The Lone Prospector (Charlie Chaplin) ger sig ut på jakt efter guld men finner mycket mer än så.
SF bio har på senare år börjat med något de kallar klassikervisningar. Det är ganska enkelt förklarat biovisningar av äldre filmer som kan benämnas klassiker. Jag har som ni kanske minns tidigare i år varit och sett den italienska skräckfilmen Susperia på den vackra biografen Göta i Göteborg och nu var jag tillbaka på samma biograf för att se den film som filmikonen Charlie Chaplin uttryckt en vilja att allra helst bli ihågkommen för - The Gold Rush från 1925. Den version jag såg var den något nedklippta versionen från 1942 där the silent movie title cards ersatts med Chaplins egna berättarröst och bland annat slutscenen - som innehåller en kysscen mellan Chaplin och hans kvinnliga motspelerska Georgia Hale som han då hade ett otrohetsförhållande med - kortats ner.
I The Gold Rush får vi möta Charlie Chaplins klassiska återkommande karaktär The Tramp - här kallad The Lone Prospector - som gett sig ut på en farofylld färd upp i de snötäckta bergen i jakt på guld. En stor snöstrom tvingar honom och två andra karlar att söka skydd i ett ensligt gammalt ruckel. Den båda andra karlarna är den välbyggda guldsökaren Jim "Big Jim" McKay (Mack Swain) och den råbarkade brottslingen Black Larsen (Tom Murray) på rymmen undan lagens långa arm. Efter inledande bråk och tjafs drar Black Larsen det kortaste strået i lottningen kring vem som ska gå ut i stormen för att försöka finna mat. På sin färd stöter han dock på lagens långa arm och återvänder inte. Efter några dagar i rucklet - under vilka de bland annat blivit tvungna att tillaga och äta The Lone Prospectors ena känga - tar stormen slut och de båda går skilda vägar. The Lone Prospector finner en liten stad på vilkens saloon han finner en vacker dansörska - Georgia (Georgia Hale) - som han kärar ner sig i. Han finner dock sig inte vara ensam om det och måste "tävla" mot den mycket större kvinnokarlen Jack (Malcolm Waite). Samtidigt kämpar Big Jim - som efter ett slag i huvudet drabbats av minnesförlust - med att försöka minnas var det berg av guld som han funnit innan snöstormen finns. Han finner att det bästa sättet är att ta hjälp av The Lone Prospector.
Även om jag sett många klipp här och där ska det faktiskt erkännas att jag innan The Gold Rush bara hade sett en enda Chaplin-film - The Great Dictator. The Gold Rush är som sagt den film som Charlie Chaplin själv sagt att han vill bli ihågkommen för och rent obejektivt som film betraktad kan jag se varför. För även om jag bitvis upplevde den något seg så lyckas den ändå att på ett mästerlikt sätt kombinera flera olika genrar så som komedi, drama, äventyr och romantik och alltihop kryddat med den för Chaplin så karaktäristiska slapstickhumorn. Scenen där Big Jim och Back Larsen bråkar över ett gevär medan The Lone Prospector desperat försöker hålla sig utom räckhål från gevärspipan och scenen med the tilting house (se bild nedan) är bara två exempel på Chaplins stumfilmsslapstick när den är som bäst och hela filmen visar på hans otroliga förmåga till komisk tajming! Filmen kombinerar som sagt flera olika genrar och är på samma sätt flera olika berättelser i en som knyts samman genom vår namnlösa hjälte The Lone Prospectors resa mot att finna lycka och rikedom. Var helst han dyker upp händer saker, inte allt för sällan på grund av hans omedvetna direkta inverkan.
The Gold Rush kom som sagt under the silent era i vilken Chaplin mestadels verkade. Faktum är att även när ljudet gjorde sitt intåg vägrade att göra talroll av sin populära karaktär The Tramp. The Gold Rush är den enda av hans filmer där han faktiskt i efterhand gått tillbaka och lagt till tal. Eller ja, nästan. Chaplin lade i 1942 års version till sin egen berättarröst som ersatte de lilla dialogrutorna och som likt någon som läser in en ljudbok gör alla rollerna i filmen. I 1942 valde han även att klippa bort delar av slutscenen och ta bort den kysscen som fanns med i orignalet mellan The Lone Prospector och Georgia. Rollen som Georgia skulle från början ha spelats av den då 16-åriga Lita Grey - som 35-åriga Charlie Chaplin gift sig med året tidigare för att undkomma lagföring för att ha gjort henne gravid - men på grund av nämnda graviditet byttes hon ut mot den 25-åriga Georgia Hale. Under inspelningen inledde Chaplin en otrohetsaffär med Hale som sedan tog slut. Men nog om kändisskvaller. Vad jag skulle komma fram till är att jag ju inte vet hur originalversionen är men Chaplins berättarröst funkar perfekt in och ger om än ännu mer liv åt berättelsen.
The Gold Rush är för att försöka sammanfatta en romantisk slapstickkomedi men med många mer ingredienser än så och som innehåller flera av de bästa scenerna i filmhistorien. Den gjorde mig mycket väl sugen på att se fler Chaplin-filmer!
Betyg: 4/5.
0 kommentar(er)
