Krig är för jävligt. Ja, det är väl ungefär det krigsveteranen Ray Mendoza vill säga när han slår sig ihop med A24-regissören Alex Garland för att berätta den sanna historien om ett uppdrag han och hans pluton var på i Irak 2006. Men han vill samtidigt hylla och hedra sina kamrater. Det gör att det känns lite smått schizofrent. Går det att hylla och hedra samtidigt som man fördömer handlingen? Och hur mycket fördömer filmen egentligen?
Ja, det här känns autentiskt och påträngande, och det är extremt välgjort och välspelat, men det känns också något känslokallt och empatilöst, och ja, det känns hemskt att säga det; tråkigt. Men samtidigt är det kanske vad man vill åt. Här finns ingen Hollywoodifiering. Inget förskönande. Utan att själv ha varit i krig så känns det verkligen som att filmen berättar hur det är. Och ja, kanske finns här en poäng men paradoxalt blir det som sagt inget spännande eller engagerande att titta på.
Betyg: 6/10
0 kommentar(er)
