The Lord of the Rings: The War of the Rohirrim berättar alltså legenden om Hera - dotter till kung Helm Hammerhand - under kriget som skulle komma att namnge Helm's Deep. Och som just en legend, en lägereldsberättelse som vandrat från mun till mun - öra till öra - under det 200 år som gått, är förmodligen det bästa sättet att betrakta den. Det gör att man kan bortförklara och ursäkta bristen på riktiga karaktärer, om man tänker sig att tidens tand byggt på superhjälteelementen och slitit bort det mänskliga. Men det förtar dock inte känslan av att det hela är svårt att engagera sig i. Av personliga skäl hjälper det inte heller att det är en anime, om än en starkt västerländskt impregnerad anime.
Det går inte heller att komma ifrån att den i marknadsföringen - och det visuella och musikaliska elementen - starka kopplingen, anspelandet och refererandet till Peter Jacksons LOTR-trilogi inte är det smarta grepp man förmodligen tror. Det är inte bara det knepiga med att i samma cineastiska universum blanda live-action och anime, utan kanske mest av allt att det fungerar som en ständig påminnelse om att The Lord of the Rings: The War of the Rohirrim är långt ifrån "originaltrilogins" mästerverksklass, och ibland trött försöker rent av sno element rakt av vilket många gånger doftar starkt av idéfattigdom än hommage.
Med allt detta sagt så var det inte så att jag upplevde filmen som direkt dålig, och här fanns bitar som jag tilltalandes av, men något absolut måste att se är den då rakt inte.
Betyg: 5/10
0 kommentar(er)
