Jocke

En underbar jävla jul - en underbar jävla film!

Simon (Anastasios Soulis) och Oscar (Anton Lundqvist) ska för första gången fira jul med båda sina familjer. Deras höggravida vän Cissi (Rakel Wärmländer) är också med vilket orsakar ett extra huvudbry hos de församlade under en redan kaosartad jul...

 

 

 
 
 

Helena Bergström gör nu sin fjärde film som regissör och sin andra tillsammans med Edward af Sillèn som manusförfattare*. En underbar jävla jul är en farsartad historia som trots sin uppskruvade utformning har många igenkänningsfaktorer. Simon och Oscar är ett ungt homosexuellt par som för första gången ska fira jul med båda sina familjer. På Oscars sida har vi hans föräldrar Monica (Maria Lundqvist) och Ulf (Robert Gustafsson) samt hans syster Sofia (Frida Beckman) med hennes dotter Ebba (Paulina Pizarro Swartling) och farmor (Inga Landgré). På Simons sida har vi hans frånskilda mamma och pappa Carina (Helena Bergström) och Millitiadis (Michalis Koutsogiannakis) med lillebror Alex (Neo Siambalis). Som ni hör har Millitiadis grekisks påbrå. Vidare har vi också Carinas nya, mer än hälften så unga pojkvän - den muslimska Rami (Peshang Rad). En härlig kompott av olika människor som ska försöka komma överens om livsviktiga saker så som om man äter före eller efter Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul och bemästra den stora konsten att umgås i största allmänhet.

   Ulf är sur, butter och byråkratisk och hans mor spottar ur sig fördomar i princip i varje mening, Monica säger sig inte ha några fördomar men hennes käft glappar oavbrutet och i sina försök att visa hur fördomsfri hon är gör hon istället raka motsatsen. Oscars syster Sofia, den mest accepterande av dem alla tillsammans med Rami, gör sitt bästa att hålla god min då hon egentligen bara vill skrika ut sin förtvivlan över att hennes man lämnat henne på självaste julafton. Millitiadis visar upp sitt mest bekymmerslösa jag och ger gärna förmaningar när de andra säger något negativt fast han själv egentligen inte alls är så välvilligt inställt till allt som sker under kvällen. Carina är nervös över att presentera sin nya pojkvän för Millitiadis och över att träffa Oscars sida av släkten och väger upp det med att prata på om allt och inget. Mitt i alltihop står barnen Alex och Ebba. Den förstnämnda något mer förstående och medveten om hela situationen än den sistnämnda. Hela tiden lurar även Simon och Oscars hemliga överraskning om att barnet som ligger i Cissis mage är deras i skuggorna och orsakar komplikationer när det rätta tillfället att berätta om det hela tiden störs ut av andra problem. När hemligheten väl kommer ut orsakar den en ännu större konflikt och julafton börjar spåra ur på allvar och får Cissi att till slut få kalla fötter...

 
 
 
"När ska ni berätta? När ska ni släppa bomben?"
 
 

Helena Bergström och Edward af Sillén har i En underbar jävla jul verkligen lyckats pressa in en mängd stereotypa situationer och kontroversiella, fördomsfulla uttalanden blandat med en stor dos av vad man i folkmun lite fult brukar kalla PK. Dock har de lyckats med konststycket att göra det med inte allt för mycket skriva på näsan-pedagogik utan får mestadels in det naturligt i manuset på ett sätt som gynnar berättelsens uppbyggnad. Speciellt bra är Ulfs emotionella sammanbrott framåt slutet av filmen då han fullkomligt spottar ur sig alla sina undantryckta känslor och tankar av frustration och förtvivlan över sin livssituation, sin sons homosexualitet och mycket annat. Det är en av filmens starkaste scener och dess efterspel innehåller så mycket hjärta och smärta att det är inte är utan att man får en fysisk tår i ögat. Ulf spelas som sagt av Robert Gustafsson och detta är den bästa rollgestaltningen han gjort på flera år. En roll med humor bottnad i allvar är som klippt och skuren för honom och vad han gör bäst. Alla i casten gör faktiskt bra ifrån sig och även om manuset är proppat med streotyphet är karaktärerna inte det. 

 

En underbar jävla jul är en behövlig kommentar på det samhälle vi lever i samtidigt som det är en lika mysig som pinsam klassisk, något förutsägbar, svensk familjefilm. Bergström och af Sillén verkar vara en lyckad kombo. Nämnde jag föresten att Rikard Wolff är julvärd i TV?

 

Betyg: 3/5.

 

 

 

*Edward af Sillén skrev även manuset till Colin Nutleys film Medicinen där Helena Bergström (självklart) spelade huvudrollen.