När hans pappa dödförklaras efter att ha varit försvunnen i flera år måste Balke (Christopher Abbott) åka upp med sin familj till pappans ensligt belägda gård för att rensa ut huset. Men väl på plats inser Blake att mardrömmarna från hans barndom fortfarande lever kvar i skogarna kring gården...
Det ska börja med att sägas att det var allt för länge sedan jag såg George Waggners The Wolf Man från 1941 för att kunna göra några direkta jämföreler men Leigh Whannels take på klassikern är i alla fall effektiv när det kommer till att skapa skräck och obehag, men haltar ganska mycket i övrigt. Vi tillåts inte tillbringa tillräckligt mycket tid med Blake och hans familj innan all varulvshenanigans drar igång för att helt och fullt kunna engagera oss på riktigt, och det känns också som att man inte har någon direkt klar bild över vilken typ av lore man bygger sin varulv på, om här ens finns någon lore överhuvudtaget. Man bidrar således inte heller till någon banbrytande förändring av genren. Sammantaget är Wolf Man sevärd om man bara vill bli skräckunderhållen för en stund men inte behöva tänka så mycket. Faktum är att filmen nog mår bäst av att du inte tänker alls.
Betyg: 7/10
0 kommentar(er)
