Jocke

 

 

 

Elio kan egentligen summeras med rubriken till denna recension: Ett helt okej och småmysigt rymdäventyr, men inte riktigt Pixar-standard. För det är var det är. Det är helt okej och småmysigt, men det saknar i princip helt finess. Det har sedan filmen haft premiär framkommit mer och mer kring det kaos som omhuldat produktionen och som när man känner till det gör att man förstår varför det blivit som det blivit. Elio hade från början ett mer tydlig queer perspektiv och storyline men på grund av det vindar som nu blåser i samhället har vad det verkar till och med Pixar börjar vackla och böjt ner sig. Hela filmen har i någon sorts panik skrivits om och även om man här och där kan se glimtar av vad det var tänkt att vara så går det inte att undgå att känna att vi blivit berövade på vad som hade kunnat vara ännu en Pixarklassiker.

 

Som det är nu är det bara ett helt okej, småmysigt rymdäventyr. Varken mer eller mindre. Lägg därtill att det även som sådat inte är helt perfekt och framförallt humorn landar ibland rätt men många gånger fler snett. Men ja, det är vad det är och inte vad det hade kunnat vara.