28 år har gått sedan the rage virus utplånade större delar av Storbritanniens befolkning. Hela landet har försatts i karantän och övriga länders militär patrullerar havsgränserna för att se till att ingen kommer in eller ut. I ett gated community på en ö växer 12-åriga Spike (Alfie Williams) upp tillsammans med sin pappa (Aaron Taylor-Johnson) och sin mamma (Jodie Comer), som är sängliggande sjuk. En dag tar pappan med sig Spike på hans första resa över till fastlandet och det blir början på en helt oväntad inre resa för Spike…
2002 kom zombiedramaskräckfilmen 28 Days Later i regi av Trainspotting-regissören Danny Boyle och den då debuterande manusförfattaren Alex Garland som senare skulle komma att både skriva och regissera filmer som Ex Macina (2015), MEN (2022) och Civil War (2024). 28 Days Later följde den ”vanliga killen” Jim som vaknade upp ur en koma 28 dagar efter att Storbritannien drabbats av ett virusutbrott som förvandlat stora delar av befolkningen till blodtörstiga levande ”zombies”. Jim träffar en grupp andra överlevande och tillsammans försöker de, ja, överleva i den nya verkligheten. Filmen är idag betraktad som en modern klassiker och omtalas fortfarande främst för sina scener där man lyckats få till att på riktigt tömma hela Londons innerstad på folk.
2007 var det dags för en uppföljare – 28 Weeks Later – och regissören Juan Carlos Fresnadillo tog över manus och regi. Där 28 Days försökte sig på att vara någon form av kommentar på mänskligheten och våra inneboende beteenden så fokuserade 28 Weeks mer på att vara en renodlad zombieactionskräckrulle. Nu har månaderna förvandlats till år. Boyle och Garland är tillbaka på regi respektive manus och det är dags för 28 Years Later.
Och ja, jag måste verkligen säga att det här är alldeles enastående ointressant och oengagerande! Ja, här finns likt i 28 Days någon form av försök till att kommentera på mänskligheten – och om att toxic maskulinitet inte är ett nödvändigt ont ens efter apokalypsen - men det hela dränks i att man samtidigt vill göra lite för mycket av allt och man mest staplar ganska trött och uttjatade genre tropes och schablonkaraktärer på varandra. Det känns som att om 28 Years kommit 2002 hade den känts ny och fräsch, men nu efter 11 säsonger och närmare 200 avsnitt av The Walking Dead känns det mest som ett enda stort been there – done that.
Men, det är absolut inte allt som är dåligt med 28 Years Later – för den är faktiskt aldrig riktigt dålig – och jag vill främst lyfta fram delen av filmen som utspelar sig hos Dr. Kelson (en ljuvlig Ralph Fiennes) som jag på grund av att hålla den här recensionen spoiler free inte ska gå in vidare på här men som var den enda gången under filmens 115 minuter jag var något som i alla fall kan liknas vid engagerad. Det är också intressant att man på något sätt gör homage till 28 Days som till stora delar spelades in på en ”vanlig” videokamera genom att 28 Years är till stora delar inspelad på iPhone. Men att det här bara är början på en tilltänkt trilogi – där nästa del redan är inspelad – får en bara att utbrista i en enda stor *GÄSP*.
Betyg: 4/10
0 kommentar(er)
