Oj, oj, oj! Vilken Eurovision-vecka vi har haft! Som om det inte vore nog med hela kontroversen kring Iraels medverkan - på grund av deras nyligen återuppmärksammade f*lkm'rd på det palestinska folket - som orsakat ett enormt säkerhetspådrag i värdstaden Malmö och även stundtals en kravalliknade situation utanför arenan under finalkvällen samt intriger och konflikter bland det deltagande artisterna där ställning har tagits på olika håll, så beslutades det även sent på förmiddagen på finaldagen att Nederländernas artist och därmed bidrag skulle diskvalificeras då han enligt uppgift hamnat i bråk med en fotograf som lett till att han polisanmälts för olaga hot. Att hela bidraget diskvalificerades var förmodligen till följd av det sena beslutet vilket inte gav tid för Nederländerna att ordna med en ersättande artist, för det är ju bidraget - dvs låten - som tävlar, och inte en specifik arist. Hur som helst så kom vi på krokiga vägar till slut ändå fram till en finalsändning där en vinnare av den 68:de upplagan av Eurovision Song Contest skulle koras. Nedan följer som bekant nya kommentarer kring de tävlande finalbidragen och finalshowen i stort, men också en kortare sammanfattade reflektion kring årets tävling i allmänhet. Enjöj!
Bidragen:
Host: Sverige: Marcus & Martinus - Unforgettable
Värdlandet Sverige fick efter ett framlottat startnummer
äran att inledda hela finalkvällen och det gjorde man
med den äran. Marcus och Martinus fick igång arenan
trots sitt väldigt TV-fokuserande nummer, och det hela
är proffsigt även om låten fortfarande är sin raka motats.
Ukraina - alyona alyona & Jerry Heil - Teresa & Maria
Ukraina blandar som sagt i år på ett väldigt spännande
och coolt sätt smäktande ballad med rappa toner, och
det akompanjeras av ett lika snyggt nummer.
Big Five: Tyskland: ISAAK - Always On The Run
ISAAK eldar på som vanligt (pun intended)
och fångar återigen både arenan och går
genom rutan, men det hela är ändå lite
väl blekt.
Luxemburg: TALI - Fighter
Det här är både helt okej och
dansant, men tillhör den i år
ganska överrepresenterade
gruppen unga kvinnor med
danspop, och dessutom den
mer slätstrukna parten.
Israel: Eden Golan - Hurricane
Om man bortser från alla kontroverser
så går det inte heller att bortser från att
det här är en av årets både bästa ballader
och bästa låtar, och Eden Golan är ett
fullblodsproffs.
Litauen: Silvester Belt - Luktelk
Det här är ett pampigt bidrag och ett
väldigt snyggt nummer när man bevittnar
det inne i arenan, men det blir ändå tyvärr
lite väl enformigt med tiden.
Big Five: Spanien: Nebulossa - ZORRA
Eurovisions La La Gunilla är en verklig
publikfavorit, i alla fall inne i arenan, men
inte utanför med sina totalt 11 poäng från
folket.
Estland: 5MIINUST x Puuluup - (nendest) narkootikumidest ei tea me (küll) midagi
Det var ju inte utan att man faktiskt
kände lite sympati med grabbarna
i 5MIINUST X Puuluup när de inte
ens fick poäng av sina grannländers
jurygrupper, och då går ändå det här
numret bättre ut genom rutan än inne
i arenan.
Irland: Bambie Thug - Doomsday Blue
Bambie Thug är en av de artister som
varit mest uttalade emot Israels medverkan,
och enligt obekräftade rapporter inte betett
sig vidare snällt mot Israels artist backstage.
Detta till trots så är ändå Irland ett toppbidrag
i mina ögon, kanske inte låten i sig men som
helhet med scenshow och estetik och artisteri.
Lettland: Dons - Hollow
Hollow är storslagen i all sin enkelhet,
och den fyller med lätthet ut arenan.
Grekland: Marina Satti - ZARI
En av som sagt många unga kvinnor
med danspop i det här årets final, men
den livar ändå upp lite så här i början
av mitten på kvällens startfält.
Big Five: Storbritannien: Olly Alexander - Dizzy
Kvällens stora skräll kom när denförhandstippade storfavoriten med
sitt snygga och homoerotiska bidrag
kammade hem 0 poäng från folket,
även jag som inte var något större
fan blev chockad.
Norge: Gåte - Ulveham
Återigen så anstränger jag mig verkligen
för att tycka om det här, men det hela
är på det stora hela allt för sömnigt.
Speciellt så här långt in i kvällens
gedigna startfält.
Big Five: Italien: Angelina Mango - La Noia
Återigen ett bidrag i genren unga kvinnliga
artister med danspop, dock är även detta
ett av det bättre exemplen med ett snyggt
nummer som levereras proffsigt av Angelina
Mango som når ut både i arenan och genom
tv-rutan.
Serbien: TEYA DORA - RAMONDA
Efter Italiens färgsprakande up-tempo
kommer den mer gråskaliga TEYA DORA
in och drar ner tempot med sin gråa men
harmoniskt inslutande ballad. Mäktigt.
Finland: Windows95man - No Rules!
Ja, det är verkligen kontrasternas afton,
från ett EMO-kid på en sten till en finne
som springer runt utan byxor, sprutar
gnistor och skriker NO RULES! Ja, det
är ploj och skoj men med en seriös botten
med en text om att våga - och om att få -
vara den man är.
Portugal: iolanda - Grito
Så, tillbaka till balladerna och den
som med sin a capella på allvar tar
upp kampen mot the one to beat -
Frankrike. Bara slut ögonen, och njut!
Armenien: LADANIVA - Jako
"Färgsprakande, charmigt och
ocyniskt" Ja, Edaward af Silléns
ord är fortfarande lika sanna och
beskrivande av Armeniens bidrag,
det här är svårt att inte ryckas med i!
Cypern: Silia Kapsis - Liar
Silia öppnade semi 1 och borde
rimligen har stängt finalen. I den
så populära genren ung, kvinnlig
artist med danspop står hon ut.
Schweiz: Nemo - The Code
Nemo - den första icke-binära artisten att vinna
Eurovision Song Contest - tar oss med på så väl
en musikalisk som högst personlig resa in i hens
egna, fantastiskt sprudlande värld! Det är bara att
göra hatten av och gratulera till vinsten, så väl värd!
Slovenien: Raiven - Veronika
Ett på mer än det bokstavliga sättet
naket bidrag med en storslagenhet
som fångar ens uppmärksamhet,
och den här gången lyckas det hålla
kvar den.
Kroatien: Baby Lasagna - Rim Tim Tagi Dim
Arenans och folkets, och även min
personliga, vinnare är helt enkelt
fullkomligt briljant! Det är fart, det
är fläkt, det rimmas ciao med cow!
Georgien: Nutsa Buzaladze - Firefighter
Kvällens mest eldiga nummer (återigen, pun
intended) och det är bra, men extremt forgettable.
Big Five: Frankrike - Silmane - Mon amour
Det här som sagt hands down the one
to beat när det kommer till finalens ballader.
Även här: slut ögonen och bara njut! Ett av
årets största ögonblick inföll sig även på
eftermiddagens genrep då Simane istället
för sitt a capella-parti höll ett brandtal om
att vi är united by music men att det måste
vara en gemenskap byggd på kärlek och fred.
Österrike: Kaleen - We Will Rave
Sist ut har vi Kaleen som får äran att stänga
kvällen, och det här årets tävling. Som ni kunde
läsa ovan tycker jag att det här är lite fel val när
det kommer till att avsluta kvällen, men med det
sagt så är det här en helt okej låt.
Sammanfattning:
Ja, det kanske så här i efterhand var lite för många i kategorin ung kvinna med danspop, men i övrigt tycker jag att det var ett väl fördelat och spritt startfält vi skrapat ihop till finalen, och det var inte många låtar som saknades från det båda semifinalerna.
Showen:
Så var det då dags. Finalen av Eurovision Song Contest 2024. 50 år sedan Svergies första seger i Brighton, vilket vi får anledning att återkomma till - mer än en gång. Hur som helst så inleddes hela kalaset med att HKH Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland(!) hälsade oss alla välkomna till Malmö, och ett lycka till till alla de tävlande artisterna. M Ä K T I G T ! Kronprinsessan visadee sig även sedan vara på plats i arenan!
Efter den kungliga hälsningen visades en inledande sekvens av natur- och stadsbilder från Sverige innan vi trädde in i arenan till tonerna av Björn Skifs Hooked on a feeling, framförd av the man himself. Temat för kvällen stavades det svenska musikundret och den inledande flaggparaden var till tonerna av exempel på detta.
På temat det svenska musikundret hade Malin kvällen till ära lyckats återförena en viss svensk discopopgrupp som börjar på A ... Nej, förstås intet ABBA, men Alcazar. Vi fick sedan det närmaste vi kommer ett återförenat ABBA nuförtiden - Abbatarer. Ja, ni läste rätt. Petra beklagade sig om att återföreningen av Alcazar var pinsam men jag tycker inte det har någonting på det töntiga Abbatarerna. Kan vi snälla bara försöka glömma att det ens är en grej? Efter att Abbatarerna pratat lite nostalgiskt om minnen från den där kvällen i Brighton 1974 började dem köra Waterloo som sedan togs över i arenan av trion Charlotte Perrelli (igen), Carola och Conchita Wurst. En trio som var för sig självklart är riktigt bra, men det kändes litegrann som att de körde varsinn egen show. I mellanaktsväg fick vi även självklart ett framträdande av ingen mindre än Loreen som framförde sin nya singel Forever som sedan smälte samman med Tattoo i ett traditionellt märkligt Loreen-nummer som innefattade en gynstol från Dune?
Men vad bjöds vi på mer? Jo, Petra slängde generöst in en dvd-box med Gilmore Girls säsong 3 i prispotten för kvällen och hade även bett produktionen om att få göra ett eget vykort likt det artisterna har inför sina framträdanden, och såklart är det ingen som säger nej till Petra. Petra gjorde även under kvällen reklam för att man i Eurovisions shop kan köpa alla kvällens bidrag på dvd, cd, LP och på runsten.
Malin pratade om Lill Lindfors klassiska tappa-klänningen-stunt i sällskap av Christer Lindarw och sin svärmor Chrissy Wickham som bland annat koreograferade Bucks Fizz nummer 1981 när de vann Eurovision Song Contest, och vi får även en hälsning från Karin Falck som programledde den allra första svenska Eurovision Song Contest 1975 efter Abbas vinst i Brighton. Och Brighton ja, hur påverkades egentligen staden av Abbas vinst? Det fick vi svar på i ett kort men informativt klipp.
Var det något mer som hände under kvällen? Jo, just det, EBU:s egen spokeperson Lynda Woodruff framförde kvällens 27:e bidrag (eller ja, 26:e efter Nederländernas diskvalificering) som handlade om Eurovision Song Contest högste ansvarige Martin Österdahl - You good to go.
Efter allt det där var det så då äntligen dags. Kvällens final; röstningsredovisningen. Dom svenska juryrösterna levererades sist ut av Frans men innan dess var det riktigt spännande när Schweiz snabbt tog ledningen med 23 av 37 12:or. Det var sedan dags för tittarnas röster att redovisas och här kom skrällar som att Eden Golan för Israel tog hem hela 323 poäng och storfavoriten Olly Alexander för Storbritannien chockerande 0 p. Men det landade i slutändan i en kamp mellan folkets favorit - Baby Lasagna för Kroatien - och juryns favorit - Nemo för Schweiz - och det slutade i juryns favorit; den allra första icke-binära att vinna Eurovision Song Contest! Stort grattis till Nemo!
Sammanfattningsvis:
Ja, så var ännu en Eurovision-vecka till ända. Underbart är kort. Och ja, underbart har det varit att ha Eurovision tillbaka på svensk mark, trots alla omständigheter som gjort denna icke-politiska politiska musiktävling mer politisk än någonsin. Vi vet alla att Sverige loves Eurovision too much och att vi vet hur man ror skeppet i hamn. Bjöds vi egentligen på några direkta överraskningar? Nej. Fanns här något vågat och utmanande? Nej. Var det en avvägd blandning av självgott navelskåderi kring Sverige i synerhet men också Eurovision i allmänhet? Ja. Och kanske är det helt i sin ordning att ett år som detta från Sveriges sida göra sitt bästa att skapa lite gemenskapssökande lägerelds-tv, ett sätt att försöka visa på att vi kan komma samman. I kärlek. I fred. I respekt för varandra. Och tävla litegrann i musik.
Just kärlek- och fredsbudskapet har på många sätt lyfts och tryckts på under veckan på olika håll och från både "officiella" håll och icke-officiella. Men det säger också något om vårt samhälle när att stå upp för medmänsklighet och alla människors lika värde och rätt till att leva i fred och harmoni kan ses som något kontroversiellt. Det är i en sådan tid som Eurovision behövs mer än någonsin. Ja, här finns mycket politik bakom kulisserna i denna icke-politiska musiktävling, men det är vi som folk - enat folk - som beslutar hur mycket vi låter det påverka oss. Kan vi skilja på sak och person? Kan vi i göra skillnad på folk och nation? Kan vi visa att det går att komma samman som ett, enat folk? Som medmänniskor? United by music. United by love. United by pease. Grab your towels, it's time to come together.
Samtliga bilder ovan är hämtade ifrån Eurovision.tv och är free to use, dock ska fotograferna krediteras samt EBU men då jag försökt men inte kan hitta någonstans vilka fotografer som tagit bilderna kan jag tyvärr inte fullfölja detta.
0 kommentar(er)
