Klockon slår, nu ere dags, all bekymber försvinder strax, bästa båoti för kropp och själ, tre kvällar av glitter och glamour! Det är dags för Eurovision Song Contest 2025 som kommit hem till Schweiz och till Basel. För ja, det var i Schweiz som den allra första upplagan av det nationsgränsutsuddande fredsprojektet Eurovision Song Contest ägde rum och det var också Schweiz som tog hem den allra första segern med Lys Assias Refrain. Men nu är det alltså dags för den 69:e upplagan och alla odds pekar mot att det går mot en svensk seger vilket gör det extra nervkittlande, men mer om det senare. Grab your towels - let's come together, united by music!
Bidragen:
Island: VÆB - RÓA
Island skickar i år norsk EPA-dunk.
Eller ja, det är vad det låter och ser
ut som i alla fall. Det här är en bra,
catchy låt att börja med, men det
är inget som direkt fastnar.
Polen: Justyna Steczkowska - GAJA
Justyna Steczkowska gör comeback i
tävlingen efter 30 år och hon gör det
med ett nummer som har allt; eld, fiol,
drakar och kullerbyttor. Därutöver ska
vi inte glömma de klädsamt lättklädda
dansarna iklädda något som drar tankarna
till romarriket. Allt för att effektivt dölja att
låten inte dirket är något minnesvärt.
Slovenien: Klemen - How Much Time Do We Have Left
How Much Time Do We Have Left? Ja, ungefär
den frågan ställde vi också hemma i tv-soffan.
Det känns cyniskt att säga det men den här
låten till Klemens fru som drabbades av (och
överlevde) cancer är förmodligen fin och rörande
i sin kontext dem emellan, men den är också
extremt tråkig. Det hjälper inte tillräckligt att få
se Klemen sjunga uppochned en stund.
Estland: Tommy Cash - Espresso Macchiato
Provokatören Tommy Cash har lyckats med
sitt jobb då denna nidsång över italienare
upprört Italien så till den milda grad att man
försökt få låten diskad. Tommy Cash är med
sin löjliga dans och catchy sköjlåt det enda
riktiga motståndet för KAJ denna afton.
Big Five: Spanien: Melody - ESA DIVA
En helt okej låt och framträdande men jag
finner mig själv zona ut.
Ukraina: Ziferblat - Bird of Pray
Outfiten är härligt JCS-glamrockig
men låten är allt för forgetable och
tråkig. Kanske levde det kvar lite
krigssympatier som gjorde att detta
tog sig till final.
Sverige: KAJ - Bara Bada Bastu
Ja, men då var det äntligen dags att dra
igång festen! KAJ kliver ut på scen och
får det svåra att verka lätt! Ett mycket bra
framträdande och jublet i arenan siar om
att förhandstippningen inte är helt tagen
ur luften!
Portugal: NAPA - Deslocado
ZzzZZzzzZzZzZzzzzzz ... hur
kunde det här gå till final??
Norge: Kyle Alessandro - Lighter
Oljepengarna verka ha sinat för vårt
grannland hade bara råd med en
Markus & Martinus från Wish.
Belgien: Red Sebastian - Strobe Lights
En hyllning till den belgiska ravescenen och
jag kan se att det här är kompetent, men det
tilltalar inte mig.
Big Five: Italien: Lucio Corsi - Volevo Essere Un Duro
David Bowies vampyrkusin från landet
framför en stillsam rocklåt om att vilja
sticka ut och leva sitt liv. Kompetent men
lite sömnigt.
Azerbaijan: Mamagama - Run With U
Mamagama är Michael Jackson på LSD
korsat med Mika. Jag vet inte riktigt vad
det är jag kollar på och jag vet inte om
det är bra eller dåligt.
San Marino: Gabry Ponte - Tutta L'italia
Den andra låten under kvällen att handla
om Italien, men denna gång i lite mer
oironiskt hyllande ordalag. Småsvängigt.
Albanien: Shkodra Elektronike - Zjerm
Ett experimentellt och tilltalande sound
och ett framträdande som mest består
av att slå på en trumma med en trummpinne,
men det funkar. Man får också med sig arena
på att klappa med. Snyggt och kompetent.
Nederländerna: Claude - C'est La Vie
Ja, det är väldigt enkelt men effektivt.
Claude är bildskön och sjunger riktigt
bra. Ett avskalat nummer till en pampig
balad som får med sig hela arenan.
Kroatien: Marko Bošnjak - Poison Cake
En sorts facinerande horrorpop med ett
svinsnyggt nummer. Att trötta Portugal
gick till final istället för det här är helt
sinnes!
Host: Schwiez: Zoë Më - Voyage
En lågmäld och trollbinande balad som
fångar in arenan och med ett otroligt snyggt
nummer med en handhållen kamera som
skapar känslan av en musikvideo. Tyvärr
blev det något fel med kameran under semin,
tur att de redan är klara för final. Jag ser
framemot att förhoppningsvis se ett helt
komplett nummer på lördag.
Cypern: Theo Evan - Shh
Danny Zuko från Wish som kryper
runt i en byggställning till en clublåt.
Ändå helt okej.
Sammanfattning:
Ja, förutom svenska KAJ så innehåller ju inte Semi 1 det bästa låtarna från årets upplaga. Lottningen har fallit sig så att crème de la crème hamnade alla i Semi 2. Men, det ska sägas, det är inget som är direkt dåligt. Eller ja, kanske Portugal. Men i övrigt är det mesta i Semi 1 helt okej, men inget som sticker ut eller dröjer sig kvar.
Showen:
Så låt oss då prata om kvällens show. Det finns en i viss sanning grundad skämtsam sägning att många har svårt att hålla isär Sverige och Schweiz och nog är det så att Schweiz har sneglat på Sverige när man satt ihop sitt första Eurovision på över 35 år. Detta sagt med all kärlek då man fortfarande har sin egen prägel på det och det känns aldrig kopierat.
Man har sin egen take på mellanakten från 2013 Swedish Smörgåsbord i vad man skulle kunna kalla ett Switzerland Smörgåsbord i vilket man sjunger om alla saker som uppfunnits i Schwiez. Detta mynnar ut i en minimusikal om nationalhjälten Wilhelm Tell - spelad av Petra Mede(!) - och om hur han uppfann Eurovsion (sort off) och man avrundar med att sjunga om just Eurovision.
Men innan dess - och efter det - bjuds vi på ett välskrivet manus som även om jag inte alltid fattar alla referenser - det återkommande gaget om Roger Federer går mig helt över huvudet - så förstår jag att det är välskrivet. Man tar bland annat upp åldersskillnaden mellan programledarna då Sandra Studer tävlade för Schweiz 1991 och Hazel Brugger var knappt född (snarare inte född alls då hon är född -93). Sandra är alltså artist och Hazel är komiker och de kompletterar varandra bra men jag tilltalas framförallt av Hazel som har en väldigt speciell och corky humor och man märker att hon när tillfälle ges - som bland annat i green room - går utanför manus och freebase:ar vilket blir väldigt lyckat.
Det vore inte heller något riktigt Eurovision utan lite nostalgi och nörderi. Flera gånger under kvällen görs det nedslag i både tidig och modern historia med collage och montage med bidrag på teman som "rekord" i tävlingen eller de gånger som djur varit med på scen i någon form men också en topp 10-lista över det mest streamade icke-vinnande låtarna genom tiderna där Rosa Linns Snap från 2022 ligger 1:a. Man lyckas även få med hela arenan i en omgång fågeldans, för ja, den kommer också ifrån Schweiz.
Det var alltså i Schweiz det hela började. Den allra första Eurovision Song Contest. Vi får se ett klipp med Lys Assia och vi får även en känslosam videohälsning från Céline Dion som för typ första gången pratade om vad hennes seger för Schweiz 1988 betytt för henne. Sedan följde ett avskalat men pampigt framförande av hennes vinnarlåt Ne partez pas sans moi i storbandsversion av Marina Satti (Grekland), Jerry Heil (Ukraina), Iolanda (Portugal) och Silvester Belt (Litauen) som alla tävlade i Malmö 2024. Även öppningsakten - som bestod i en dansshow - var den pampig, även om dans aldrig riktigt varit en konstform som helt och hållet tilltalar mig.
Ja, det finns egentligen så mycket små och roliga detaljer att avhandla här - som Hazel och Sandras utdelande av chocklad, kuddar och tofflor i green room eller Hazels äventyr ute på stan i Basel - vilket också säger något om hur bra Schweiz hittills klarat av sin roll som värdland. Det känns verkligen att de tar tävlingen - och underhållningen - på allvar. Och ja, resultatet för kvällen behöver vi egentligen inte prata så mycket om. KAJ traskade enkelt vidare som väntat.
Man hade dock till avslöjandet av röstningsresultatet infört en ny grej där man inför varje avslöjande tog upp en splitscreen mellan tre olika länder där en av dem gick vidare. Det betydde dock inte att det båda andra inte gjorde det. Estland var bland annat med i splitscreens tre gånger innan de en fjärde gång fick veta att de gått vidare. Varför man gjort så här? Oklart. Kanske tänker man att det ska bli mer spännande, jag vet inte. Hela kvällen avslutades i alla fall med att Jørgen Olsen sjöng Smuk som et Stjerneskud fast nu omskriven med titeln United by music. Varför? Fråga mig inte det heller, men småmysigt var det i alla fall.
Sammanfattningsvis:
Kvällen bjöd som sagt inte på så mycket spännande när det kom till bidragen men vägdes upp av showen runt omkring. Hatten av hittills Schweiz!
Min egen topp 10-lista över vilka bidrag jag ville skulle gå vidare till final:
1. Sverige: KAJ - Bara Bada Bastu
2. Kroatien: Marko Bošnjak - Poison Cake
3. Nederländerna: Claude - C'est La Vie
4. Estland: Tommy Cash - Espresso Macchiato
5. Albanien: Shkodra Elektronike - Zjerm
6. Polen: Justyna Steczkowska - GAJA
7. Island: VÆB - RÓA
8. San Marino: Gabry Ponte - Tutta L'italia
9. Belgien: Red Sebastian - Strobe Lights
10. Cypern: Theo Evan - Shh
All photos: Corinne Cumming / EBU/Eurovision Song Contest
0 kommentar(er)
