
Golden Globes-vinnande Emilia Pérez är något så udda som en sprakande musikal om en transperson i den mexikanska kartellvärlden. Ja, ni läste rätt. Emilia Pérez är en musikal, och varför undrar du? Det känns det som att filmen gör själv också. Musikalnumren är förvisso några av dess höjdpunkter men som så många andra musikaler det senaste åren verkar den bitvis glömma bort att den är en musikal, och det går allt för långt mellan sånginslagen. Och när sånginslagen kommer funderar man mest på om det inte hade kunnat bara vara vanlig dialog? Man övertygas inte om att detta är ett universum där människor brister ut i sång.
När den inte ljuder av sång och musik är Emilia Pérez annars ett skitigt drama med många bottnar, och oväntade twistar, och man lyckas bra med att inte besanna folks farhågor att könskorrigeringen används bara som ett till synes lättvindigt sätt för Manitas att fly undan kartellivet. Med en glödande insatts från den verkliga transpersonen Karla Sofía Gascón förmedlar hon verkligen känslan av att Manitas egentligen alltid varit Emilia.
Emilia Pérez har verkligen sina starka sidor, men det hela är i slutändan allt för ojämnt för att nå sin fulla potential.
Betyg: 7/10