Ett långsamt berättat italienskt diskbänksrealistiskt drama där som sagt varje bild är noga uttänkt, inte bara visuellt men även audioellt där musiken gifter sig i förtrollande harmoni med bilden. När det kommer till det många beståndsdelarna i berättelsen som handlar om en flerbarnsfamilj under slutet av andra världskriget så trollbinds jag speciellt av näst yngsta systern Adas subtilt framställda sökande och bejakande av en sexuell identitet.
Betyg: 8/10
28 januari:
Honeymoon
Ett ungt, nyinflyttad pars drömmar och tillvaro omkullkastas och krossas när Ryssland invaderar Ukraina och deras lägenhetskomplex blir högkvarter för det ryska styrkorna. Tysta, och utan el och vatten måste de hitta en ny vardag bland oupppackade flyttlådor för att undkomma att bli upptäckta. Ett lågmält, klaustrofobiskt kammarspel där vi aldrig ser kriget, men det ändå är ständigt närvarande.
Betyg: 7/10
Norah
Saudiarabiens första antagna Film till Cannes är en stillsamt glödande berättelse om lust, åtrå och förbjuden kärlek - till konsten och kulturen!
Betyg: 7/10
29 januari:
Maybe It’s True What They Say About Us
Med brasklapp för att det kan ha med en energidipp att göra så hade jag trots ett intressant ämne och en intressant vinkel väldigt svårt att ta till mig av och hänga med i storyn, och hade även svårt att conecta och känna med eller bry mig om någon av karaktärerna.
Betyg: 4/10
Julie Keeps Quiet
Tennisproffset Tessa Van den Broeck visar i sin debutroll att hon också är ett skådisproffs! Juiles Tystnad, ja, titeln talar sitt tydliga språk och det gör även tystnaden som är filmens verkliga styrka. Man håller nerven, glöden och mystiken levande enda in i det sista. Vad är det egentligen som hänt? Det får vi aldrig veta, men det spelar inte heller någon roll. Här är det resan som är målet.
Betyg: 9/10
31 januari:
Under the Volcano
Diddi och Klara har ett distansförhållande, men Diddi har blivit ihop med Una. Dagen innan Diddi ska berätta för och göra slut med Klara omkommer han i en bilolycka. En film om sorg. Om att inte kunna sörja fullt ut och på "rätt" sätt, och att inte kunna dela sin sorg med någon på riktigt. Ett intimt och minimalistiskt drama som träffar en med otrolig kraft.
Betyg: 6/10
When The Light Breaks
Diddi och Klara har ett distansförhållande, men Diddi har blivit ihop med Una. Dagen innan Diddi ska berätta för och göra slut med Klara omkommer han i en bilolycka. En film om sorg. Om att inte kunna sörja fullt ut och på "rätt" sätt, och att inte kunna dela sin sorg med någon på riktigt. Ett intimt och minimalistiskt drama som träffar en med otrolig kraft.
Betyg: 6/10
Ma - Cry of Slience
Myanmansk poetisk diskbänksrealism om kvinnokampen och kampen mot förtryck och för demokrati. Nutidens kamp smälter samman med dåtidens. Förmannen på den för berättelsen centrala sweatshopen visas medvetet aldrig med ansikte, han får stå symbol för samhället och orättvisorna.
Betyg: 7/10
1 februari:
Hanami
En förvisso fin och visuellt slående coming of age-berättelse men som dock aldrig på riktigt lyckas fånga mitt intresse.
Betyg: 6/10
2 februari:
The Empire
Star Wars blandat med Dune, kryddat med Alice in Wonderland och toppat med Spaceballs på den franska landsbygden. Annamaria Vartolomei imponerar ännu en gång i detta sensuella och lågmält bombastiska franska sci-fi-satirdrama.
Betyg: 7/10
Once Upon a Time in a Forest
Den sista festivalfilmen för min del är också den första och således enda dokumentären för i år. En dokumentär som följer en grupp ur miljöaktivistgruppen Extinction Rebellions finska falang i deras kamp mot en ohållbar skövling av skogarna i Finland. Med framförallt ett otroligt vackert och avvägt foto skildrar Virpi Suutari gruppens medlemmar men också den natur som de vill bevara.
Betyg: 6/10
0 kommentar(er)
