Jocke

Avengers: Endgame - Värdig avslutning på de första 11 åren av MCU!
Fem år har gått sedan Thanos lyckades med sin plan att radera ut halva universums befolkning. De kvarvarande spillrorna av jordens superhjältar hanterar alla förlusten på olika sätt men när Scott Lang (Paul Rudd) kommer tillbaka från the quantum realm väcks en tanke om hur de ska kunna rädda universum, men då måste dem först komma överrens om att det är vad dem alla vill...
 
 
 
 
#DontSpoilTheEndgame. Likt inför förra årets Avengers: Infinity War har Marvel och the Russo Brothers gått ut med en hashtag för att få folk att inte spoila filmen sekunden efter dem lämnar biografen. Precis som förra året har jag tagit mig en funderare kring om jag ska skriva en spoilerfull eller spoilerfri recension - och om det senare ens är möjligt - men har återigen landat i att hålla mig spoilerfri. Så har du inte sett Avengers: Endgame kan du lugnt läsa vidare, här kommer inte finnas några spoilers. Vill du dock gå in helt novis om filmens handling bör du vara varsam. 
 
 
 
if we can't protect the earth you can be damn sure we'll avenge it. Orden yttras av Tony Stark i The Avengers (2012) och för första gången har dem besannats. Med förra årets Avengers: Infinity War som slutade med en av filmhistoriens största cliffhangers såg vi The Avengers & co förlora. Thanos lyckades med sin masterplan att med en knäpp med fingrarna utradera halva universums befolkning. Efter knäppandet återstod Captain America (Chris Evans), Iron Man (Robert Downey Jr.), Thor (Chris Hemsworth), Black Widow (Scarlett Johansson), Hulk (Mark Ruffalo), War Machine (Don Cheadle), Rocket (Bradley Cooper) och Nebula (Karen Gillian). Resten av våra hjältar var atingen pulveriserade eller M.I.A. Nu 364 dagar senare har vi alltså fått fortsättningen och jag kommer som jag varande för nu gå in väldigt ytligt på filmens handling för att ens kunna recensera filmen, så [!SPOILER ALERT!].
   Efter en inledande sekvens där vi får se pensionerade Clint Barton aka Hawkeye (Jeremy Renner) uppleva hur hela hans familj försvinner i Thanos knäpp med fingrarna hoppar vi 22 dagar framåt i tiden och möter upp med en utmärglad Tony Stark som är på drift i rymden ombord på Guardians of the Galaxys trasiga skepp tillsammans med Nebula och som är i färd med att spela in en avskedsvideo till Potts (Gwyneth Paltrow) via sin Iron Man-hjälm då han bräknat att syret ombord på skeppet kommer att ta slut nästkommande dag. Därefter görs ännu ett tidshopp - på fem år. Ja, ni läste rätt. Som jag skrev ovan i min handlingsbeskrivning har universum varit utan halva sin befolkning i fem år utan en lösning i sikte och på grund av händelser som jag utelämnat i den här ytliga plotgenomgången och trots att Captain Marvel (Brie Larson) anslutit sig till dem kunde saker och ting knappast se mörkare ut. Men som jag också skrev återvänder Scott Lang aka Ant-Man från the quantum realm (i vilket han fastnade i i slutet av Ant-Man and the Wasp när Hope (Evangeline Lilly), Hank (Michael Douglas) och Janet (Michelle Pfeiffer) pulveriserades). Så snart Scott fått en briefing om vad som hänt har han en plan för hur de ska kunna återställa Thanos knäppning och svaret ligger som vi alla gissat i - just det - tidsresor. *Suck* tidsresor kanske många tänker nu men faktum är att det fungerar - konceptet alltså, huruvida våra hjältar lyckas med sin plan tänker jag så klart inte avsluta här. Så då var vad som av vissa skulle kunna räknas som spoilande över. [!END OF SPOILERS!]
 
 
 
"Even if there's a small chance that we can undo this,
I mean, we owe it to everyone who is not in this room, to try."
 
 
 
 
Avengers: Endgame är som ni kanske snappat upp i nyhetsrapporteringen 182 minuter dvs 3 timmar och 2 minuter lång vilket - om man räknar med extended editions versioner - för tillfället gör den till den näst längsta superhjältefilmen någonsin. Dess föregångare Avengers: Infinity War klockade in på 2 timmar och 29 minuter. Frågan man måste ställa sig är självklart om den hade behövt vara så lång och svaret är faktiskt; Ja. Avengers: Endgame behöver varenda minut av sin speltid för att berätta den story den har och vi måste också ta i beaktning att detta alltså är kulmen på 11 år och 22 filmer av MCU, och den näst sista filmen i Phase 3 (Marvel Studios Nick Fury Kevin Feige har bekräftat att Spider-Man: Far From Home kommer vara den sista filmen i Phase 3 för att sätta tonen för Phase 4). Men Avengers: Endgame är slutet på vad Marvel refererat till som the Infinity Saga och det är ett faktum att alla skådespelare som spelat the original Avengers kontrakt går ut efter Avengers: Endgame och ingen har rapporterats skriva på något nytt så utan att spoila något så kan jag rekomendera att man tar med sig näsdukar in i biosalongen om man är av det blödigare slaget, det lär behövas. Vad man också behöver är att träna magmusklerna för de kommer få jobba ännu mer än tårkanalerna. Även om allt är ganska mörkt och allvarligt lyckas ändå the Russo Brothers göra Avengers: Endgame till en riktigt underhållande popcornrulle med många tillfällen till skratt när våra superhjältar återigen delas upp i olika konstellationer och som sagt utan att spoila något så har nedelaget mot Thanos tagit hårdare både psykiskt och fysiskt på vissa av dem *HOST*The*God*Of*Thunder*HOST*.
    Avengers: Endgame är som sagt an end of an era - slutet på MCU as we known it - och det var nog länge sedan jag var så här nervös inför att se en film på bio och aldrig har en film haft så stor press på sig att vara perfekt. Frågan är då: Var Avengers: Endgame rakt igenom perfekt? Hur mycket jag än hade velat så kan jag inte svara ett 100 %-igt ja på den frågan. Om sanningen ska fram så svajar filmen ganska rejält inledningsvis och paradoxalt nog känns det som man hade behövt mer tid. Samtidigt hade den tiden kunnat tas från senare delar av filmen som jag så här i efterhand - när jag tänker tillbaka i mer "nyktert" tillstånd två dagar efter att jag sett filmen - inser är något uppbromsande och om än bra gjorda rent av lite onödiga. En scen som däremot inte är onödig - och som jag så gärna vill diskutera - är en scen som för vissa känsliga öron kräver en liten [!SPOILER ALERT!]. Det är en scen i filmens stora slutstrid som är skulle man kunna säg en förlängning av She's not alone-scenen med Black Widow, Okoye (Danai Gurira) och Scarlet Witch (Elizabeth Olsen) i Avengers: Infinity War. Jag vill som sagt inte spoila något på riktigt men det kommer ett ögonblick i filmens slutstrid då alla kvinnliga stridbara hjältar/karaktärer gå samman i en samlad attack mot fienden och om Captain Marvel kände som en feministisk käftsmäll känns den här scenen som ett genuint Sorry it took us so long från Mavel till alla kvinnliga fans där ute. För att förstå detta behövs kanske lite förklarande trivia: Captain Marvel kom som ni alla vet tidigare i år och alltså före Avengers: Endgame men Avengers: Endgame spelades in back-to-back med Avengers: Infinity War och Captain Marvel spelades in efter dem båda. Så även om Captain Marvel släpptes före Avengers: Endgame så blir det inspelningskronologiskt så att ovan nämnda scenen i Avengers: Endgame blir ursäkten och Captain Marvel löftet om bättring. Paradoxalt nog hade det inte skadat med lite mer screen time åt just Captain Marvel som ju är en av de få återstående kvinnliga superhjältarna efter Thanos knäppning med fingrarna. Men hon spenderar mestadels av tiden ute i rymden och även om Black Widow, Nebula och Gamora har betydande screen time går det inte att bortse från att Avengers: Endgame - till följd av Marvels tidigare seghet på representationsfronten - oundvikligen är något av en kukfest. [END OF SPOILERS!]

 
 
"You could not live with your own failure, and where did that bring you?
Back to me."
 
  
 
 Så nej, Avengers: Endgame var inte raktigenom perfekt men den var ändå så nära perfekt som man kunde förvänta sig och den var verkligen en riktigt värdig avslutning på MCU:s första 11 år. Men MCU har kommit att bli ett fundament i modern populärkultur och det är naturligtvis inte slut här. Som jag redan nämnt kommer Phase 3 att avslutas med Spider-Man: Far From Home i juli senare i år och sedan ligger uppföljare till Black Phanter, Doctor Strange, Guardians of the Galaxy och förhoppningsvis även Captain Marvel redan i röret att produceras. Frågan är om inte världen snart tröttnat på superhjältar? Svaret på den frågan skulle jag säga är nej, i alla fall inte från Marvels MCU så länge man fortsätter att hålla den höga klass på filmerna som man hittills med några få undantag haft.
 
Så där, det där var min i princip spoilerfria recension av Avengers: Endgame. Här hade kunnat skrivas spaltmeter mer och jag insåg när jag satt och skrev hur svårt det är att recensera filmen utan att spoila något för det finns så mycket man bara vill gräva ner sig i och diskutera men det får vi göra när ni alla hunnit se filmen, för ni kommer väl se den? Eller hur?
 
 
 
 
 
 
Betyg: 4/5