Den svenska torpeden är ett kompetent hantverk, om det råder det inga tvivelaktigheter, och det är uppfriskande att se att den här typen av filmer görs i Sverige - och Josefin Neldén fullkomligt briljerar i huvudrollen som den svenske rekordsimmerskan Sally Bauer som gjorde sig internationellt känd genom att simma över Engelska kanalen 1939. Men, här kommer några men.
Filmen lider lite av att vara den tredje filmen på kort tid om kvinnliga simmerskor; NYAD (2023) med Jodie Foster i rollen som Diana Nyad som simmade mellan Kuba och Florida 2010, och Young Woman and the Sea (2024) med Daisy Ridley i rollen som Gertrude Ederle, den första kvinnan att simma över Engelska kanalen 1926.
Som med det flesta filmer baserade på verkliga händelser tar sig Den svenska torpeden såklart kreativa friheter, främst genom att placera in Sallys son - som hon egentligen fick 1945 - i handlingens centrum. Vi får därför det klassiska och något utnötta narrtivet om en kvinna som måste "välja" mellan att följa sina drömmar och att vara en bra mamma, för det är ju befängt att tro att man skulle kunna göra båda. Utan att vara direkt påläst om Sally Bauer - ska jag vara helt ärlig hade jag inte hört talas om henne innan filmen kom - så är jag ändå övertygad om att vi hade kunnat få en tillfredsställande berättelse utan inkluderandet av sonen i mixen. Det hade gett mer tid åt att utforska Sallys ansträngda relation till hennes syster, och till hennes danska älskare tillika manager. Eller till väninnan på husmorsskolan. Som det är nu skrapar man mest på ytan till vad som hade kunnat vara.
Och ja, det är väl någonstans där jag landar. Den svenska torpeden är ett kompetent hantverk - och speciellt fotot kan nämnas som en verklig effekthöjare - men man lämnar biosalongen med en stark känsla av att det hade kunnat vara så mycket mer.
Betyg: 7/10
0 kommentar(er)
