Jocke

Melodifestivalen 2024: Sámi Grand Prix 2024 - Kautokeino
Buorre beaivi! Sedan 1990 har man under den samiska påskfestivalen i Kautokeino varje år hållit Sámi Grand Prix - i svensk folkmunn den samiska melodifestivalen - och inför 2024 har SVT valt att bjuda in tävlingen i den officiella Mellofamiljen. Tävlingen har fått tre uppsnacksprogram som sänts i SVT2 och på SVT Play och självaste tävlingen sändes live i SVT24 samt på SVT Play under påskaftonskvällen. För första gången någonsin har även alla som vill kunnat hjärtrösta i tävlingen via Melloappen. Tävlingen består av två delar; en jojkdel och en sångdel där en vinnare koras i varje. 
 
Så det är nu med en stor dos ödmjukhet och respekt som jag ger mig in i att för första gången kommentera Sámi Grand Prix. Jag har ska sägas, om än med vilja att lära mig, en pinsamt liten förkunskap om den samiska kulturen i allmänhet och den samiska musikscenen i synnerhet och är inte heller bevandrad i konstformen jojk tillräckligt för att kanske förstå den fullt ut, så har det i åtanke när ni nu läser vidare. Så, som vi säger i Mellosammanhang, nu kör vi!
 
 
Jojkarna:
 
 
Simon Issát Marainen – Iežáhuvvon áiggit
Simon är som jag har förstått det en förespårkare
av den traditonella jojken och hans jojk beskriver
känslorna av att ha kämpat för samernas rättigheter,
en känsla som jag tyvärr inte fångar upp. Men, det
kan som sagt bero på dels min icke-samiska vardag
och min ovana vid jojken som konstform, som kanske
paradoxallt nog gör att denna jojken ger mig helt rätt
känslor.
 
Máret Inger Gaup Skum – Mikkel Heandarat
Som jag har förstått det när jag fått det förklarat
för mig genom olika kanaler så är det så att man
inte jojkar om någon eller något, man jojkar personen
eller saken, tanken är att man som lyssnare ska
känna en personen eller saken som jojkas. Máret
jojkar sin 2-åriga son och trots att nervositeten
av att för första gången stå på en scen lyser igenom
lyckas hon förmedla känslan av den 2-åriga sonen.
 
 
John Stone Fire – Virtni borgačalbmi
John Stone Fire jojkar sin bortgångna far,
en man som slet och arbetade hela sitt liv.
Jojken är urspungligen skriven av hans far
men John har bearbetat den, John lyckas
på ett bra sätt förmedla känslan av dels fadern
men också av en vemodigt vacker son-far-relation.
 
Nils Ove Kuorak – Njealječalmmát
Kvällens vinnare i jojkdelen och även min
personliga favorit. Nils Ove jojkar sin kusin
genom dennes hund och lyckas verkligen
fånga känslan av att vara en hund som
springer lycklig och fri över fjällen. Jojken
lyckas även fånga den där harmoniska
känslan mellan en hund och dess husse.
 
Máret Rávná – Piera Niillas Wigelius
Den här jojken kom till Máret under en dag
på fjället, hon hörde jojken genom vinden
men inte vem som jojkade den. Hon tog
den till sig och bestämde sig för att tillägna
den sin son. Just den där känslan på fjället,
när jojken kommer till en är vad jag fångar
upp och tar med mig från det här framträdandet.
 
 
Lávre Johan Eira – Máhtte Issát
Lávre Johan Eira är tidigare vinnare i sångdelen
2021 men tävlar nu i jojkdelen med en jojk om 
sin farbror och gudfar som är en mycket uppskattad
man i Sápmi, något Lávre Johan Eira lyckas bra
med att förmedla känslan av.
 
 
Sångerna:
 
 
NTÏV – Čáhci
NTÏV bjuder på en blandning av engelska
och samiska i en hiphop/rap-låt som säkert
är kompetent men tyvärr inte my cup of tea.
 
ByCecilia – Mannem åajaldahtem
Kvällens vinnare har alltid haft en stark
samisk identitet men har aldrig talat
samiska. Nu gör hon således för första
gången debut med en låt på sydsamiska
och det är en blandning av svullstig ballad
och klubbpop om hjärtekross som det inte
är något direkt fel på men som hade behövt 
liiite mer riv för min smak.
 
Ingá Máiiá Blind – Giitosat
Min personliga favorit under kvällen i
sångdelen är en fridfull och stillsam
vacker ballad om tacksamhet och
kärlek till naturen och dom som
tagit hand om den före oss. Ett
budskap som Ingá Máiiá Blind
verkligen lyckas nå ut med även
fast man som jag inte förstår
språket.
 
 
Sivvu – Govddun
En elektropop-duo levererar en
harmonisk men ganska snabbt
tråkig låt, men med ett uppiggande
scenframträdande med silverklädda
dansare med rosa peruker.
 
Ánndaris Rimpi – I goassak vuollána
Det något skruvade spåret fortsätter
Ánndaris Rimpi - som bland annat 
gjort samiska rösten till Olaf i Frozen -
på med synthpop på lulesamiska och
med ett lekfullt experimentellt och
udda scenframträdande men tyvärr
fångar aldrig bidraget mig fullt ut.
 
Hanna Nutti – Áhpi
Hanna Nutti - syster till tidigare i år
Mellodebuterande Dear Sara - gör 
även hon debut med en låt på samiska
där melodin skrev för redan 10 år sedan
men som hon först nu funnit en text till.
Hanna beskriver låten som ett samiskt
stridsrop och det är en verkligt ursnyggt
producerad svullstig popballad som
bär mycket DNA med systerns mellobidrag.
Ett starkt avslut på kvällen och en av
mina personliga favoriter.
 
 
 
Showen:
 
Programmet inleddes med en filmsekvens över fjällvyer och renar där kvällens programledare åker skotter och sedan gör sig iordning för showen. Programledarna i fråga är det båda samiska artisterna Natalie Carrion och Ole Máhtte Gaup där den förstnämnda under kvällens gång talar svenska och den sistnämnda talar samiska, som livetextas så gott det går, men mer om det senare. Hursomhelst så inleds kvällen i arenan med att Natalie och Ole pratar om jojkens historia av att ha blivit nedtystad till följd av statligt förtryck och skapandet av en skam över det samiska arvet, och hur då jojkdelen av tävlingen - som man inleder med - är extra viktig för att föra ut och bevara jojken. Man belyser på ett avvägt sätt i ett annars väldigt festligt sammanhang att tävlingen symboliserar och bär något viktigt, bevarandet av den samiska kulturen. Men man visar även genom flera av kvällens bidrag och de båda mellanakterna att man är öppen för att på egna villkor vidareutveckla och förnya kulturen.
   De båda mellanakterna består av först en musikvideo av bandet Indigenous Bastards från den finska delen av Sápmi där bandmedlemmarna alla är anonyma och maskerade och de framför progressiv och suggestiv klubbthechnopop och sedan en nytolkning av en 100 år gammal jojk av bandet Gabba som också dem har en väldigt progressiv och egen framtoning. Mellan de båda tävlingsdelarna och resultatredovisningen genomför man även intervjuer med förra årets vinnare och med två jurymedlemmar.
 
När sedan vinnaren ska redovisas berättar man först vilka två bidrag som fått flest antal röster - då andraplatstagaren får en prissumma på 10 000 norska kronor - och därefter meddelas vinnaren, som får en prissumma på 20 000 norska kronor och får hålla en konsert på nästa års påskfestival. En vinst i Sámi Grand Prix är även en bra skjuts i karriären.
 
 
Sammanfattningsvis:
 
Ja, då så har jag bevittnat min alldeles första Sámi Grand Prix. Jag gick som sagt in med en djup respekt och ödmjukhet över att jag har alldeles för dålig koll på samisk kultur och den samiska musikscenen. Vad jag samtidigt gillade var att man inte gjorde någon direkt ansträngning att förklara eller föreläsa om den, det här är samernas melodifestival och vi bjuds in att ta del av den på deras vilkor. Det enda som var synd var att livetextningen var ganska bristfällig för att uttrycka sig milt så mycket av det Ole och flera av de tävlande artisterna sa gick förlorat om du inte kan tala samiska, men även det gjorde inte så mycket, för man kunde ändå hänga med i känslan.
   Sámi Grand Prix kallas som sagt för den samiska melodifestivalen och min reflektion är väl att den var som en melodifestival komprimerad, lite som det var förr kanske när även Mello bara var en kväll om året. När man kommer från att ha tittat på och vara van vid den svenska melodifestivalen med sina sex lördagskvällar fyllda av bombastiska glitterkanoner av OTT-underhållning är det inte utan att det känns lite lite, men, ett stort men; jag hade inte tråkigt och det var kul att se något å ena sidan välbekant men ändå så annorlunda och nytt. Jag tyckte det var en hög kvalité på bidragen och jag är väldigt ödmjuk inför att jag kanske inte fullt ut än förstår mig på jojk, men jag fick ändå ut något av jojkdelen och jag är inte främmande för att lära mig mer! Programledarna var också bra och med en charmig framtoning, en avsmittande glädje och med bra kemi och samspel. Kan någon viska i Karin Gunnarssons öra att Natalie Carrion skulle kunna, låt säga, vara med på ett hörn och leda Mello. Bara ett förslag liksom.
 
Jag välkomnar med stor varm famn Sámi Grand Prix in i Mellofamiljen "på riktigt", och suget efter att lära mig mer om den samiska musikscenen har väckts!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Simon Issát Marainen, Foto: NRK, SVT, Sámi Grand Prix/Samiska melodifestivalen
Máret Inger Gaup Skum, Foto: NRK, SVT, Sámi Grand Prix/Samiska melodifestivalen
John Stone Fire, Foto: NRK, SVT, Sámi Grand Prix/Samiska melodifestivalen
Nils Ove Kuorak, Foto: NRK, SVT, Sámi Grand Prix/Samiska melodifestivalen
Máret Rávná, Foto: NRK, SVT, Sámi Grand Prix/Samiska melodifestivalen
Lávre Johan Eira, Foto: NRK, SVT, Sámi Grand Prix/Samiska melodifestivalen
NTÏV, Lávre Johan Eira, Foto: NRK, SVT, Sámi Grand Prix/Samiska melodifestivalen
ByCecilia, Foto: NRK, SVT, Sámi Grand Prix/Samiska melodifestivalen
Ingá Máiiá Blind, Foto: NRK, SVT, Sámi Grand Prix/Samiska melodifestivalen
Sivvu, Foto: NRK, SVT, Sámi Grand Prix/Samiska melodifestivalen
Ánndaris Rimpi, Foto: NRK, SVT, Sámi Grand Prix/Samiska melodifestivalen
Hanna Nutti, Foto: NRK, SVT, Sámi Grand Prix/Samiska melodifestivalen
Natalie Carrion & Ole Máhtte Gaup, Foto: Ole Kaland/NRK, SVT, Sámi Grand Prix/Samiska melodifestivalen.