Jocke

The Hunger Games - överhajpad men ändå riktigt bra!
Som en påminnelse om upproret mot makthavarna för över 70 år sedan anordnas varje år de så kallade hungerspelen där varje av de 12 distrikten i Panem bidrar men en pojke och en flicka i åldrarna 12-18 år. Dessa 24 tas sedan till huvudstaden där de tränas och lever lyxliv för att sedan kastas in på ett inhängnat område som kameraövervakas dygnet runt och sänds live över hela landet. Reglerna därefter är enkla: den som överlever vinner!
Vi får följa Katniss (Jennifer Lawrence) som när hennes lillasyster (Willow Shields) lottas ut att delta anmäler sig som frivillig för att ta hennes plats. Frågan är: kommer Katniss överleva och hur mycket kommer att krävas av henne innan tävlingen är över?

                    

The Hunger Games. En av årets mest hajpade filmer. Den har t.o.m. kallats Årets film men där vill jag klart och tydligt säga emot. Årets film är den ännu mer hajpade The Hobbit: An Unexpected Journey, den första av två i LOTR*-regissören Peter Jacksons tolkning av Tolkiens bok Bilbo - En hobbits äventyr. Åter till The Hunger Games eller Hungerspelen som den ju heter på svenska och som faktiskt inte låter så pjåkigt det heller. Filmen har som sagt fått mycket uppmärksamhet och har bl.a. kallats den nya Twilight. Det enda likheterna dock är att båda baserats på en kvinnlig författares populära ungdomsböcker. Böckerna är tre till antalet och det kommer således att bli tre filmer. Först ut är alltså The Hunger Games som har något så ovanligt som en stark kvinnlig huvudperson i Katniss Everdeen. Katniss gestaltas av den otroligt duktiga Jennifer Lawrence som slog igenom 2010 i Winter's Bone. The Hunger Games har även en lika bra som grym story. Det har diskuterats en hel del om att filmens åldersgräns till slut blev 11 år vilket innebär att sjuåringar kan gå och titta på den i vuxet sällskap. Detta skulle jag starkt avråda från. Statens medieråd har motiverat sitt beslut med att våldsscenerna inte är så utdragna och närgångna. Det är förvisso sant men det hindrar inte dem från att vara både realistiska och starka. Vi pratar faktiskt om barn som dödar barn. 
   Trots sin bra handling så är The Hunger Games till en början ganska seg. Det tar ett tag att komma in i den och det känns som om man helst vill skynda på allting fram till tävlingen börjar. Kärleksrelationen mellan Katniss och Gale, spelad av Liam "Thors bror" Hemsworth, skyndas förbi så hafsigt och ytligt att man inte känner något som helst med Gale när han står med beskymrat ansiktsuttryck och bevittnar hur Katniss faller för sin manliga medtävlande Peeta (Josh Hutcherson). Liam kan föresten tacka sin storebror för att han ens blivit omtalad inför den här filmen för han lämnar inget som helst intryck. Början av filmen är som sagt lite seg och det är inte förens Katniss och de andra anländer till huvudstaden som historien tar fart och karaktärerna blir intressanta.

                     
                               "There's 24 of us Gale, only one comes out."

Det känns lite svårt att tidsbestämma The Hunger Games. Den sägs utspela sig i framtiden men de fattiga distrikten lever och klär sig som om de vore någonstans i 1900-talets början. I huvudstaden, vars styre drar tankarna till nazityskland, är allt hypermodernt och högteknologiskt men om modet i framtiden kommer vara att se ut som en korsning av en cirkusclown och Lady Gaga så hoppas jag på att det är långt tills dess. Denna radikala skillnad visar ändå på vilken enorm klasskillnad som råder i samhället och då menar jag inte bara samhället i filmen utan även vårt eget samhälle. The Hunger Games visar också på hur människor reagerar i desperata, utsatta situationer. Startsignalen hinner knappt ljuda innan blodbadet är igång och efter åtta timmar har redan 13 deltagare fått sätta livet till. Allt handlar om vad du har för bakgrund. Barnen från de finare distrikten har tränats från tidig ålder att döda för att kunna vinna hungerspelen. Det är den verklighet de har växt upp med till skillnad mot Katniss som aldrig har dödat annat än ekorrar och som är uppvuxen med att man tar hand om och hjälper varandra.
    The Hunger Games visar även på hur långt man inom showbusiness är beredda att gå to make a  good show! Wes Bentley spelar producenten Seneca Crane som helt känslokallt styr och ställer från sitt kontrollrum för hur man ska göra för att skapa spänning och intriger i de redan grymma hungerspelen. Stilen påminner faktiskt lite om årets upplaga av Biggest Loser Sverige** där tv4 slänger in de ena tilltwitstade tävlingsmomentet efter det andra för att man tror att publiken vill ha intriger för att fortsätta titta. The Hunger Games tvingar oss motvilligt att granska vår egen verklighet och den mediakonsumtion vi har med förnedrande dokusåpor, reality serier osv. Vart är vi egentligen påväg och är det verkligen dit vi vill?    

                     
                           "They just want a good show, that's all they want."

Det är alltså själva hungerspelen som gör The Hunger Games till en helt klart sevärd film! Mycket drama blandat med rå action och intressanta kameravinklar kombinerat med stämningsfull musik, för att inte tala om skådespeleriet, gör inte The Hunger Games till Årets film men klart en av de bästa!

Betyg: 4/5. 

*Lord of the Rings

**Vill bara förtydliga att jag inte räknar Biggest Loser Sverige till de förnedrande programmen. Det är helt fantastiskt det ni gör och jag avgudar er verkligen!