Thanos (Josh Brolin) beger sig ut i universum på jakt efter de resterande av the infinity stones - mäktiga stenar skapade vid bing bang med vilka han med en knäpp med fingrarna kommer att kunna utplåna halva universum. The Avengers måste återförenas och dessutom slå sig ihop med Guardians of the galaxy, Doctor Strange och Black Panther för att med gemensama krafter slå tillbaka mot Thanos - men har de till sist mött sin överman?
#ThanosDemandYouSilence. Hashtagen har spridits av Marvel och regissörerna The Russo Brothers och syftar till att fans efter att ha sett filmen inte ska spoila något av den utan låta alla uppleva den utan vetskap om vad de kommer att få se. Jag kommer att hålla mig till denna uppmaning - även om jag vridit och vänt på hur jag ska kunna skriva den här recensionen utan spoilers - så om du inte har sett Avengers: Infinity War är här en garanterat spoilerfri recension.
There was an idea...To bring together, a group of remarkable people...To see if they could become something more...So when we needed them, they could fight the battles... That we never could. 10 år. 18 filmer. Vad som började som en enkel flört med fansen i eftertexterna på Iron Man 2008 har utvecklats till ett nästintill fundament i modern populärkultur och något aldrig tidigare skådat inom filmhistorien. MCU - Marvel Cinematic Universe. Earth (and space) mightiest heroes brought together i ett och samma filmuniversum. Allt började som sagt med introduceringen av Iron Man 2008 - som fått ytterligare två uppföljare - och har sedan rullat på och introducerat oss för Hulken (1 film), Thor (3 filmer), Captain America (3 filmer), gänget i Guardians of the galaxy (2 filmer), Ant-Man (1 film), Doctor Strange (1 film), Spider-Man (1 film) och senast för någon månad sedan Black Panther (1 film). MCU är indelade i olika faser och fas 1 avslutades med The Avengers 2012 i vilken för första gången de då introducerade hjältarna förenades för att slå tillbaka ett intergalaktiskt hot från Thors adoptivbror Loki. Fas 2:s näst sista film var Avengers: Age of Ultron i vilken våra hjältar återigen med gemensamma krafter slog tillbaka ett hot mot världen - denna gång i form av superroboten Ultron som Tony Stark (Robert Downey Jr.) skapat i syfte att skydda jorden men som slog slint. Dessförinnan hade man även tagit ut svängarna genom att ta oss ut i rymden och introducera oss för det galna gänget i Guardians of the Galaxy. Man avslutade även fas 2 storskaligt med att introducera oss för Ant-Man - superhjälten som kan bli liten som en myra.
Mot slutet av Fas 2 hade MCU sakta men säkert tagit en ny vändning. Tonen skiftade mer och mer mot det mörkare och allvarligare hållet och man inledde fas 3 starkt med att i Captain America: Civil War slita isär The Avengers genom inbördes strider över det faktum att FN önskar få kontroll över superhjältegruppen - något som splitrat dem i två läger; Team Cap och Team Iron Man. I fas 3 introducerade man även efter förhandlingar med Sony äntligen Spider-Man (Tom Holland) i MCU men även det för filmpubliken nya ansiktet i form av magikern Doctor Strange (Benedict Cumberbatch) samt gav för första gången en mörkhyad superhjälte en egen film med Black Panther efter att ha introducerat honom i Captain America: Cilvi War. Även om universumet har spretat på sina håll har det hela tiden funnits en röd - eller ska vi säga lila? - tråd som kopplat dem samman. Besserwissrar kommer genast hävda att 20 Century Fox var först med after-credit-scener i sina X-Men-filmer* redan i början av 2000-talet men det är ett faktum att Marvel och MCU lärt biopubliken att sitta kvar i salongen genom minuter av eftertext för att få en ledtråd till vart det bär av framöver. Jag skulle säg att eftertextscenerna har blivit allt viktigare för att hänga med i MCU och det går numera inte att missa något film i universumet om man vill fortsätta ha full koll. Den lila tråden i MCU som jag nämndes stavas Thanos. En intergalaktisk superskurk som första gången dök upp i The Avengers 2012 och sedan rört sig i perfirin genom universumet. Men detta ska komma att ändras när vi nu kommit lite mer än halvvägs i fas 3. Efter 10 år och 18 filmer är vi äntligen framme vid the ultimate battle - det är dags för Avengers: Infinity War.
In time, you will know what it's like to lose. To feel so desperately that you're right. Yet to fail all the same. Dread it. Run from it. Destiny still arrives.
Som jag skrev i min inledning har som sagt MCU rullat på i 10 år och resulterat i 18 filmer. Under dessa år och i dessa filmer har vi introducerats för ett 20-tal superhjältar och säkert ett 100-tal mer eller mindre betydande karaktärer. Det har som sagt förekommit sammanslagningar av flera superhjältar i samma film tidigare i universumet men ingen av dem kan mätas med Avengers: Infinity War. Här är alla med. Och jag menar alla. Enligt officiella siffror från Marvel rymmer filmen så mycket som 64 main characters. Det är ett väldigt eldrov för Marvel som inte bara ska återförena The Avengers med dess nyaste tillägg utan även slå dem samman med Guardians of the galaxy, Doctor Strange och Black Panther. Det handlar om att slå samman olika filmstilar och toner och på 149 minuter ge rum åt alla karaktärer att andas och ta plats samtidigt som man kan bibehålla en story som håller. Därutöver har vi den otroliga hypen man byggt upp inför vad som är början på slutet på hela MCU as we know it. Nååååå.... Lyckas dem?
Ja, det gör dem! Marvels nya guldpojkar The Russo Brothers - Joe och Anthony - har gjort det igen! Avengers: Infinity War är knökad med olika superhjältar och karaktärer men det känns aldrig trångt. Man har gjort det smarta valet att istället för att samla alla på samma plats så blandar man om och sedan delar på karaktärerna och skapa nya konstelationer. Den snabba genomgång jag nu kommer att göra är ingen spoiler eftersom allt jag berättar har kunnats ses i trailers eller gissas till genom after-credit-scener. Vi börjar där Thor: Ragnarok slutade - mötet mellan the Asgardian escape pod och Thanos skepp. Jag ska inte gå in på några ytterligare detaljer här men Heimdall (Idris Elba) "beamar" ner Hulken/Bruce Banner (Mark Ruffalo) till jorden för att varna dem om att Thanos och hans medhjälpare är på väg. Banner slår ner i The Sanctum Sanctorum hos Doctor Strange och Wong (Benedict Wong). Här möter han även Tony Stark/Iron Man. Banner hinner knappt få en snabbgenomgång i vad som hänt sedan han lämnade jorden två år tidigare innan Thanos medhjälpare Ebony Maw (Tom Vaughan-Lawlor) och Cull Obsidian (Terry Notary) dyker upp i jakt på den infinity stone som Doctor Strange bär runt halsen och fighten är igång. Jag ska som sagt inte gå in på några detaljer men Iron Man, Doctor Strange och Peter Parker/Spider-Man hamnar ombord på Ebony Maws rymdskepp och åker ut i rymden. Ute i rymden har Guardians of the galaxy plockat upp ett distress call från the Asgardian escape pod och stött ihop med Thor (Chris Hemsworth). Guardians delar på sig och Rocket (Bradley Cooper) och teen Groot (Vin Diesel) följer med Thor ut på ett uppdrag medan Peter Quill/Star-Lord (Chris Pratt), Gamora (Zoe Saldana), Drax (Dave Bautista) och Mantis (Pom Klementieff) ger sig av för att stoppa Thanos och stöter då ihop med Iron Man, Doctor Strange och Spider-Man. Kvar på jorden har Bruce Banner förenat sig med James Rhodes/War Machine (Don Cheadle) och snart har även Steve Rogers/Cap (Chris Evans),Natasha Romanoff/Black Widdow (Scarlet Johansson), Sam Wilson/Falcon (Anthony Mackie), Wonda Maximoff/Scarlet Witch (Elizabeth Olsen) och Vision (Paul Bettany) kommit ut ur sin exil och anslutit sig. Tillsammans åker dem till Wakanda där Bucky/White Wolf ( Sebastian Stan) vilat upp sig hos King T'Challa/Black Panther (Chadwick Boseman). Eftersom Vision bär på en av the infinty stones kommer det snart att stunda ett väldigt slag på Wakandas slätter.
Mer än så tänker jag inte gå in på handlingen och tro mig, vad jag nämde ovan var inga spoilers. Vad man dock kan utläsa av ovan genomgång är att man ger fansen vad dem vill ha. Vi får se unversums största egon Tony Stark, Doctor Strange och Peter Quill munhuggas, "kukmätartävling" mellan Thor och Peter Quill, Thor bonda med Rocket och Groot, The Avengers återförenas och Peter Parker vara allmänt nervös kring allihop. Framförallt får vi se karaktärer från de olika delarna av filmuniversumet mötas över filmgränserna på ett sätt som inte bara har ett shit vad coolt!-syfte utan främst gynnar storyn. Alla möter inte alla och det är av den anledningen att storyn inte tillåter det. Man låter inte karaktärer möta varandra bara för att det skulle vara coolt om dem gjorde det utan man låter storyn komma i första hand och utformar mötena efter det. Man lyckas även med att i dessa mötena förena de olika filmtonerna och stilarna mellan t.ex. The Avengers och Guardians of the Galaxy eller Doctor Strange och Spider-Man. Min största oro inför Avengers: Infinity War var just detta att man skulle få svårt att få ihop alla olika karaktärer rent filmstilsmässigt utan att det skulle bli konstigt och mest krocka men man löser det bra med inledningsvis mjuka övergångar som mellan Thor och Guardians som efter Thor: Ragnarok ligger väldigt nära varandra och Doctor Strange och Iron Man som trots magin i Doctor Strange ligger väldigt nära varandra. Man för sedan bitvis samman dessa med de andra filmelementen och hittar en gemensam grund och stabil mark att stå på så att ingen kväver den andra eller det på något sätt känns konstigt. Det enda jag saknar är att jag hade velat ha mer av återföreningen mellan Bruce och Natasha men i övrigt tyckte jag alla alla karaktärer fick proportionsmässigt med plats och utrymme att utvecklas i sina nya konstelationer.
"Fun isn't something one considers when balancing the universe.
But this...does put a smile on my face."
Avengers: infinity War. Det är den andra filmen i MCU med ordet War i titeln och den här gången tar man verkligen fasta på det. Jag skrev ovan att fighten var igång när Ebony Maw och Cull Obsidian landade i New York och den tar sedan aldrig slut. Jag skulle vilja våga påstå att 90 % av filmen består av just krig. The Avengers, Guardians, Doctor Strange och Black Panther slåss i princip oavbrutet mot Thanos och hans medhjälpare - som utöver redan nämnda Ebony Maw och Cull Obsidian även innefattar Corvus Glaive (Michael James Shaw) och Proxima Midnight (Carrie Coon) - i olika delar av universum men likt i Mad Max: Fury Road låter man actionscenerna driva handlingen framåt istället för att bromsa upp den. Utan att säga för mycket får vi avbrott i slagsmålen när vi med jämna mellanrum återvänder till Thor, Rocket och teen Groot som större delen av filmen är ute på ett uppdrag som inte inkluderar något slagsmål men som är minst lika viktigt för handlingen. Men lugn ni kommer att få se the God of Thunder in action innan filmen är slut.
Låt oss då gå in på det andra stora riskmomentet med Avengers: Infinity War förutom att föra samman i princip alla karaktärer som någonsin existerat i MCU i samma film - Thanos. Thanos har som sagt varit en del av MCU sedan 2012 men han har alltid rört sig i perferin, förutom när han fick en lite större roll som "adoptivpappa" till Gamora i Guardians of the Galaxy. Nu ska han alltså ta klivet och bli the big bady i en film som lika gärna kunde ha hetat Thanos: Infinity War. För det är inte heller någon spoiler att större delen av filmen kretsar kring Thanos och jag måste tillstå att Marvel har gjort det igen. På senaste tid har de lidit av att ha skurkar vars ondskefulla plan mest finns där för att våra hjältar ska ha något att slåss emot och skurkarna själva har varit ganska endimensionella. Thanos däremot is a bad guy with a cause. Jag antar att många skulle anse det vara en spoiler att avslöja Thanos motiv så jag ska inte göra det - eftersom jag utlovat en spoilerfri recension - men låt mig säga att det är ett motiv som innehåller en viss uns av logik som du motvilligt köper även om du inte håller med om att utplåna halva universum är lösningen. Men man förstår Thanos och det är en viktig aspekt som många missar när de utformar en (super)skurk. Publiken måste på något sätt kunna förstå och nästan sympatisera med skurken för att det ska bli riktigt bra.
Det läggs som sagt mycket fokus på Thanos och det är risky att göra det när vi som sagt inte har någon direkt erfarenhet av honom mer än att vi har förstått att han är ett hot. Man gör dock ett bra jobb med att få oss att förstå varför han är ett hot och varför våra hjältar har en chans på 14 000 605 att besegra honom. Josh Brolin - som vi kommer att få se som en annan Marvelskurk om mindre än en månad i Deadpool 2 - gör här en mycket bra insats med att gestalta Thanos. Övriga casten gör även den riktigt bra ifrån sig och ingen verkar ha tröttnat på sina karaktärer än. Speciellt skulle jag vilja lyfta fram Zoe Saldana i rollen som Gamora och även Elizabeth Olsen och Paul Bettany i rollerna som de förälskade Scarlet Witch och Vision som ger en extra tyngd åt storyn. Storyn i Avengers: infinity War är som ni kanske förstått trots denna spoilerfria recension ganska allvarlig och mörk men det hindrar som vanligt inte Marvel från att krydda hela filmen med sitt starkaste vapen: humor. De har sedan starten 2008 varit kända för att ha rappa och smarta manus som får dig att dra på smilbanden utan att det förtar från allvaret i övriga delar av filmerna och det har sannerligen inte ändrats. I Avengers: Infinity War får alla sin plats i rampljuset när det kommer till att dra träffsäkra one-liners eller referenser till tidigare händelser i universumet. För när allt kommer omkring ska superhjältefilm vara underhållning, och underhållen blir du av Avengers: Infinity War!
Men bakom alla underhållning finns det också en annan ständigt gnagande känsla där, en ständigt påminnande nerv som inte funnits i tidigare filmer på samma sätt. Oron för att karaktärer du älskar ska dö. Jag ska givetvis inte i denna utlovat spoilerfria recension avslöja om farhågorna besannas men vi vet att många av de äldsta trotjänarnas kontrakt går ut efter fjärde Avengers-filmen (som kommer 2019 men som spelades in back-to-back med Avengers: Infinity War) och att Kevin Feige - president på Marvel Studios - sagt att det kommer att vara en distinkt skillnad mellan MCU före- och efter fjärde Avengers-filmen. Jag känner också att Marvel har kommit till vad jag kallar Game of Thrones-stadiet dvs att man vill inte att ens favoritkaraktärer ska dö - men man vill att de ska kunna dö. Att dra undan tryggheten hos publiken ger en extra nervkittlande dimension som Marvel utnyttjar på bästa sätt, och det redan inom filmens första minuter. Mer än så säger jag inte.
"When I'm done, half of humanity will still exist. Perfectly balanced, as all things should be...
I hope they remember you."
Om jag då skulle försöka komma till ett avslut på denna spoilerfria recension av Avengers: Infinity War - som jag inte trodde skulle kunna bli så här lång men som faktiskt nu rulla in på sin femte A4-sida. Avenges: infinity War hade byggt upp en nästa ouppnålig hype kring sig och innehöll flera moment som skulle kunna bli lika lyckade som misslyckade. Idén att föra samma alla superhjältar i hela MCU i en och samma film på 149 minuter kändes som ett mission impossible men the Russo Brothers har återigen gjort det omöjliga. Avengers: Infinity War är en tät och skickligt berättad superhjältekrigsfilm med verkligen extra allt där alla karaktärer tillåts ta plats och där actionscenerna driver handlingen ständigt framåt. Framåt mot ett slut som inte alla kommer att gilla. Mer än så säger jag inte. Nu får ni gå och se Avengers: Infinity War om ni inte redan har gjort det, och om ni har gjort det så vet ni hur mycket längre den här recensionen hade kunnat bli. Här finns så mycket att diskutera och analysera. Så gå och se den! Gör det! NU!
0 kommentar(er)
