Jocke

Sam Wilson (Anthony Mackie) kämpar fortfarande med sin upplevda otillräcklighet i rollen som Captain America när hans mentor Isaiah Bradley (Carl Lumbly) anklagas för ett attentat mot USA:s nya president Thaddeus Ross (Harrison Ford) och han finner sig i konflikt i var hans lojalitet egentligen ska ligga...

 

 

 

 

Svältföddhet göder längtan efter något som i alla fall är helt okej. Så skrev jag i min recension av The Marvels 2023 och Captain America: Brave New World fortsätter på den stigen. Det här är ingen banbrytande, fantastisk film - men det är en helt okej stand-alone-rulle av gammel-MCU-stuk. En tillfällig verklighetsflykt som tar oss från punkt A till punkt B och som enbart i after-credits-scenen påminner oss om punkt C. Den är också tillräckligt underhållande och medryckande för att vi inte ska hinna ta oss tid att fråga oss varför Sam inte bara ringer någon av det andra typ 60 andra superhjältarna för lite assistans.

 

Vi måste också förstås nämna giganten Harrison Ford - som verkar ha nått ett Samuel L. Jackson-stadie i sin karriär där han bara gör saker för att det är kul - som klivit in och tagit över rollen som general Ross efter att William Hurt dött 2022. Precis som förr när en skådespelare av olika anledningar behövts bytas ut i MCU görs det en in universe-comment på detta som i detta fall är att Sam Wilson kommenterar att han fortfarande har svårt att vänja sig vid Ross nya look utan mustasch. 

   Det är inte heller någon direkt spoiler att som postern ovan hintar Ross under filmens gång förvandlas till Red Hulk, det exakta omständigheterna ska vi dock inte gå in på. Vad vi kan gå in på är tyvärr att specialeffekterna känns genomhastade och mycket av det ser ut att komma mer från sketchbordet än en färdig produkt vilket lite drar ner helhetsintrycket.

 

Som jag nämde ovan så är Captain America: Brave New World en stand-alone-rulle av gammel-MCU-stuk och att den refererar mycket till den tillsammans med Iron Man (2008) OG MCU-rullen The Incredible Hulk (2008) är intressant dels för att det känns som en makör att man just försöker hitta tillbaka till grunden, men också för att det förmodligen är den film i den nu 34 filmer långa serien som färst fansen återvänt till sedan den kom ut. Men det funkar för att även om man refererar till The Incredible Hulk så bygger man inte upp storyn på att man behöver komma ihåg den i detalj för att hänga med, likadant med anda delar av MCU-universumet som t.ex. framförallt tv-serien The Falcon & The Winter Soldier som berättade hur Sam Wilson blev Captain America efter att Steve Rogers passed the shied i slutet av Avengers: Endgame. Så ja, efter en sval och svajig väg sedan The Infinity Saga tog slut så känns det som att The Multiverse Saga sakta men säkert börjar räta ut sig och för första gången på länge är jag genuint peppad inför nästkommande del i sagan - Thunderbolts*.