Jocke

Påven är död. Det är dags för konklaven att samlas för att välja en ny. När dörrarna stängs, tätnar intrigerna.

 

 

 

 

Conclave - från regissören av bland annat senaste På västfronten intet nytt  (2022) - är ett otroligt klädsamt långsamt bokstavligt kammarspel i Vatikanens konklav. En fenomenalt stabil och namntung cast under ledning av Ralph Fiennes levererar en form av ständigt föränderlig whodunit-intrig som man aldrig vet vart den ska ta vägen men som man ständigt är intresserad av att följa. Det hela är väldigt stilfullt men ibland kanske man är lite väl självmedveten om det, framförallt känns det som att musiken mest finns där för att trycka upp detta i ansiktet på oss. Ibland känns det paradoxallt nog också som att man likt Fiennes karaktär tvivlar och verkar rådvill kring vad man egentligen vill säga, och säger därför allt och ingenting på samma gång. Men det går inte att komma ifrån att det här ändå är väldigt bra!