Jocke

 

 

 

Efter att ha smygstartat med Cinderella 2015 och de enorma framgångarna med The Jungle Book 2016 och framförallt Beauty and the Beast 2017 har nu Disney nu laddat kanonen med ännu fler live-action/re-anomationer av sina gamla tecknade klassiker. Senare i år får vi även Aladdin och The Lion King och de närmaste åren gör även Mulan, Peter Pan, Pinocchio och King Arthur [The Sword in the Stone] comeback på bioduken. Men innan dess var det dags för en annan älskad disneykaraktär att återigen flyga fram genom biograferna - Dumbo.

 

Det ska erkännas att jag tidigare inte varit något direkt fan av Dumbo (1941) men när jag såg om den inför Dumbo (2019) såg jag många fina kvalitéer och jag kan mer förstå varför den är en av många människors favoritdisneyklassiker. Originalet har som ni kanske minns med de männskliga karaktärerna mest i periferin och fullt fokus på titelkaraktären, som ju är en elefant men så långt hoppas jag alla har koll, och dennes medhjälpare Timothy, en mus. När det då ska göras en ny, mer verklighetstrogen, live-action-version är det naturligt att man för in lite mer framträdande mänskliga karaktärer. Filmen utspelar sig som sagt inledningsvis på the Medici Brothers' Circus som leds av Max Medici (Danny DeVito). När filmen börjar får vi stifta bekantskap med cirkusen och dess aktörer som utöver cirkusdirektören består av bland andra ormtjusaren Pramesh Singh (Roshan Seth), starke mannen Rongo the Strongo (DeObia Oparei) och "sjöjungfrun" Miss Atlantis (Sharon Rooney). Vi har också de båda barnen Milly (Nico Parker) och Joe (Finley Hobbins) som efter att deras mamma dött väntar på att deras pappa - cirkusens ryttare och stora stjärna - Holt (Colin Farrell) ska återvända från första världskriget. När så Holt återvänder visar det sig att han förlorat sin ena arm i kriget. Dessutom får han veta att cirkusen gått dåligt och att man tvingats sälja hans hästar. Medici har istället köpt in en gravid elefant vars förmodat söta unge han hoppas ska dra folk till cirkusen igen. Holt får bli elefantskötare i brist på annan uppgift.

  När elefantmamman föder sin unge visar det dock sig att den har abnormt stora öron. Medici blir förkrossad och beordrar Holt att lösa problemet på något sätt. Holt löser det genom att gömma öronen i en baby mössa men mitt under föreställningen avslöjas öronen av misstag och publiken börjar skratta. Elefantungens mamma hör publiken skratta åt sin son och rusar in i cirkustältet och påeldad av den före detta elefantskötaren - som är sur över att Holt tagit över hans jobb - lyckas hon skapa kaos i vilket f.d. elefantskötaren dör (karma is a bitch). För att undvika allt för stora skadeverkningar på publiktillströmningen säljer Medici elefantungens mamma och gör elefantungen till en del av clownnumret under namnet Dumbo. Holts barn gör dock upptäckten att Dumbo med hjälp av sina stora öron kan flyga och under clownnumret gör han storstilad succé när han flyger runt cirkustältet. Nyheten om den flygande elefanten når nöjesfältsentreprenören V. A. Vandevere som tillsammans med sin musa - trampolinkonstnären Colette (Eva Green) - anländer för att köpa upp cirkusen och flytta den till sitt stora nöjesfält Dreamland där Dumbo ska göras till stor stjärna. Medici går med på affären men väl på plats på Dreamland börjar alla i cirkustruppen inse att Mr. Vadevere inte riktigt är den mysiga skojfarbrorn han framställer sig själv som. Ungefär där slutar jag berätta handlingen för fram till V.A. Vandeveres ankomst följer filmen - med några små förändringar - originalfilmens storyline.

 

 

 

 

 

 

Dumbo följer som sagt till en början originalfilmen by the book men med några mer verklighetstrogna justeringar som att Timothys roll bytts ut mot Milly och Joe (Timothy är dock representerad genom en muscirkus som Milly har där en av mössen är iklädd Timothys cirkusdirektörskläder) och cirkuståget Casey Jr. är inte riktigt lika levande om man säger så. Dumbo levereras inte heller bokstavligen av en stork men dock landar det en stork ovanpå Dumbos mammas vagn när hon föder honom. Scenen där Dumbo dricker sig full på champagne och ser rosa elefanter har även uppdaterats för 2010-talet genom att de rosa elefanterna framställs genom ett vissuellt såpbubblespel på cirkusen och när en av clownerna vill ge Dumbo champange för att fira succén säger Medici bestämt "No champagne for the baby." Dumbo själv är likt i originalet söt så att det förslår men faktum är att han trots att han bär titelnamnet i Dumbo mest blir något av en bifigur vars enda uppgift är att driva de mänskliga karaktärernas berättelse framåt.

   Den berättelse vi får är dock en klassisk, lagom spännande familjeunderhållning men det ligger som många andra recensenter också påpekat något speciellt i att Disney gör en film vars kärna handlar om ett nöjesimperium som vuxit sig stora och maktfullkomliga och bara tänker på profit och som därför [!SPOILER ALERT!] brinner på slutet. Att Keatons V.A. Vandevere är någon sorts korsning mellan Walt Disney och Donald Trump är möjligen en något rebelisk akt från Tim Burton som förutom filmens färgglada panel inte får mycket andrum för sin vanliga, whimsical stil här. Att cirkusens starke man Rongo även är dess revisor är ungefär det mest utsvävande vi får i en film vars underdog-förlaga och skådeplats verkligen har alla möjligheter för Burton att släppa loss.

 

Det är absolut inget dåligt med Dumbo. Den är som sagt en lagom spännande familjeunderhållning och visuellt slående men det hela känns lite tamt när man vet vem som sitter i regissörstolen. Det hade inte heller skadat att man lagt lite mer arbete på de nya mänskliga karaktärerna om man nu ska lyfta fram dem i rampljuset istället för charmtrollet Dumbo.