Jocke

Det är innbördeskrig i USA och de samlade rebellstyrkorna från Kalifornien och Texas är på god väg att inta Washington DC och tvinga presidenten till kapitulation. Den luttrade krigsfotografen Lee (Kirsten Dunst) reser tillsammans med sin gamla mentor Sammy (Stephen McKinley Henderson), sin kollega Joe (Wagner Moura) och rookie:n Jessie (Cailee Spaeny) genom landet för att göra det ingen annan journalist lyckats med sedan kriget startade, få en intervju med presidenten.

 

 

 

 

 

 

 

Ovan är bara en av många intressanta frågeställningar som Alex Garland mest doppar tåna i utan att dyka ner i i sin samtidsdystopi där det råder inbördeskrig i USA och där journalister are shot on sight av presidentens militär. Just diskussionen kring journalismens roll och riskerna med att använda kameran som sköld är andra frågor som också mest sveps över utan att riktigt gå på djupet. Vi får som sagt främst följa den prisbelönta krigsfotografen Lee som lärt sig att göra precis detta, använda kameran som sköld. Att inte ifrågasätta eller grubbla, utan bara observera. Dokumentera. We don't ask. We record so other people ask. säger hon vid ett tillfälle, och vid ett annat Every time I survived a war zone, I thought I was sending a warning home - "Don't do this". But here we are. 

   Och ja, nog är Civil War ett vykort hem från fronten till det amerikanska folket - och till världen i stort - fast sänt hemifrån, om ni förstår. Det är både ett höjt varningens finger kring hur vårt i allt raskade takt polariserade samhällsklimat faktiskt kan få oss att landa i regelrätt inbördeskrig, men det är också ett sätt att försöka skaka om oss i våran avtrubbade syn på omvärlden och de väpnade konflikter som redan pågår. Ett av teman:en i Civil War är nämligen att vi inte får så mycket information om varför det är inbördeskrig. Vad har lett fram till att det ser ut som det gör? Vi får några små hintar men aldrig så mycket att vi ska fullt ut förstå. Och är det inte så med den massmediala rapporteringen i vår samtid? Vi översköljs av rapporteringar från krigshärjade länder och bilder på sönderbombade städer, offer och flyktingar; men hur mycket förklaring får vi till varför konflikterna pågår, och - än viktigare - hur mycket bryr vi oss? Genom att föra kriget till "vår" egen backyard tvingar Garland oss att se - att inte vika ner blicken. Han får det att känna nära, att kännas äkta.

 

Civil War är en samtidsobservation kring det amerikanska samhällsklimatet - men också kring världen i stort - med bubblande potential men som ändå i slutet av dagen mest synar kvisten istället för att fullt ut våga ta sig an bjälken.