Jocke

Mellotåget har stannat till Göteborg och traditionsenligt har jag således varit på genrepet under lördagen och kan därför bedöma bidragen både utifrån hur de uppfattas i TV-rutan och hur de upplevs i arenan.

 

 

 

 

 

Om Ronja Rövardotter på svamp fick barn

ihop med Cazzi Opeia skulle resultatet bli

Nomi Tales. Nomi lyckas skapa den där

intima känslan genom tv-rutan men i arenan

blir numret paradoxallt nog pampigt. Oavsett

bjuder hon in oss i sin värld, och det är en inte

obehaglig tillvaro.

 

Dansbandssveriges Charlie's Angels levererar

ett bidrag som låter som att man tagit den samlade

dansbandsschlagerkatalogen och kört den genom

en generator. Det är svårt att utläsa vilken låt man

plagierat, för man hör alla på en och samma gång.

Men det svänger, och inget mellofan kan väl motstå

saxofon?

 

 

Ja, det är en otroligt lökig text, men den här

pampiga arenapopballaden var ändå ett frisk

fläkt och överraskning och man dras med både

i arenan och hemma i tv-soffan. Comeback:ande

Erik skrällade sig dessutom direkt till final.

 

 

Den blott 24-åriga Melloveteranen Klara

Hammarström kliver för fjärde gången upp

på scenen med sitt förmodligen pampigaste

och mest tekniskt komplexa nummer, och 

låten är en modern danspoplåt. Det hela är

otroligt snyggt, men inte mycket mer.

 

Den svenska cowboyen Fredrik Lundman

lyckas inledningsvis skapa känslan av en

intim pub-spelning inne i arenan men det

hela bryts när han ställer sig upp och

släpper gitarren, det borde han inte ha

gjort. Det är fortfarande bra, men man

hade velat stanna kvar i den där intima

känslan hela vägen ut.

 

 

 

Kaliffa avrundar deltävling 2 med ett

dansant och festinbjudande nummer

i samma stil som vi tidigare sett från

branchkollegor som Medina och Panetoz.

Det här är egentligen inte my cup of tea

men jag förstår att det är bra.

 

 

 

 

Deltävling 2 var generellt bättre bidragsmässigt än deltävling 1, men vi har ännu inte hittat något som skulle ha en reell chans att ta hem Eurovision i Basel, Schweiz för, som Melodifestivalens projektledare Anders Wistbacka sa i en intervju i DN - man kan inte gå in i en tävling och tänka att det är bra att komma tvåa.

 

 

 

Men om bidragen inte var på topp så vägdes det återigen upp av showen i övrigt. Man inledde dock med ett från genrepet förinspelat klipp där Keyyo och Edvin adresserade den värsta massskjutningen i svensk kriminalhistoria som skedde på en skola i Örebro tidigare i veckan. Men som Edvin i klippet säger så i såna här stunder kan underhållning föra oss samman och bilda ett ljus i mörkret. Och Melodifestivalen visar återigen att det är mer än en bögig tävling i musik. Det är en samlingspunkt, det är vid sidan av Kalle Anka och hans vänner önskar God jul en av det sista lägerelds-tv-stunderna och något som för oss samman. Alla tittar, alla har åsikter. Eller ja, alla tittar inte. Men har fortfarande åsikter, oftast om att det var bättre förr. Jag talar förstås om dom straighta männen mellan 35 och 55 år. Och det är om dessa män som kvällens stora mellanakt som redan gått till Mellohistorien handlade om. Som Edvin sa i dess inledning. Vi måste värna om dom straighta männen.

   Och ja, det är här numrets storhet ligger. Ja, låten För männen som byter kanal (När vindarna viskar mitt namn med ny text och inslag av Kom och ta mig långt härifrån) driver med män som går igång på när Brunnberg säger ifrån, Glenn Hysén vid en klotgrill och lättklädda pigor som tjärar smör men man hånar inte dem. Man sträcker på riktigt med glimten i ögat ut en hand. Man vill välkomna dem in i gemenskapen, man vill få dem att titta på Melodifestivalen - fast att det är fjolligt och lite gay. Kommer man lyckas? Troligtvis inte, men ambitionen finns där och det är det som räknas. Och utöver det så var numret välskrivet, smart och och lagom tidtypiskt men också tidlöst, och det gjorde inte så mycket att Edvin sjöng lite fel.

 

Och ja, det var lite svajigt i leveransen från både Keyyo men kanske framförallt Edvin under kvällen. Hjärnsläpp och manusmissar, men även om man kunde se att han blev stressad så fann han sig i stunden och löste situationerna, ofta med stöd av Keyyo. Keyyo - tjejen med stora ... ambitioner - fortsatte under kvällen sitt dejtande med mellohunkar i form av en fnissande LIAMOO. Vi fick också en ny version av Unforgettable när Göta Lejons ungdomsorkester framförde den inför att Marcus och Martinus skulle komma in och lämna tillbaka Sångfågeln. Varför? Lite oklart, men programtiden måste fyllas antar jag.

  I övrigt gick mycket av programmet i 80-talets tecken. Alltihop inleddes med att man vred tillbaka klockan till 1988 och arenapubliken hade instruerats att applådera lagom artigt som en 80-talspublik när Keyyo och Edvin tidstypiskt klädda och friserade drog torra skämt och pratade med det olika jurysgrupperna som förstås satt med inne i arenan. Vi hade ålderskategorin 35-40 som såg betydligt äldre ut, och ålderskategorin 9-15 år som såg betydligt yngre ut. Både Harald Treutiger och Anders Berglund gjorde inhopp men pricken över i:et var att Lotta Engberg och Trippen & Touch återförenades för att framföra 100 %. Lotta Engberg tog även över Linda Bengtzings roll från förra veckan med att medverka i bidragens förfilmer där hon spelade smakprov av låterna för folk i Nordstan, och satt och pratade med alla artisterna i grupp på ett hotellrum.

 

Senare under kvällen var det dags för Edvin att återigen dyka ner i Melloarkivet och gick då igenom det väldigt facinerande och märkliga året 1986 då SVT bestämde sig för att låta artisterna tävla med musikvideos, och tog in Lennart Swahn för att programleda det hela. Något man insåg sitt misstag med och därför kastade in Tommy Engstrand i andra sändningstimman. Denna nostalgitripp mynnade förstås ut i att Style mottog sina stjärnor som invalda i Melodifestivalen Hall of Fame för Dover-Calais.

 

 

 

Det hände förstås mycket mer smått och gott under kvällen som jag inte redogjort för och även om jag gått igenom det okronoligiskt här så fanns här en tydlig röd tråd genom allting och Edward af Sillén visade återigen att han är satt på jorden för att regissera och skriva manus till Melodifestivalen.

 

 

 

 

1. Fredrik Lundman - The Heart of a Swedish Cowboy

2. Erik Segerstedt - Show Me What Love Is

 

3. Schlagerz - Don Juan

 

4. Nomi Tales - Funniest Thing 

 

5. Klara Hammarström - On and On and On

 

6. Kaliffa - Salute