Jocke

The Green Knight - Allt för träig och ointressant.
På juldagen anländer en mystisk grön riddare till Kung Arthurs hov. Riddaren utmanar en frivillig på en lek; personen ska duelera mot riddaren och om den lyckas få in ett hugg måste den om ett år och en dag ta sig till the Green Chapel för att där mottaga samma hugg från riddaren. Kung Arthurs systerson Gawain (Dev Patel) antar utmaningen och hugger huvudet av riddaren i tron att han då dödat den och slipper fullfölja leken. Riddaren reser sig dock upp och med sitt avhuggna huvud i handen lämnar han slottet. Riddaren lever och Gawain inser att han kommer att behöva fortsätta leken...
 
 
 
 
 
  

The Green Knight är en adoption av 1300-talslegenden om Sir Gawain and the Green Knight och producerad av samma studio som gett oss filmer som Ex Machina, Moonlight, Lady Bird, Hereditary och Midsommar för att bara nämna några och regissören ligger bakom den kritikerhyllade A Ghost Story så det är inte utan att man sätter upp höga förväntningar. Tyvärr införlivas dem inte. The Green Knight har förvisso stoft av att kunna vara riktigt bra och bär känslan av en skald så som de berättades under den tid som vår berättelse utspelar sig men allt för ofta är den mest bara träig, ointressant, rörig och gör sig medvetet svår på ett sätt som jag tror siktar på att vara något utmanande för sinnet men som mest faller platt och ihåligt. Det faktum att Alicia Vikander spelar både Sir Gawains love intrest hemma på bordellen(?) i Camelot och The Lady i det slott som Gawain söker härbärge i mot slutet av sin resa mot the Green Chapel är ett sånt exempel där det aldrig riktigt ges någon förklaring till varför, varken på ett bokstavligt eller bildligt plan, och det blir mest bara konstigt. Delen av berättelsen som äger rum i slottet i fråga är också en av de många bitar som förändrats från originallegenden till det sämre, man behåller delar av den på ett sätt som blir rörigt och osammanhängande då man plockat bort andra väsentliga delar som får det man behållt att framstå som märkliga och osammanhängande, åter igen så tror jag inte att detta är intentionen.

 

Filmen slarvar även bort början av berättelsen som är väldigt bristfälligt berättad och hade man inte vetat att man tittade på en adoption av Sir Gawain and the Green Knight hade man haft ungefär noll koll på vem som är vem, faktum är att jag länge var osäker på om kungen i fråga var Arthur eller hans far Uther och det är bara precis att man kan urskilja Merlin ur röran av skäggiga män kring det halvcirkliga bordet(?). Som jag nämnde ovan har även Gawain ett love intrest men det är mest vad jag gissar att den nästintill regelvidrigt underutnyttjade Alicia Vikander ska syfta till. Manuset är till stora delar väldigt svajigt även om det likt filmen i stort har ljusglimtar här och där. En av filmens bästa segment innehåller det lovande stjärnskottet Erin Kellyman men denna första bra del av filmen kommer först cirka en timme in och så här i efterhand skulle jag säga att The Green Knight inte innehåller tillräckligt många bra delar för att den ska vara värd att se. Verkligen synd på något som verkligen hade potential att bli riktigt bra och nyskapande, om det hade utförts rätt.

 

 

  

"Well done, brave knight. Now, off with your head."

 

 

 

 

 

Betyg: 3/10