Jocke

A Quiet Place: Day One - Allt för Michael Bay:ig och med allt för dåligt utmejslade karaktärer.
Den döende, cancersjuka Sam (Lupita Nyong'o) är fast besluten att mitt under en alieninvasion ta sig till Harlem för att äta en sista slice pizza.
 
 
 
 
 
 
I slutet av 10-talet kom en våg av skräckfilmer som tog en etablerad skräckgenre eller koncept och förnyade och vinklade till den till något nytt och fräscht och intressant. En av dessa filmer var A Quiet Place (2018) som gjorde en intressant twist på alien invasion-genren med att låta alienmonstren vara blinda men med exremt bra hörsel. Vi fick följa en familj - mamma, pappa och två barn, varav en döv dotter - som levde i total tystnad samtidigt som de hanterade en familjetragedi, och mamman i familjen var gravid. Ja, ni förstår kanske nästan vad "finalen" av filmen bestod i? Hur som helst så erbjöd A Quiet Place något nytt med en skräckfilm som egentligen var ett familjedrama och med ett koncept som framförallt utforskade ljudets betydelse för filmmediet och vad man kan skapa för effekter av en ljudbild där en bruten kvist kan betyda döden? Man gjorde även något nytt med att framhäva teckenspråk då stor del av dialogen av naturliga skäl förs på det.
   Filmen blev något av en succé och självklart när det kommer till skräckfilmsgenren kan det bara betyda en sak - just det - uppföljare! 2020 kom A Quiet Place: Part II som tog vid direkt efter första filmen och som hade mer inslag av senare säsonger av Walking Dead och var inte alls lika bra som sin föregångare då den mest fokuserade på "coola" monsterattacker än på att utforma en verklig, engagerande story. Och nu är det alltså dags för en prequel - det är dags att se hur allting började. Det är dags för A Quiet Place: Day One.
 
Den här gången är det Pig-regissören Michael Sarnoski som tagit över rodret och han visar faktiskt mot slutet av tredje akten att han ändå i alla fall verkar ha en hum om vad som gjorde originalet så framgångsrikt - och slutscenen som sådan är förmodligen något av det vackraste som skapats i genren - men akt 1 och 2 är allt för Michael Bay:iga med totalt ointressanta monsterattacker och kaos, och det båda huvudkaraktärerna hade krävt mycket mer bearbetning för att vi skulle kunna engagera oss ordentligt på riktigt. I slutändan är den karaktär vi bryr oss mest om istället en katt. For Frodo!
 
 
 
 
 
 
Betyg: 3/10