (Man ska fortfarande skriva hans artistnamn i versaler va?) som framförde deras inofficiella Fuckboy-låt 2018 - Tror du att han bryr sig. På ett personligt plan kunde det alltså inte börjat sämre men det blev som tur var bättre. Under Ingrosso/SANDMAN-framträdandet gled programledarna och finalisterna in i den under deltävlingarna och andra chansen återkommande husbussen tillsammans med några dansare och förstås hummern. Ja ni fattar, detta är Mello!
Programledarna var efter lite experimenterande med olika konstellationer fullskaliga igen och hade dessutom belönats med ett bra finalmanus. Vidare under kvällen fick vi återse en kär bekant - EBU-medarbetaren Lynda Woodruff - och efter en något annorlunda vinnarlåtstolkning av Dance You Off i form av en dans var det dags för kvällens stora moment: Charlotte Perrelli och Dana International på samma scen! MAGISKT! Därefter framförde programledarna en omskriven version av en av de många hittarna från kritikerrosade - och Oscarsbelönade - filmen A Star Is Born. Always Remember Us This Way blev med svensk text av Calle Norlén Snart är ljuset släckt som handlade om årets festival.
Sedan var det då dags för internationella juryn att lämna sina röster och där såg vi bland annat Krista Siegfrids dela ut Finlands poäng innan det var dags för svenska folket att säga sitt. Jag vet inte om det var för att man hade som mål att för första gången i Mellos historia vara klara på utsatt tid eller om det var för att det här var kanske det mest ospännande röstningsresultatet i Mello på länge men Sarah stressade i alla fall snabbt igenom alla poäng fram tills det bara var två artister kvar att få poäng och John Lundvik väntat tog hem segern.
Sammanfattningsvis:
Finalen i Mello 2019 var helt enkelt så som en final i Mello ska vara! ÄNTLIGEN!
Min egen lista över vilka som var bäst (1 = bäst 8 = sämst):
1. Wiktoria - Not With Me
2. Bishara - On My Own
3. Arvingarna - I Do
4. John Lundvik - Too Late For Love
5. Lisa Ajax - Torn
6. Malou Prytz - I Do Me
7. Lina Hedlund - Victorious
8. Hanna Ferm & LIAMOO - Hold you
9. Mohombi - Hello
10. Nano - Chasing Rivers
11.Jon Henrik Fjällgren - Norrsken (Goegsegh)
12. Anna Bergendahl - Ashes to Ashes
Internationella Juryn: Svenska folket: Slutliga resultatet:
Melodifestivalen 2019 - en utvärdering:
Programledarna:
Ja, det ska erkännas att jag var lite orolig när det utannonserades att det skulle vara fyra programledare för Mello 2019, inte på grund av vilka dem var (eller jo, lite på Eric Saade vars tidigare erfarenhet i sammanhanget är ett MILF-skämt om Petra Mede) men utan för att antalet i sig aldrig riktigt fungerat. 2019 var dock året det gjorde det. Man började i Göteborg med att vara alla fyra och har sedan under deltävlingarna och andra chansen på olika sätt delat upp dem i olika konstelationer om två eller tre. Marika Carlsson, Sarah Dawn Finer, Kodjo Akolor och även risk-kortet Eric Saade har gjort lysande ifrån sig. Hade dem bara välsignats med bätte manus under deltävlingarna hade det kunnat bli ännu bättre men helt klart väl godkänt.
Bidragen:
Om jag kände oro inför programledarantalet efter presskonferensen i november 2018 var det tvärtom när 2019 års artister presenterades. Jag kände direkt att det här skulle bli ett kanonår och det kan vi med facit i hand bara konstatera att det blev det! Med undantag av kanske deltävling 2 har det varit genomgående riktigt- eller svinbra kvalité i alla deltävlingar och till och med de obligatoriska "artister-som-är-närmare-döden-bidragen" har varit av kvalité på riktigt! Hatten av till Mello 2019 - det här blir svårt att slå!
Showen
Showen 2018 var som ni vet en katastrof - jag själv föreslog i bildliga termer att man borde kölhala regissören Sunil Munchi. 2019 hade man tack och lov tagit in ett säkert kort som konsult till den kreativa gruppen som i år hade Christer Björkman och Henric von Zweigbergk i spetsen - jag talar givetvis om den gravt homosexuelle mello- och eurovisionguden Edward af Sillén. Dock tyckte jag man tog det lite för försiktigt och mellanmjölkigt under deltävlingarna men Andra Chansen och Finalens sprudlande explosioner vägde med råge upp detta. Återigen - hatten av för Mello 2019!
Sammanfattningsvis:
Mello is back!
0 kommentar(er)
