Jocke

OS i München 1972. Palestinska terrorister tar israeliska delegationen som gisslan och sportavdelningen på ABC finner sig i en unik position som de enda med livesänd rapportering från dramat.

 

 

 

 

 

September 5 är en sådan där film som är riktigt jävla bra men som det samtidigt inte finns så mycket att säga om. Den är ett snortight, välspelat, välregisserat och välskrivet thrillerdrama om sändningsteamet från ABC sportavdelning som plötsligt fann sig mitt i händelsernas centrum med den enda livesända rapporteringen från terrorattacken mot OS i München den 5 september 1972.

 

Man tar upp intressanta aspekter som att vad händer om terroristerna avrättar någon? Kan man livesända det? Man inser också efter ett tag att terroristerna har tillgång till TV och därmed kan titta på livesändningen, hur ska man tänka på det när man rapporterar? Vad kan man rapportera och vilken skyldighet har man att fortsätta rapportera? Man ställs också inför det faktum av att vilja ligga föra alla andra, hur länge ska man vänta på bekräftelse av uppgifter innan man går ut med dem? Är det viktigast att vara först eller att ha rätt? Och vad ska man kalla gärningsmännen? Kan man kalla dem terrorister? Eller är det för laddat ord? Det ska också nämnas att filmen är eleganta 90 minuter och lyckas utnyttja varenda minut på helt rätt sätt för att det varken ska kännas för hetsigt eller för långsamt. Ett effektivt berättande som tar oss från punkt A till punkt B och håller oss fängslade hela tiden.